Eftersök
Eftersök efter en försvunnen person är inget prioriterat område inom polisen. - Det är inte vår uppgift och det är ingen annans uppgift heller, säger polischefen i Skellefteå. Som mamma till Marcus, 18 år, som har drunknat i Kågefjärden, kan jag inte ta lika lätt på den saken.
Vi har fått argumentera hårt för de insatser som polisen gjort när det gäller eftersök. Polisen pratade med oss om att avbryta sökandet redan 20 timmar efter det att jag anmält Marcus försvunnen.
Den 24 januari hade de definitivt bestämt sig för att avsluta allt sökande och skickade två poliser hem till oss för att meddela detta.
Vi kunde inte acceptera detta beslut utan lyckades efter hård argumentation få till stånd ännu en dags sökande med ROV, en robot med kamera. Villkoret från polisen var att vi nöjde oss med en dag, annars skulle det inte bli någonting. Vad svarar man då som förälder? Jo, en dag. Just då fanns inget val.
Via goda vänner och många andra engagerade medmänniskor har vi fått hjälp att hitta nya vägar. En vän till oss kontaktade en person inom försvaret och vi pratade sedan med ansvariga på I19 i Boden så att fyra dykare kom hit och dök under tre dagar. Vi gjorde upp med försvaret att de kunde ta på sig uppdraget utan ersättning, vilket vi tror var en förutsättning från polisens håll. Här mötte vi duktiga yrkesmänniskor som visade stor förståelse för våra önskemål och den tragiska situation vi befann oss i.
En annan vän till oss kände till en finsk stiftelse som arbetade med att hitta drunknade personer. Vi fick en hemsida, på finska, och kunde genom en tolk få den översatt. Genom tolken fick vi telefonkontakt med stiftelsen och en vecka senare var arbetet i full gång ute på Kågefjärden. Här hade vi mött människor med kunskap, engagemang och insikt. De hade med sig mycket ändamålsenliga utrustningar, lång erfarenhet och en outröttlig arbetsiver. De gav oss ny kunskap och nytt hopp om att hitta Marcus. De kommer gärna tillbaka igen och hjälper oss med sökandet.
Den finska stiftelsen har små ekonomiska tillgångar men, som sagt var, bra utrustning och mycket kunskap. De tar inte betalt för sitt arbete men behöver pengar för att överhuvudtaget kunna resa till de olika uppdragen, bensin, reparation av utrustning mm. Vi har på nära håll sätt hur de arbetar och att de inte gör detta för egen vinnings skull.
Vi kommer att stödja stiftelsen ekonomiskt så att de kan fortsätta med sitt värdefulla arbete. Ni kan hjälpa oss med detta genom Marcus minnesfond.
Vi har fått argumentera hårt för de insatser som polisen gjort när det gäller eftersök. Polisen pratade med oss om att avbryta sökandet redan 20 timmar efter det att jag anmält Marcus försvunnen.
Den 24 januari hade de definitivt bestämt sig för att avsluta allt sökande och skickade två poliser hem till oss för att meddela detta.
Vi kunde inte acceptera detta beslut utan lyckades efter hård argumentation få till stånd ännu en dags sökande med ROV, en robot med kamera. Villkoret från polisen var att vi nöjde oss med en dag, annars skulle det inte bli någonting. Vad svarar man då som förälder? Jo, en dag. Just då fanns inget val.
Via goda vänner och många andra engagerade medmänniskor har vi fått hjälp att hitta nya vägar. En vän till oss kontaktade en person inom försvaret och vi pratade sedan med ansvariga på I19 i Boden så att fyra dykare kom hit och dök under tre dagar. Vi gjorde upp med försvaret att de kunde ta på sig uppdraget utan ersättning, vilket vi tror var en förutsättning från polisens håll. Här mötte vi duktiga yrkesmänniskor som visade stor förståelse för våra önskemål och den tragiska situation vi befann oss i.
En annan vän till oss kände till en finsk stiftelse som arbetade med att hitta drunknade personer. Vi fick en hemsida, på finska, och kunde genom en tolk få den översatt. Genom tolken fick vi telefonkontakt med stiftelsen och en vecka senare var arbetet i full gång ute på Kågefjärden. Här hade vi mött människor med kunskap, engagemang och insikt. De hade med sig mycket ändamålsenliga utrustningar, lång erfarenhet och en outröttlig arbetsiver. De gav oss ny kunskap och nytt hopp om att hitta Marcus. De kommer gärna tillbaka igen och hjälper oss med sökandet.
Den finska stiftelsen har små ekonomiska tillgångar men, som sagt var, bra utrustning och mycket kunskap. De tar inte betalt för sitt arbete men behöver pengar för att överhuvudtaget kunna resa till de olika uppdragen, bensin, reparation av utrustning mm. Vi har på nära håll sätt hur de arbetar och att de inte gör detta för egen vinnings skull.
Vi kommer att stödja stiftelsen ekonomiskt så att de kan fortsätta med sitt värdefulla arbete. Ni kan hjälpa oss med detta genom Marcus minnesfond.
Kommentarer
Trackback
