Första advent

Det blir tydligt när högtiderna kommer att inget är som vanligt. Vi plockar fram adventsljusstakar, stjärnor och står där med Marcus ljusstake i handen. Vad gör man med den? Vad gör man med alla andra saker som han brukade använda?

Det är inte så lätt att ta beslut. Det kanske inte heller är så bråttom att ta alla beslut.


Adventsljusstaken får stå på sin vanliga plats i Marcus rum även detta år.


Kyrkogårdarna var vackert upplysta med ljus nu på första advent. Vi tände våra ljus ute i Kåge hamn.

28 november

Det finns inte en dag som ser likadan som den andra när man tittar på havet. På samma sätt är det när vi tänker på det som hänt Marcus och vad som händer med oss som lever kvar. Det finns ljusa dagar och mörka dagar och nyansskiftningarna är många.

Varje dag är olik den andra och det ger styrka och energi att lägga ögonen på det som är vackert. Som till exempel havet i slutet av november, en dag när solen tittar fram.






Bilderna är tagna den 28 november 2008.

Mitt i ett hamsterliv

Dags för lite hamsterrapport, det var ett tag sedan...

En sibirisk dvärghamster lär bli ca 2 år. Marcus hamster är snart 1 år och borde med andra ord vara mitt i livet.

Kanske kan man tycka att ett hamsterliv är ointressant men det här lilla livet har hunnit med en hel del. På kort tid.

Inköpt av en skara garvande ynglingar i januari som var övertygade om att hon var en grabb. Blev Marcus 18-årspresent och fick namnet Silverfang, huggtand. (Ett coolt namn på en kille) Fick en trevlig burkompis, en hamstergrabb. Har blivit mor till 21 barn och mormor till 3 barnbarn (vad vi vet). Det ni, det är det inte alla som klarar...




Silverfang, en erfaren moder.

24 november

Det behövs bara en blick på dagens datum för att inse att det är julafton om precis en månad. Högtider och bemärkelsedagar är inget att se fram emot när inte hela familjen kan vara med. När en familjemedlem saknas så oerhört mycket.

Andra föräldrar som mist sina barn har beskrivit hur just julen väcker sådana minnen. Vi kan så väl förstå vad de menar.

Det måste bli med julen som alla andra dagar, försöka göra någonting bra av just den dagen. Inget går av sig självt, det krävs en viss ansträngning.


Snön har vräkt ner idag. Både här och i stora delar av hela landet.

23 november

Vi har skottat snö för första gången den här vintern. Det blir mycket ljusare ute nu än då höstmörkret låg kompakt. Framför allt är det stor skillnad längs vägarna när man är ute och kör. Lyset på bilen ger effekt igen och slukas inte bara upp av svart asfalt.

Det är nog många skoteråkare som ser över sina skotrar nu när snön har fallit. Fixar till alla detaljer i väntan på att snölagret ska bli tjockare och det är dags för första turen.

Kom ihåg isdubbarna när ni ska ge er ut! Den bästa livförsäkringen när turen går över isar. Ta på dem även om de är obekväma!




Än så länge är det bara is längts in i Kågefjärden. En bit längre ut är det öppet vatten.

10 månader

Ännu en månad har passerat och det är nu 10 månader sedan Marcus försvann från oss. 10 månader av aldrigheten.


Någon som försökte trösta oss där i början efter olyckan hävdade att sorgen förändras allt eftersom tiden går. Det finns ett visst mått av sanning i det, annars skulle inte vardagen fungera.

Men saknaden och längtan blir inte mindre. Hur skulle vi kunna längta mindre och sakna Marcus mindre? Så fungerar inte den villkorslösa kärleken till ett eget barn.


Marcus i juni 2007. Sommarlovet skulle användas för att jobba ihop pengar till en skoter.


18 november

Vi har haft kontakt med Finland på två olika sätt de senaste dagarna. Genom polisen fick vi idag ett besked om att den man som hade hittats utanför Brahestad var en finsk man som var född 1943. Vi hade redan för tre veckor sedan tänkt bort möjligheten att det skulle vara Marcus eftersom vi hade fått veta att det var en man som bar sommarkläder. Detta var ett officiellt besked.

Den andra kontakten med Finland var en hälsning från vår vän Reino som just nu jobbar med ett uppdrag utanför Tammerfors. Han hälsar att han kan komma hit igen när isarna bär för att söka igenom en bit till av fjärden. Det är beundransvärt att han jobbar med sådan kämparglöd.
Vi kunde uttyda på deras finska hemsida att han nu har hittat 107 personer som drunknat. Runt dessa personer finns så många, så många som fått svar på en av alla dessa frågor som finns kring ett dödsfall.


Vintern börjar smyga sig fram, snart står vi mitt i den.

Dans i novembermörkret

Som de flesta andra höstar underhöll lillasyster med dansföreställning i novembermörkret. Vi brukar gå dit hela familjen.

Det är fart och fläkt och fullt av liv sådana här kvällar. Tack Martina att du bjuder oss på allt detta!


Lillasyster, i bildens fokus, med vänner framför "Kuppen".

Ge bort ett leende

Det kom ett brev till oss, eller rättare sagt ett mejl. En ung tjej, Jenny 18 år, brukar läsa då och då i bloggen och hon hade funderat en hel del på vad som är viktigt i livet. Och vad som inte är särskilt viktigt alls.

Hon skrev ett tal som hon läste upp i skolan i våras där hon berättar om sina tankar kring Marcus olycka.

I slutet skriver hon:
"Häng inte upp er på de små sakerna utan fokusera på det som är bra. Ta en stor tugga av kakan som kallas livet och ge alla människor du möter ett leende. Det ska jag göra."

Du har så rätt Jenny, det är så enkelt att ge bort ett leende till en annan människa och man kan dessutom få så mycket tillbaka.

Om du vill läsa hela talet, klicka här.


Bilden är från 2001 och vi kallar den "Ta världen i famn".

Lekfullhet

En liten stund av lekfullhet kan göra besvärliga hinder fullt möjliga att passera. En kort stund av skratt och glädje ger så mycket energi som man kan behöva till allvaret.

Marcus var bra på det där. Han kunde plocka fram lekfullheten i alla möjliga situationer. Han kunde också få oss att skratta och inte ta oss själva på så blodigt allvar varje sekund.

Hans lekfullhet fortsätter att ge energi. Den egna lekfullheten gömmer sig när sorgen upptar alla tankar. Jag hoppas vi hittar den.


Så många tillfällen till lek, bara en del är fångade av kameran.

En längtan efter "vanlighet"

Vi pratar ibland om en grå vardag och kanske menar vi något trist och tråkigt. Men någonstans där bakom uttalandet finns en önskan om att allt ska vara som vanligt.

Jag längtar så mycket efter "vanligheten". Tänk att få vakna en vanlig vardag och allt skulle vara som vanligt. Inte till en verklighet där en person saknas i familjen.

Även våra svenska myndigheter har en önskan om "vanlighet". Var vanlig och följ gängse mönster. Var antingen levande eller död, var inte bara försvunnen. Då passar man inte in i mallarna.
Till exempel så vill Skatteverket inte dödsförklara Marcus, han ska ändå deklarera och betala in restskatt även om han är försvunnen och på Skatteupplysningen menar man att dödsboet kan straffas om man inte följer gängse ordning. Men om man inte är dödsförklarad så finns det ju inget dödsbo? Här börjar det bli svårt med argumenten.

Om du jobbar, eller kommer att jobba, på en myndighet som har med människor att göra: Våga vara människa och tänk på att livet inte alltid följer en mall. Allting kan inte behandlas lika och det finns kanske ingen riktigt vanlig situation.


En ovanligt solig dag i november.

Om det hade varit jag?

"Hur hade det blivit om det hade varit jag", funderade en tjej vi känner. Hon tänkte på all uppståndelse och all den sorg som så många människor kände då Marcus försvann. Hon undrade om det skulle skapa en liknande reaktion bland människor om hon försvann och aldrig kom tillbaka.

Svaret på den frågan är: JA, du skulle vara lika sörjd och saknad.

Du kan aldrig vara mindre värd än någon annan. Du kan heller aldrig vara mer värd än någon annan människa.

Det finns så många fler än vad du kan ana som är glada över att ha fått lära känna dig.


Nionde november vid Kågefjärden. Dimma och varken is eller öppet vatten.


Grå november

Vissa dagar blir det aldrig riktigt ljust. Idag är det en sådan dag. Vad gör man då av en dag som denna? Kanske lite pyssel inomhus som inte blivit av eller en bra bok som legat och väntat. Alltid finns det något att göra av just den här dagen.

När det gäller sökandet efter Marcus kropp så är det svårt att göra något just nu. Förra helgen blev det kallt och isen började lägga sig i vikarna, det gjorde att de allra flesta båtar, inklusive dykarbåten, måste plockas upp. Nu är det plusgrader igen och ingen is som bär för att ge sig ut på.
Det kan bli aktuellt med dykning från isen senare i vinter. Det svårt att säga exakt när det kan bli av, mycket handlar om väder och samordning av frivilliga insatser.

Indianska tankar

Det skadar inte att lyssna lite hur man tänker i andra kulturer. Alltid finns det något att ta till sig. Om man vill.

Indianerna menar att det spelar ingen roll hur länge du varit på jorden. Om du har varit här en timme, en dag, 18 år eller 95 år har ingen betydelse. Din själ har varit här och den har lämnat spår.


Dela glädje och sorg

Det är så man säger vid vigslar. Dela glädje och sorg med varandra. Sorgen blir något lättare när den delas och glädjen blir större.


Vi behöver våra traditioner

Det var med viss vånda vi såg Allhelgonahelgen närma sig. Helgen hade fått en så annorlunda innebörd för oss nu än tidigare. Traditionen har alltid varit att hedra våra döda men nu hade döden kommit så nära. Den hade krupit in under skinnet.

Helgen blev så fin, mycket tack vare det trygga stöd vi omges av. Högtiden i kyrkan som vi gruvade oss lite för men som kändes bra att vara med om. Alla ljus och ljusballonger där ute vid fjärden.

Vi behöver våra traditioner och vi behöver Allhelgonahelgen då det är extra tillåtet att prata om och minnas våra älskade som lämnat jorden. Det finns så många andra dagar på året som livet mest handlar om det praktiska runt omkring oss.


November ute på Långnäsudden. Där ute på ön hittades hjälmen i våras.


Solen går ned vid 16-tiden den 2:a november.

Alla helgons dag

Alla helgons dag. Tankarna har varit hos Marcus hela dagen.


Klockan 11 deltog vi i en Minnesgudstjänst i Morö Backe kyrka.


Mörkret kommer tidigt på dagen så här års. Det blåser inte idag men det ligger istället en tunn, ny is på de innersta delarna av Kågefjärden.


Vi möttes av många brinnande ljus som våra vänner hade tänt.


Vi tände också våra egna marschaller ute på kajen.


Våra vänner skickade upp några Ufo-ballonger, Marcus egen stjärnbild.

RSS 2.0