De glada stunderna

Vi försöker verkligen glädjas åt alla glada stunder och njuta just då. Det gäller bara att upptäcka när de kommer och kanske också leta upp dem om de inte kommer alldeles självmant.

Läste på en annan blogg, Ludmillas, en liknelse om hur sorgen är att bära.

Från början är det en kantig och vass sten som finns inne i bröstet, den är nästan omöjlig att bära för det gör så ont. Med tiden växer det mossa på stenen som gör att den inte längre skaver och smärtar på samma vis. Stenen finns alltid kvar där inne men den blir lite lättare att bära.


En glad stund i Marcus liv. Den nyinköpta moppen var på plats. Även den i Skellefteås färger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0