29 december

Det är ganska exakt två år mellan bilderna här nedan. Två år och sex dygn för att vara riktigt noggrann.

Det är ett annorlunda liv nu, som vi arbetar hårt med för att det ska kunna byggas upp till en tillvaro. I det tidigare livet väntade vi på snö när bilden togs. Snö har vi nu, men vi har inte längre det tidigare livet.

Med ansträngning går det ofta riktigt bra att fokusera på det som är bra i det nya och annorlunda livet. Men det är absolut inte lika enkelt, ansträngningen kostar kraft och ork.

Om ni missade Nyhetsmorgon på annandagen så kan ni titta på två inslag där två mammor berättar om deras nya och annorlunda liv, fem år efter svåra förluster. Inslagen är mellan 15-19 minuter långa. De är mycket tänkvärda.

Malin Wesén som förlorade tre av sina fem barn i tsunamin. Klicka här

Malin Sävstam som förlorade sin man och två av sina tre barn, också i tsunamin. Klicka här



23 december 2007 och vi saknar snön. Kanske mest Marcus som nybliven skoterägare.



29 december 2009 och vi har snö, men saknar det självklara livet. Där alla fanns med.

Tänd gärna ett ljus för den du saknar Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: Elin A

Ja verkligen skillnad på snö och inte snö. Här är det ingen snö alls men lite kallare nu. Idag sken solen när jag var på promenad, härligt.

Vill önska er ett så gott nytt år som det kan bli trots sorgen efter er Marcus!

Många varma kramar Elin

2009-12-29 @ 22:28:16
Postat av: Ingrid

Tack Elin! Vi önskar dig ett gott och bra nytt år!!

Kram!

2009-12-29 @ 22:32:33
Postat av: mari

Känns jobbigt men även givande att se dessa två kvinnor berätta om detta svåra. Man ser här, som vi berört här på bloggen, att även om man gått igenom "samma sak" så ter sig både sorgen o hur man tar sig vidare så olika. Den mörkhåriga Malin vill absolut prata om barnen, visa kort osv. Medans den ljushåriga Malin har svårare för det vad jag förstår. Inte ens hon o sonen som överlevde verkar kunna beröra detta. Vill gärna läsa Malins bok också. Kram/Mari

2009-12-31 @ 00:12:08
URL: http://mari.burstrom.be
Postat av: Ingrid

Hej Mari!

Kloka reflektioner du gör. Så här är det. Det brukar vara en lättnad att kunna gråta och kunna prata om vad som skett, men ingen kan tvinga en dit fortare än vad man själv orkar.



Jag har Malin Sävstams bok och lånar gärna ut den. Hör av dig om du vill låna den.



Kram!!

2009-12-31 @ 16:26:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0