Julbak

Det luktar jul i huset idag. Pepparkasdoften fyller upp varendaste vrå. Det är skönt att titta på pepparkakstraven som är tydlig och konkret. Ett bevis på att något är gjort.

Innan allt detta hände, när livet för alla i familjen var en självklarhet, var det svårt att föreställa sig hur mycket kraft som går åt när hjärnan ska bearbeta ett svårt problem. De problem som hade uppstått tidigare var ofta av den karaktären att de kunde lösas. Åtminstone delvis.

Det som är vårt problem nu, det är att Marcus inte lever bland oss. Vad vi än gör och hur vi än gör, så finns det ingen lösning på detta problem. Problemet finns med oss för alltid och vi kommer att bära det på olika sätt i olika situationer. Den här insikten tar mycket energi, och måste få göra det. Det är inte något arbete som syns på utsidan men inuti pågår en febril aktivitet. Inte räcker då alltid kraften till att producera något som tidigare i livet var enkel match. 

Just idag kan jag titta på traven med pepparkakor som ligger där. Och som syns.


Du kan tända ett adventsljus om du vill. Klicka på: Tänd ett ljus

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0