Stark?

Många gånger hör vi kommentarer om att vara stark. Om andra som är starka. Att vi skulle vara starka. Det kan vara lite svårt att ta till sig av detta eftersom man inte riktigt vet vad som menas. Hur då stark?

Men om man med styrka menar att gråten får komma fram, att det är tillåtet att sakna och sörja. Också att det är tillåtet att skratta och le åt härliga minnen man har av den som inte lever längre. Helt enkelt att det finns ett mod att fortsätta att prata om den som är död. Det är nog det vi tänker som en styrka.

Vad är då motsatsen? Troligtvis rädsla. En rädsla för att inte ha kontroll över sina känslor och försöka gömma undan dem.

Kanske är det också så att om man varit med om en förlust av ett älskat barn så blir många andra problem så små i sammanhanget. Det kanske inte blir så att vi lägger så mycket energi på andra världsliga problem. Dom är inte så stora, om man jämför.


Fullmånen den 11 januari i år, Marcus födelsedag. Den lyste extra starkt.

Kommentarer
Postat av: Tojjan

Jag tänker som du gör om styrkor och svagheter. Det är våra erfarenheter av svåra saker som sätter referensramarna för hur vi hanterar kommande händelser i våra liv. Om vi lägger locket på, tiger ut det hemska, tror jag att vi riskerar att bli skuldtyngda av ett sorgearbete som inte tillåts ta plats, samt att vi riskerar att bli bittra.



Men det är svårt att vara stark och orädd för att ta tag i tragiska händelser som medfört svåra känslor. Dock tycker jag att du (och familjen) tycks klara det bra. Får man skriva så? Att någon klarar ett sorgearbete "bra?".



Kram

Viktoria

2009-02-17 @ 19:34:25
URL: http://www.tojjan.blogspot.com
Postat av: Ingrid

Det var ett bra sätt att uttrycka vad det handlar om. Att klara sorgearbetet bra. Kan ibland känna en oro över att styrka skulle kunna uppfattas som att låta bli att vara ledsen eller aldrig börja gråta. Någon sa till mig att hon kände en oro för att börja gråta och därför kände sig svag. Det är inte svaghet hon känner utan en kontakt med sina känslor vilket är otroligt viktigt för att kunna må bra i en förlängning.

Det är på något sätt ändå tur, om man kan prata om tur i sådana här sammanhang, att vi lever i en tid då vi har börjat prata om hur vi känner oss. Det var nog många som bar en heroisk tapperhet på sina axlar förr i världen. En ansträngning som så småningom tog sin väg ut i någon kroppsdel som blev öm och utsliten. Jag tror att kropp och själ hänger tätt ihop. Det gäller att försöka vara snäll mot sig själv.

2009-02-17 @ 21:33:02
Postat av: lena

styrka är att visa sina känslor tycker jag. många tankar till Er



från Växjö

2009-02-18 @ 07:23:43
Postat av: Ylva

Jag har också undrat vad som menas med stark. Men sen kom jag på att det inte är viktigt för mig längre om jag anses vara stark eller inte. För mig är det viktigaste att ha kontakt med mina känslor, leva med sorgen, men också med nuet och de människor jag har kvar. Att ibland kunna känna sig glad och okej är också en styrka, tänker jag. Jag tror att en del blir så skuldtyngda av sorgen att de inte vågar känna glädje, tacksamhet eller andra positiva känslor. För övrigt beundrar jag era vackra bilder och den fina islyktan. Varma hälsningar.

2009-02-20 @ 22:34:22
URL: http://minsgabbe.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0