27 juli
Många av oss har turen att vara semesterlediga så här års. Alla behöver få tid för att stanna upp och få dagar då man gör just ingenting alls. Bara gå omkring och kanske också upptäcka något nytt. Ibland kan det vara självklarheter men man har bara inte tänkt på det tidigare.
Vi träffade på en svanfamilj häromdagen. De var visserligen väldigt vackra men bör med fördel betraktas på håll. Kommer man för nära få man se upp. Det var fascinerande att se hur föräldrarna gör allt de kan för att ungarnas tillvaro ska vara trygg. Allt de gör handlar om att värna om familjen; trygghet, mat osv. Inte alls olikt människors sätt att tänka. Försvara sina ungar med näbbar och klor och som förälder nästan slå knut på sig själv.
Idag begravde vi vår katt Emil. Också han en del av familjen men naturligtvis på ett helt annat sätt. Veterinären som obducerade katten berättade att han hade fått en kraftig smäll på vänster sida med bl a blödning i lungan. Kanske en påkörning här på vår lilla grusväg. Trist att inte chauffören gav sig till känna. Ännu mer trist att inte ha sin katt att krama om.
En tydlig markering av pappa svan att vi ska hålla oss på lagom avstånd.
För korta liv
Tänker på denna lilla katt som försökt trösta oss i jobbiga stunder efter Marcus försvinnande. Gosat, puffat på oss och försökt göra allt som står i ett djurs makt för att muntra upp oss. Kommer också ihåg resan på midsommardagen för fem år sedan då Marcus, Martina och jag hämtade denna ögonsten hem till familjen. Vilken lycka!
Somliga här på jorden får alldeles för korta liv. Vi ville ha er kvar så mycket längre tid.
Sommaren 2004 när Marcus och nyinskaffade ögonstenen Emil tar sig en vilopaus.
1 år och 6 månader
Det har gått ett och ett halvt år sedan Marcus försvann från oss. Vi tänker på honom varje dag. Tankar av sorg och tankar av glädje. Förundrade över alla avtryck han satte under sitt korta liv på jorden.
För sju år sedan togs fotot här nedan när det var en härlig sommardag på stranden. Marcus och hans kompisar hade samlat sjögräs och konstruerat roliga peruker. Det var glatt och soligt och vi tog alla för givet att vi hade hur mycket tid som helst kvar i livet.
Det är ändå tur att vi kan vara aningslösa och har förmågan att njuta av stunden. För det är ju då vi plockar fram kameran och tar glada bilder. Bilder som lockar fram ett leende även när det känns sorgligt, sju år senare.
Sommaren 2002
Sommaren ger kraft
Mitt i sommaren
Det är inte alltid man märker när man står mitt i någonting, särskilt inte när man står mitt uppe i livet. Kanske kommer vi på först efteråt hur trevligt vi hade. Nu är vi i alla fall mitt i sommaren och det finns väldigt mycket sommar kvar.
16 juli mitt på dagen, mitt i sommaren.
13 juli
Något som passar bra under ledigheten är t ex en bra bok. För er som vill läsa mer om hur sorgen påverkar livet kan jag rekommendera en nyutkommen bok. Den heter Vägar i sorgen och är skriven av Lars Björklund och Göran Gyllenswärd. Finns att köpa på bl a Adlibris för 169 kr.
Författarna menar att liv och förlust hör ihop och att sorgen därför är en väsentlig del av våra livsvillkor. Om du själv drabbats av sorg eller om du möter någon i den situationen kan du få ord på många av dina tankar genom att läsa den här boken. Du kan även provläsa delar ur boken om du klickar på länken i det här inlägget (Adlibris).
När blicken kan nå långt får också tankarna mer spelrum. En vy över Höga kusten.
10 juli
Nyckelringarna har tagit slut för tillfället men det kommer nya från Finland inom kort. Kul att så många visat intresse! Fortsätt gärna att beställa så skickar vi dem när vi fått nästa leverans.
Vi har även fått en film som visar Reino i arbete. Filmen har visats i finsk TV. Förhoppningsvis kan vi länka filmen hit till bloggen så småningom. Den är mycket sevärd och bilderna är så talande så språkproblemet är ett litet bekymmer. Man förstår innehållet ändå. Vi återkommer om detta.
Skolfoto på Marcus som vi hittade i en glömd vrå. Någon som vet vilken klass?
Köp en nyckelring och stöd Etsintävene
Man kan säga att Etsintävene tar vid i sökandet efter drunkande människor när andra har gett upp. För de anhöriga är detta mycket viktigt. Som vi tidigare också har berättat har Reino i Etsintävene under åren hittat 108 drunkande människor (i dagsläget) och dessa har alla varit försvunna en längre tid. Arbetet är idéellt och stiftelsens inkomster består av frivilliga gåvor.
Under den gångna helgen har vi följt sökandet efter en 14-årig pojke i Värmland. Pojken hittades efter ett och ett halvt dygn av kustbevakningens dykare. Vi känner starkt med hans anhöriga och vänner. Förlusten är fruktansvärd. Det var en viss lättnad att läsa att de hittade honom så att dessa anhöriga inte behövde uppleva ovisshet ovanpå sorgen.
Nyckelringarna finns i tre olika färger, alla med inbyggd lampa.
Tack!
Hör av er!
Snart kommer bilder på nyckelringar à 50 kr som säljs till förmån för stiftelsen Etsintävene.
Hoppas att ni alla har haft möjligheter att njuta av sommarvärmen och kanske till och med ett litet dopp.
