marcusminnesfond

10 maj

Ett syfte med den här bloggen är att det ska finnas ett forum där man kan läsa om vad som händer när man drabbas av en förlust. En förhoppning är att det kanske kan leda till möten som inger förnyat hopp.

Två tjejer som läser till sjuksköterskor i Växjö har skrivit ett examensarbete om hur förlusten efter ett älskat barn påverkar livet. Det är en rapport på ca 20 sidor som är värd att läsa för alla er som är intresserade. Ny kunskap bör spridas.

Klicka på den här länken så kan du öppna rapporten.


Vårens första vitsippor på våra breddgrader.

Jag är helt säker på att er blogg har gett och kommer att ge många drabbade människor tröst i all sorg.

Tänker på den senaste skoterolyckan.....ofattbart!

Livet kan förändras på ett ögonblick.

Det gör ont att stå bredvid och se på, jag kan inte ens föreställa mig hur ont det skulle göra om det var jag som var drabbad.

Tänker på er ofta!

Kram

Kia

Hej

Tack Ingrid...

Jag tror också att det är viktigt att all kunskaps sprids. Om du inte läst boken "Sorgens olika ansikten" så rekomenderar jag den starkt. För första gången så kände jag en "lättnad" att någon som är proffsionell sa saker så som jag känner mej. Det känns som det finns hopp ändå att samhället kommer att förstå att vår verklighet inte är lätt att gå, många gånger faller vi men om vi får rätt stöd så kan vi kravla uppåt igen och igen och igen....

Idag strålar solen från klarblå himmel här i mörkaste Småland....det behövs också...

<3<3 Mamma Cine

Jo - det stod många kloka saker i dne utredningen.

Vi såg en film på söndagskvällen, som jag nästan glömt bort. Det var mycket Fredrik eftersom jag höll i kameran. Så roligt att höra hans röst igen...och att se honom var som om vi setts igår - så välbekant.

Tror inte att barnen ska få se den än på ett bra tag däremot. Moa 4-åringen har liksom Linnea så mycket drömmar - hon kan bara vakna och skrika. Vem vet vad som rör sig i hennes lilla huvud?

Den 23 har vi gravsättning i Vilhelmina.

jag gruvar mig väldigt mycket för det.

Det blri liksom den slutliga punkten - utropstecknet! Sedan är det upp till oss - vad vi vill ha för traditioner osm påminner oss om Fredik.

Vet inte hur vi ska tackla det än.....Jag trodde tårarna skulle ta slut någon gång....Men det är som om de ljusa kvällarna och sommaren bara kommer att göra det onda ondare. Och jag som trodde tvärtom.