Naskapifolkets tankar
Naskapifolket, indianer som levde på Labradorhalvön och tillhörde Amerikas urbefolkning, levde nära naturen och nära varandra. Knappast ägnade de sina dagar till att fylla sina almanackor. Troligen hade de mycket tid till att fundera på existensiella frågor.
Jag tror att vi kan lära mycket av naturfolken. Hur det än är så har inte människan förändrats så mycket sedan stenåldern men vår omvärld och våra livsförutsättningar har vi förändrat totalt. Har vi tappat bort något viktigt längs vägen?
Naskapifolket såg det som viktigt att lyssna till sin inre följeslagare. För att frammana denna inre visdom ansåg de att man borde leva på följande sätt:
* Genom att tala sanning och vara ärlig mot sig själv och andra.
* Genom att öppna sig för andra människor och visa dem kärlek och generositet.
* Genom att närma sig naturen och djuren.
* Genom att lyssna till sina drömmar. Tar man till vara de lärdomar och budskap man får genom drömmarna, skänker den inre vännen eller följeslagaren nya och viktiga drömmar.
Det borde inte vara så svårt att ta till sig delar ur denna urgamla visdom. Dessutom känns det ganska tidslöst och borde kunna fungera även i vår tid.
Att mata frusna vinterfåglar kan vara ett sätt att närma sig natur och djur. Det skänker också glädje och en smula lycka.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
