Ett eget rum för sorgen
"Låt sorgen ha ett eget rum, men låt den inte breda ut sig i hela ditt hus". Orden är Tomas Sjödins och vi lyssnade till honom igår på en fullsatt föreläsning här i Skellefteå. Sorgens rum måste få finnas där, menade han, men inte ta all plats.
Jag tror att det är just de här stunderna då jag besöker sorgens rum som jag sätter mig och skriver på den här sidan. Övrig tid är livet fullt av vardagsbestyr, arbete och möten med andra människor. Jag befinner mig i andra rum då, men sorgens rum finns alltid kvar. Tomas Sjödins ord blev en konkret sanning för mig, så tydlig.
Filip Fors, kvällens andre föreläsare, redovisade forskningsresultat av pågående lyckoforskning. Något som jag tänkt mycket på efter hans föreläsning var beskrivningen av den nivå av lyckokänsla som är personlig. Enligt forskningen är den känslan individuell men man följer ofta en personlig kurva. Då något händer, lyckligt eller sorgligt, ändrar sig kurvan uppåt eller nedåt för att sedan efter en tid återgå till den nivå där man brukar befinna sig. Det känns ändå hoppfullt att man även efter mycket tragiska händelser så småningom kan komma tillbaka till sin ursprungliga nivå. Fast jag tror att det då är helt andra saker som skänker lycka än vad det var innan det tragiska inträffade.
Håller också med Tomas Sjödin som menar att efter de tunga samtalen kan allt kännas så mycket lättare. Då vi får sätta ord på våra innersta tankar.
Det finns så mycket mer att berätta om gårdagens föreläsningar. Nu är tid för reflektion, sortering av tankar och den härliga känslan av att nya tankar startat.
Föreläsarna Tomas Sjödin och Filip Fors.
Elisabeths bullar som gjorde oss alla lyckliga i pausen mellan föreläsningarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag tror att det är just de här stunderna då jag besöker sorgens rum som jag sätter mig och skriver på den här sidan. Övrig tid är livet fullt av vardagsbestyr, arbete och möten med andra människor. Jag befinner mig i andra rum då, men sorgens rum finns alltid kvar. Tomas Sjödins ord blev en konkret sanning för mig, så tydlig.
Filip Fors, kvällens andre föreläsare, redovisade forskningsresultat av pågående lyckoforskning. Något som jag tänkt mycket på efter hans föreläsning var beskrivningen av den nivå av lyckokänsla som är personlig. Enligt forskningen är den känslan individuell men man följer ofta en personlig kurva. Då något händer, lyckligt eller sorgligt, ändrar sig kurvan uppåt eller nedåt för att sedan efter en tid återgå till den nivå där man brukar befinna sig. Det känns ändå hoppfullt att man även efter mycket tragiska händelser så småningom kan komma tillbaka till sin ursprungliga nivå. Fast jag tror att det då är helt andra saker som skänker lycka än vad det var innan det tragiska inträffade.
Håller också med Tomas Sjödin som menar att efter de tunga samtalen kan allt kännas så mycket lättare. Då vi får sätta ord på våra innersta tankar.
Det finns så mycket mer att berätta om gårdagens föreläsningar. Nu är tid för reflektion, sortering av tankar och den härliga känslan av att nya tankar startat.
Föreläsarna Tomas Sjödin och Filip Fors.
Elisabeths bullar som gjorde oss alla lyckliga i pausen mellan föreläsningarna.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Reservkraft
Just nu läser jag en bok med titeln Reservkraft skriven av Tomas Sjödin. Han beskriver hur tiden var i deras familj då två av hans söner var svårt sjuka, en sjukdom som ledde till döden. I den tillvaro familjen befann sig i fanns ändå en reservkraft som gjorde att de klarade dagarna på något sätt.
Jag lyssnar på ordet igen, reservkraft. Kraften som finns där när den vanliga kraften tagit slut. Reservdunken som gör att man kan ta sig en bit till. Ibland har jag hört människor säga att de aldrig skulle klara av att mista ett barn. Det trodde inte jag heller var möjligt. Men den fanns ändå där i det omöjliga, reservkraften som jag inte kände till.
I morgon föreläser Tomas Sjödin och Filip Fors på Sankt Olovsgården i Skellefteå. Onsdag 23 februari kl 18.00. Det kostar 100 kr att lyssna på föreläsningen och kvällens ämne är Att leva vidare - om sorg och lycka i livet. Jag tror att morgondagen kan fylla på den reservkraft vi behöver ha. För om man aldrig fyller på kan till och med reservkraften ta slut.
Välkomna till en intressant kväll!
Läs mer på den här länken
Reservkraft - kraften vi inte visste fanns men som gör att vi tar oss ännu en bit till.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag lyssnar på ordet igen, reservkraft. Kraften som finns där när den vanliga kraften tagit slut. Reservdunken som gör att man kan ta sig en bit till. Ibland har jag hört människor säga att de aldrig skulle klara av att mista ett barn. Det trodde inte jag heller var möjligt. Men den fanns ändå där i det omöjliga, reservkraften som jag inte kände till.
I morgon föreläser Tomas Sjödin och Filip Fors på Sankt Olovsgården i Skellefteå. Onsdag 23 februari kl 18.00. Det kostar 100 kr att lyssna på föreläsningen och kvällens ämne är Att leva vidare - om sorg och lycka i livet. Jag tror att morgondagen kan fylla på den reservkraft vi behöver ha. För om man aldrig fyller på kan till och med reservkraften ta slut.
Välkomna till en intressant kväll!
Läs mer på den här länken
Reservkraft - kraften vi inte visste fanns men som gör att vi tar oss ännu en bit till.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år och en månad
Som alltid ser vi den 20:e i månaden på ett alldeles särskilt sätt. En dag då reflektion över hur tiden gått, hur tiden går och hur länge sedan det var vi träffade vår Marcus. Tänker också som jag skrev då tre år passerat, nu har det gått tre år och en månad av den livslånga längtan vi befinner oss i.
I almanackan idag står också söndagens namn, Septuagesima. Ett märkligt ord som säkert många funderat på vad det egentligen betyder. Det står där i alla fall och passerar nog ofta bara förbi i tankarna eftersom det kanske inte betyder så mycket för oss. Så är det med många obegripliga ord, vi tittar på dem men bryr oss inte så mycket om att ta reda på vad de står för. Om vi inte måste, eller om det på något sätt kommit att betyda något.
Septuagesima betyder den sjuttionde, med innebörden den sjuttionde dagen före påsk. Eller den nionde söndagen före påsk. Det innebär detta år att påsken är sen och påskdagen infaller först den 24 april.
Varför bryr jag då mig om att fundera på det här? Det finns bara en enda anledning. Just den söndagen då Marcus förolyckades, den 20 januari 2008, stod det också Septuagesima i almanackan. En hel månad tidigare under det året. Jag gav också en mapp i datorn namnet Septuagesima. Den innehåller anteckningar, tankar, känslor och händelser från de första obegripliga månaderna efter Marcus försvinnande. Jag har endast ett par gånger läst lite i det som jag skrev då, men orden gräver djupt och det gör ont att återuppleva den tid som var då. Någon gång kanske, plockar jag fram de här anteckningarna och skriver ihop dem till ett sammanhang. Ett sätt att reda ut mina tankar och kanske också ett sätt att få berätta för andra. Men jag är inte där ännu.
Solen har redan börjat värma luften nu då det är nio veckor kvar till påsk.
Värmen i Marcus leende väcker så många, många varma känslor.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
I almanackan idag står också söndagens namn, Septuagesima. Ett märkligt ord som säkert många funderat på vad det egentligen betyder. Det står där i alla fall och passerar nog ofta bara förbi i tankarna eftersom det kanske inte betyder så mycket för oss. Så är det med många obegripliga ord, vi tittar på dem men bryr oss inte så mycket om att ta reda på vad de står för. Om vi inte måste, eller om det på något sätt kommit att betyda något.
Septuagesima betyder den sjuttionde, med innebörden den sjuttionde dagen före påsk. Eller den nionde söndagen före påsk. Det innebär detta år att påsken är sen och påskdagen infaller först den 24 april.
Varför bryr jag då mig om att fundera på det här? Det finns bara en enda anledning. Just den söndagen då Marcus förolyckades, den 20 januari 2008, stod det också Septuagesima i almanackan. En hel månad tidigare under det året. Jag gav också en mapp i datorn namnet Septuagesima. Den innehåller anteckningar, tankar, känslor och händelser från de första obegripliga månaderna efter Marcus försvinnande. Jag har endast ett par gånger läst lite i det som jag skrev då, men orden gräver djupt och det gör ont att återuppleva den tid som var då. Någon gång kanske, plockar jag fram de här anteckningarna och skriver ihop dem till ett sammanhang. Ett sätt att reda ut mina tankar och kanske också ett sätt att få berätta för andra. Men jag är inte där ännu.
Solen har redan börjat värma luften nu då det är nio veckor kvar till påsk.
Värmen i Marcus leende väcker så många, många varma känslor.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
En fin söndag
Det finns dagar där livet fylls på. Idag har det varit en sådan där underbar dag. Vackert väder, påfyllande aktiviteter och kylig temperatur men varma tankar. Bilderna får berätta.
Skridskobanan på Kågefjärden har öppnat. 3 km fin skridskoåkning är möjlig.
Några ljuslågor i solen som ska lysa upp när mörkret faller.
En närbild på vinterns fascinerande skönhet.
Ett fackeltåg för föräldrar som mist barn nu ikväll vid Alhems kyrkogård.
Varje låga lyser för ett saknat barn och vi höll en tyst minut i den bistra kylan.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Skridskobanan på Kågefjärden har öppnat. 3 km fin skridskoåkning är möjlig.
Några ljuslågor i solen som ska lysa upp när mörkret faller.
En närbild på vinterns fascinerande skönhet.
Ett fackeltåg för föräldrar som mist barn nu ikväll vid Alhems kyrkogård.
Varje låga lyser för ett saknat barn och vi höll en tyst minut i den bistra kylan.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Hur går det nu?
Frågan om hur vi mår ställer vi många gånger till andra, svarar på den själv också förstås, men kanske inte ägnar så mycket tid till någon större analys. Ett snabbt svar om att man mår bra öppnar banan för nya samtalsämnen.
Jag fick frågan härom dagen av en bekant som jag inte pratat med på flera år. Hon undrade hur det går för oss nu. En omtänksam fråga, full av insikt om att barn är det dyrbaraste vi har. En undran för att hon ville verkligen veta. Vi pratade en lång stund om allt som hänt sedan Marcus försvinnande och det var ett gott samtal. Om hur dagarna fortsätter att gå och hur vi försöker hänga med i dessa dagar.
Då jag körde hemåt kom jag helt plötsligt på när det började kännas bättre. Det var i den stunden då jag hade insett att sorgen inte går över. När jag slutade förvänta mig att den skulle ta slut. Då jag insåg att sorg inte alls är farligt. Då kändes det faktiskt bättre. Hur konstigt det än kan låta.
Sol och nysnö.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag fick frågan härom dagen av en bekant som jag inte pratat med på flera år. Hon undrade hur det går för oss nu. En omtänksam fråga, full av insikt om att barn är det dyrbaraste vi har. En undran för att hon ville verkligen veta. Vi pratade en lång stund om allt som hänt sedan Marcus försvinnande och det var ett gott samtal. Om hur dagarna fortsätter att gå och hur vi försöker hänga med i dessa dagar.
Då jag körde hemåt kom jag helt plötsligt på när det började kännas bättre. Det var i den stunden då jag hade insett att sorgen inte går över. När jag slutade förvänta mig att den skulle ta slut. Då jag insåg att sorg inte alls är farligt. Då kändes det faktiskt bättre. Hur konstigt det än kan låta.
Sol och nysnö.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
