Tre år och åtta månader

Tre år och åtta månader sedan Marcus försvann från oss. Tre dagar sedan hans kropp återfanns. Båda de här meningarna känns overkliga att läsa även om jag själv skrev dem nyss.

Det kändes som att kasta sig tillbaka i tiden och mycket av dagarna för tre år och åtta månader sedan spelades upp som en film igen. Poliser som parkerade ute på dagen, kartor över Kågefjärden framme på borden, rädslan som dyker upp.

Just nu vill vi bara ha tid att tänka på hur fortsättningen ska bli. Det har gått lång tid sedan olyckan och det kan också få ta lång tid att bestämma tillsammans om hur vi vill ta hand om kroppen. Snabba beslut skulle bli fel i det här sammanhanget.

Många pratar om ett avslut. Vad betyder egentligen det? Kanske menar man ett avslut på oron över vad som skulle kunna hända. För sorgen får inget avslut i och med det som hänt. För oss är sorg kärlek. Utan kärlek finns ingen sorg över den man förlorar. Det är det enda vi med säkerhet vet nu, att kärleken till Marcus kommer aldrig att ta slut.

Så här beskrevs det som senast hänt i lokalnyheterna på TV4, du kan se här


Alltid lika älskad, alltid lika saknad.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus

17 september - Marcus kropp hittas

Igår kväll fick vi se bilder på kläder som satt på den kropp som hittats ute på en ö i Kågefjärden. Marcus täckbyxor, Marcus snowboardskor. Det var han. Kläderna såg i stort sett oförändrade ut. Kroppen ska skickas till rättsmedicin i Umeå men vi kan ändå känna oss säkra innan svaren kommer därifrån. Vi känner igen.

Poliserna och en stugägare ute i Kågefjärden hade gjort ett fint arbete. Utan att dra till sig blickar hade de tagit hand om kroppen och forslat den över vattnet till kajen. "Det var alldeles blankt på vattnet och solen sken så fint. Det kändes så värdigt." Så berättade en av poliserna.

Vi har fått något helt nytt att förhålla oss till. Så länge har vi sett havet som en viloplats för vår älskade Marcus. Havet som är så viktigt i vår familj. Då vår finske vän Reino inte längre kunde fortsätta med sitt sökande i Kågefjärden visste vi att det fanns ingen bättre hjälp att få. Efter ett och ett halvt års intensiva insatser har det varit två år av att stilla acceptera och ta till sig havet som en vacker och fullvärdig plats.

En så här stor förändring behöver också en stor tid för att ta nya beslut. Vad som ska hända nu vet vi inte. Det får sakta klarna då familjen är samlad och får tid att tänka.

Så här beskrivs händelsen på Norran, läs här

Framför mig finns åter Marcus vackra ansikte och hans tankfulla blick. Vi älskar honom så innerligt.



Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

RSS 2.0