2012

Nu har både jul och nyårshelg passerat. I ärlighetens namn så är det ganska skönt, just det faktum att de har passerat. Den längtan som en gång fanns efter de här högtiderna vill inte riktigt infinna sig längre. Numera ligger koncentrationen på att göra det bästa möjliga av det hela. Tillsammans och med goda vänners hjälp lyckas det ändå ganska bra.

Nu är det nytt år och vi skriver 2012. I media diskuteras nyårslöften och hurvida de kommer att hållas eller inte. Det kan nog vara bra med nya avstamp, men jag tror att för oss som upplevt hårda smällar i livet ses framtiden med en viss försiktighet. Entusiasm och realism går liksom hand i hand. Var glad åt de glada stunderna, brukar jag tänka. Låt dessa stunder ta den allra största platsen.

Igår kväll hade vi en fantastiskt glad stund här hemma. Marcus kompisar kom hit och fikade hos oss. Med kort varsel var det flera stycken av dem som hade tid och möjlighet. Det är en stor glädje att de så gärna kommer, tar sig tid, berättar om sina liv och så gärna tar del av vad vi berättar om Marcus. Att få höra att det var en efterlängtad stund att få komma hem till oss. Det är ett exempel på en glad stund att bära med sig.


Ett nytt liv tillsammans med det liv som är. Önskar er ett gott 2012.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: gunilla steinwall

Första advent var jag i kyrkan och fastnade för en strof i en sång. " Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt" Så sant tänkte jag, vi som har tvingats gå igenom sorgen lever livet "i annan gestalt", eller hur? I vår familj har det känts som att vi verkligen inte strävar efter att fira jul som förr. Vi försöker göra på "ett nytt sätt" Ingenting är ju ändå som förr när en kär familjemedlem saknas. Det här med kompisar som även vi upplever att vi "ärvt" efter Erik är så skönt, det är som att vi både får och ger de kramar och den kontakt som han skulle ha haft. Mycket värdefullt ! Som sagt "Ta vara på det vi har" våra söner hade önskat oss det bästa, inte sant?! På återhörande // Gunilla Steinwall

2012-01-04 @ 17:43:57
Postat av: Ingrid

Gunilla! Jag försöker också tänka precis som du beskriver, att så långt det är möjligt fira på något annat sätt än vad vi gjort tidigare. Någon förälder uttryckte det som så att hans familj har jul, dvs de firar inte jul. Så det är kanske så, vi har haft jul.

Tror också att både din och min son vill att vi ska ha det bra. Det allra bästa. Det skulle man ju också vilja själv om man lämnade livet. Min syster som visste att hon hade kort tid kvar att leva sa det till mig flera gånger.

Nu har det snart gått fyra år sedan Marcus dog. Sorgen är en del av mig och jag brottas inte med den på samma sätt som den första tiden. Jag kan också känna en så uppriktig glädje när jag pratar om Marcus numera. Han har berikat livet för både mig och många andra. Det känns extra starkt då vi träffar hans vänner.

Stor kram till dig!

2012-01-05 @ 08:35:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0