20 januari 2015 - 7 år sedan
Datumet för Marcus dödsolycka kommer aldrig att passera obemärkt förbi. Ändå har tiden, åren, gjort så att det blivit hans födelsedag som känns så mycket viktigare och finare. Inte dagen då han dog. Det vackraste var att han föddes, att han gav så mycket till andra under sina år på jorden och alla de platser där han levde och var glad.
Förra året sa jag adjö till olycksplatsen i Kågefjärden. Det blev inte möjligt för mig att åka dit längre. Efter ett visst tankearbete kom jag fram till att jag inte kunde se någon annan anknytning mellan Marcus och den platsen än att han dog där. Han hade aldrig några lyckliga minnen därifrån under sitt liv och är inte heller där. Jag minns honom hellre på platser där glädjen fanns. Och i mitt hjärta. Sorg är personlig och det finns inga rätt eller fel.
Under ett par års tid efter olyckan pågick sökinsatser efter Marcus kropp. Många ville hjälpa till med ekonomisk stöttning och skickade bidrag till ett konto som finansierade en del av sökandet. Nu är det kontot avslutat och samtliga pengar skickade till Etsintavene Tuki Ry i Finland. Reino, den fantastiske man som hittat 112 drunknade personer hittills, har efter en sjukdomsperiod återupptagit sitt arbete med att hjälpa anhöriga till drunknade personer. Reino letade efter Marcus kropp flera tillfällen, både somrar och en vinter. Ingen annanstans kommer det som fanns kvar på kontot att bli så väl använt. Jag är glad över att jag kunde genomföra min önskan och skicka pengarna dit. Här är en länk till deras hemsida (på finska): http://etsintaveneentuki-ry.webnode.fi
Mamma Ingrid
