29 april
För er som bor i de södra regionerna i vårt land kan vi berätta att det är vår även här. Ser att det handlar mycket om is och snö på tidigare bilder. Visserligen ligger det kvar en och annan snöhög här och där men det gäller att lägga blicken på det som känns positivt istället, t ex blommor.
Åker man mellan Umeå och Skellefteå påminner vissa sträckor om en safariresa. Massor av olika fågelarter, t ex tranor, svanar, storspovar, tofsvipor och olika gäss har kommit hit och är redo för sommaren. Det är mäktigt att se hur naturen är beredd att fortsätta med sina växlingar. Vad som än händer.
Ett vårtecken den 29 april 2009.
27 april
Framme på bordet ligger en bok med titeln "Inte trodde jag att Svante skulle vara död så länge!" Den är skriven av Olle Bergman som själv förlorat sin son i en bilolycka. Jag kom ihåg hur jag rös när jag läste den titeln för ca ett år sedan. Det kändes så oåterkalleligt och permanent med de orden. En otäck sanning som vi inte ville veta av.
I vår lokaltidning kommer de otäcka sanningarna alldeles för ofta. Har det alltid varit så här? Inom en dryg vecka har tre unga människor mist livet genom olyckor i vårt närområde. Skoterolycka, brand och bilolycka. Det är rubriker i tidningen men en total omkastning av tillvaron för alla som stod dessa ungdomar nära.
Livet är inte rättvist.
Namnsdag
Marcus (även Markus, Marqus eller Marckus) är ett mansnamn med romerskt ursprung som betyder 'stridsman'. Markus är även namnet på en av evangelisterna.
Marcus är det 64:e vanligaste mansnamnet i Sverige och bars den 31 december 2006 av 35 156 personer, varav 28 515 bar det som tilltalsnamn.
Vi har nog aldrig haft så stora firanden av namnsdagar i vår familj. Men det är klart att vi lägger märke till den här dagen på ett annat sätt nu. Det skulle vara så härligt att bara få slänga ur sig ett litet grattis. Så där i förbifarten.
22 april
Hos oss finns tankarna hos dem som så nyligen drabbades av sorgen efter två människor. Den olycka som drabbade vår egen Marcus har kommit så nära igen. Kanske inte så konstigt eftersom det finns så många likheter. Små detaljer blir tydliga som om det vore alldeles nyss det hade hänt.
Den här gången finns vi själva i den maktlösa omgivningen som kanske kan stötta men aldrig lösa det huvudsakliga problemet. Att man vill ha sina älskade tillbaka.
Våren har tagit stora kliv framåt, men isen ligger kvar på Kågefjärden. Livsfarlig att beträda.
20 april
Under de här senaste dagarna har så många tankar funnits hos både vår Marcus och den Marcus som, tillsammans med sin morfar, förolyckades under fredagens tragiska skoterolycka. Hos honom, hans morfar och alla som finns runt omkring dem. Det är så oerhört ofattbart att det har hänt igen. Vi känner så starkt för er.
Det är också så ofattbart att vi är två på min arbetsplats, där det arbetar ca 10-12 personer, som förlorat våra nära och mest älskade genom en skoterolycka. De båda olyckorna har skett inom en tidsrymd på 15 månader. Skotrar som gått genom isen i havet.
Vår Marcus sommaren 2007.
Tragisk olycka utanför Skellefteå
Våra tankar finns hos de anhöriga i denna oerhörda sorg.
Läs på Norran eller VF.
Ett ljus för Marcus och hans morfar.
En hälsning från Finland
Igår hade vi vägarna förbi vår vän och tolk Evald. Tidigare har vi bara träffats när sökarbetet pågått och han har tolkat det svåra språket finska åt oss. Nu fick vi pratas vid under lugnare förhållanden.
Evald har pratat med Reino i Finland som bekräftar att han kommer hit framåt sommaren och hjälper oss med sökandet. Båten är ombyggd och klar och vi bestämmer datum när vi ser hur ihärdig vintern blir på dessa breddgrader.
Arbetet som Reino med flera i Etsintavene utför är en mycket stor hjälp för många anhöriga. Han har hittills hittat 108 människor som drunknat och då vet vi hur många som finns kring varje människa. Det blir säkert 1000-tals anhöriga och vänner som fått ett svar. Även om du inte kan finska kan du titta på deras hemsida. 
Vår tolk Evald den 9 maj 2008. Då hade isen nyss gett med sig. Vi får se hur länge den ligger i år.
14 april
Ändå finns saknaden där, ständigt. Det går inte att låta bli att tänka på händelser här i fjällen när Marcus var med oss. Den där backen, den där vurpan... Tankarna kommer ofta. Han skulle kanske inte varit med oss ändå i år, om han varit i livet. Men det hade varit en helt annan sak.
Strax öster om Kungsliften i Hemavan den 14 april 2009.
Påskafton
Skärtorsdag
Här uppe går det karavaner av bilar med släp mot fjällen en dag som denna. Ledigheten hägrar och det finns tid för att umgås med nära och kära. Det bästa av allt.
Då och då ringer det på dörren och vi kan bara säga att det är fantastiskt roligt att påskkärringarna fortsätter att flyga hit.
Besök på Skärtorsdag kväll.
7 april
Lugn och ro lockar mycket numera. Det är också många stunder när man befinner sig i egna tankar. Kanske är det också svårare att hitta fram till de där riktigt glada stunderna även om vi då och då når nästan ända fram.
Småsaker blir inte så viktiga och inte heller materiella ting som inte är nödvändiga för överlevnad. Det känns också viktigare än förr att reda upp små missförstånd innan de växer sig stora. För tänk om man skulle skiljas åt oeniga och inte ses igen, och det handlade om en småsak.
Rubriken på fredagens artikel i Norran kändes missvisande och kunde föra tankarna åt både det ena och det andra hållet. Fast nu har vi rett ut det. Det är mycket som går att rätta till, bara man talar om vad man vill.
Hörde på radio idag om de första svenska jordgubbarna i Skåne à 30 kr styck.
Här i Skellefteå dröjer det innan jordgubbsplantorna blommar. Inte mycket vi kan påverka däremot. Bilden är tagen idag den 7 april.
Kungörelse
Tankarna åker snabbt genom huvudet när jag ser annonsen. De första dagarna efter olyckan när allt var chock och kaos. Besvikelsen över att sökandet efter kroppen tog slut efter fem dagar och förvåningen över att Marcus inte kunde räknas som död eftersom vi inte hade hittat honom. Vi sörjde vår döde son men han accepterades inte som död av samhället.
Jag kan förstå att man från myndigheters håll måste arbeta efter tydliga regler eftersom det finns människor som vill bli av med sin identitet. Det känns ändå väldigt konstigt att man måste "övertyga" världen om att Marcus är död och ansöka om att få det godkänt. Som om det vore det man ville.
Kungörelse i Norra Västerbotten den 3 april 2009.
