Med blicken mot framtiden
Under helgen som gick bjöd vi in alla "barnen på gatan" på lite frukost och fika (bra kombination för morgontrötta tonåringar). "Barnen" är numera ungdomar med körkort, egna jobb och på väg in i vuxenlivet. Då de var barn fick de uppleva somrar med gemenskap, bad, bus, båtliv och övernattningar i tält mm. De hade såna där somrar som var evigt långa och solen sken jämnt från en blå himmel. Åtminstone kändes det så.
Vi satt tillsammans och pratade om glada minnen från förr, om hur livet ser ut just nu och om olika framtidsplaner. Blicken är riktad mot framtiden, det är roligt att ses och stämningen är god och glad.
Mitt i allt det glada är vi nog alla medvetna om att alla från barndomens sommargäng är här, alla utom en. Vi pratar om Marcus, nämner honom i sammanhangen precis som alla andra nämns. Men han är inte här och vi saknar honom. Mycket.
Numera vet vi att saknad och längtan inte behöver hindra blicken mot framtiden. Vi gläds med alla ungdomars framtidstro, vi kan känna glädje inför det som komma skall och samtidigt sakna dem som lämnat oss. Det sker i ett samspel och är våra villkor i livet.
Efter ett par timmar ska ungdomarna åka hemåt igen. Vi passerar fotot av Marcus, ser på de tända ljusen, var och en tänker sina egna tankar. Vi tar med oss vår saknad med blicken mot framtiden.
Frukost på altanen tillsammans med vänner från barndomens somrar.
Vad finns där framme? Nyfikenhet gör att man vill åka vidare och titta efter.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vi satt tillsammans och pratade om glada minnen från förr, om hur livet ser ut just nu och om olika framtidsplaner. Blicken är riktad mot framtiden, det är roligt att ses och stämningen är god och glad.
Mitt i allt det glada är vi nog alla medvetna om att alla från barndomens sommargäng är här, alla utom en. Vi pratar om Marcus, nämner honom i sammanhangen precis som alla andra nämns. Men han är inte här och vi saknar honom. Mycket.
Numera vet vi att saknad och längtan inte behöver hindra blicken mot framtiden. Vi gläds med alla ungdomars framtidstro, vi kan känna glädje inför det som komma skall och samtidigt sakna dem som lämnat oss. Det sker i ett samspel och är våra villkor i livet.
Efter ett par timmar ska ungdomarna åka hemåt igen. Vi passerar fotot av Marcus, ser på de tända ljusen, var och en tänker sina egna tankar. Vi tar med oss vår saknad med blicken mot framtiden.
Frukost på altanen tillsammans med vänner från barndomens somrar.
Vad finns där framme? Nyfikenhet gör att man vill åka vidare och titta efter.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Ögonblick
Det finns ögonblick som är så fantastiskt vackra i vår natur. De ser nästan overkliga ut, som om någon målat en tavla men struntat i att vara realistisk. Igår kväll var det en sådan kväll. Eller rättare sagt några ögonblick under kvällen.
Det finns också ögonblick då en människa kliver in i ens liv för att sedan stanna kvar där. Ett exempel är då ett barn föds, barnet finns kvar i familjens liv oavsett vad som händer. Våra två barn kommer alltid att vara en del av våra liv. Martina finns med oss i livet och Marcus finns med oss på ett annat sätt.
Då jag var elva år klev en man in i vår familj, han gifte sig med min äldre syster men tog hela vår familj till sitt hjärta. Han kom att betyda väldigt mycket för oss alla och han har varit ett ledljus i mitt liv. Han läste den här bloggen så ofta han kunde, deltog i Marcus minnesstund och visade stor medkänsla och empati för oss alla. Nu är hans liv på jorden slut, hans ögonblick, och vi står där åter med känslan av det obegripliga. Hur kan en människa man älskar bara försvinna från livet?
Idag tänder vi ljus för vår vän Per och tänker på alla fina ögonblick vi haft tillsammans.
Solnedgång vid Gullviksfjärden
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det finns också ögonblick då en människa kliver in i ens liv för att sedan stanna kvar där. Ett exempel är då ett barn föds, barnet finns kvar i familjens liv oavsett vad som händer. Våra två barn kommer alltid att vara en del av våra liv. Martina finns med oss i livet och Marcus finns med oss på ett annat sätt.
Då jag var elva år klev en man in i vår familj, han gifte sig med min äldre syster men tog hela vår familj till sitt hjärta. Han kom att betyda väldigt mycket för oss alla och han har varit ett ledljus i mitt liv. Han läste den här bloggen så ofta han kunde, deltog i Marcus minnesstund och visade stor medkänsla och empati för oss alla. Nu är hans liv på jorden slut, hans ögonblick, och vi står där åter med känslan av det obegripliga. Hur kan en människa man älskar bara försvinna från livet?
Idag tänder vi ljus för vår vän Per och tänker på alla fina ögonblick vi haft tillsammans.
Solnedgång vid Gullviksfjärden
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Två och ett halvt år
En dag med extra många tankar på Marcus. Det är den 20:e och det har nu passerat två och ett halvt år sedan den dag då livet i vår familj tog en extrem vändning.
Jag tänker ofta på vad vår Marcus lärde oss under det korta liv han fick på jorden. Listan på allt han delade med sig av kan bli lång, men en viktig livskunskap han bjöd på var förmågan att fånga tillfället och ha kul. En mycket viktig kunskap som smittar när man använder sig av den. En mycket positiv form av smitta.
På kylskåpet i vår sommarstuga hänger en lite urblekt bild som togs för fem år sedan. Hela familjen samt kompisen Linnéa var på Gröna Lund och roade sig. På ett nöjesfält är det lätt att roa sig och vi fröjdade oss storligen. Marcus uppfann ytterligare en dimension på skalan då han upptäckt var kameran fanns i attraktionen "Vilda musen". Vi åkte gång på gång och försökte se ut som vilda möss i just det ögonblick kameran fotade oss. Otroligt barnsligt men fantastiskt skojigt. Vi skrattade så vi vek oss. Jag som mamma gav nog upp efter några svängar men de glada tonåringarna fortsatte fram tills nöjesfältet slog igen portarna.
Det är viktigt att våga leka och släppa ut lite nyttig barnslighet. Vi behöver sådana minnen när vi ska ta oss fram i livets sorgliga stunder. Jag är mycket tacksam över de uppsluppna minnena som Marcus bjöd oss på.
Bilden från 17 juli 2005 som sitter på kylskåpet. På bilden är det Linnéa, Martina och nere Marcus och mamma Ingrid. Vi försöker alla se ut som den vilda musen i bildens framkant :)
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Jag tänker ofta på vad vår Marcus lärde oss under det korta liv han fick på jorden. Listan på allt han delade med sig av kan bli lång, men en viktig livskunskap han bjöd på var förmågan att fånga tillfället och ha kul. En mycket viktig kunskap som smittar när man använder sig av den. En mycket positiv form av smitta.
På kylskåpet i vår sommarstuga hänger en lite urblekt bild som togs för fem år sedan. Hela familjen samt kompisen Linnéa var på Gröna Lund och roade sig. På ett nöjesfält är det lätt att roa sig och vi fröjdade oss storligen. Marcus uppfann ytterligare en dimension på skalan då han upptäckt var kameran fanns i attraktionen "Vilda musen". Vi åkte gång på gång och försökte se ut som vilda möss i just det ögonblick kameran fotade oss. Otroligt barnsligt men fantastiskt skojigt. Vi skrattade så vi vek oss. Jag som mamma gav nog upp efter några svängar men de glada tonåringarna fortsatte fram tills nöjesfältet slog igen portarna.
Det är viktigt att våga leka och släppa ut lite nyttig barnslighet. Vi behöver sådana minnen när vi ska ta oss fram i livets sorgliga stunder. Jag är mycket tacksam över de uppsluppna minnena som Marcus bjöd oss på.
Bilden från 17 juli 2005 som sitter på kylskåpet. På bilden är det Linnéa, Martina och nere Marcus och mamma Ingrid. Vi försöker alla se ut som den vilda musen i bildens framkant :)
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Varma, sköna sommar
Det blir inte så mycket skrivet här numera. Ibland stannar tankarna kvar inne i huvudet och hittar inga ord då de ska ut. Det är nog också så att det behövs tider då man bara behöver uppleva och reflektera utan några som helst formuleringar.
Förra veckan fick vi veta av polisen i Umeå att den kropp som hittats utanför Skellefteåkusten var kroppen av en kvinna. På något sätt kan vi andas ut och vardagen fortsätter någorlunda som vanligt. Vi kan fortsätta vara sommarlediga och göra "vanliga" saker.
Vi har en väldig tur som är lediga och får uppleva sommarvärmen på ett skönt sätt. Nära vatten och med fläktande vindar. För många kan den intensiva värmen vara en plåga.
Igår kväll åkte vi ut till den ö där vi ofta var tillsammans med Marcus. Han ville gärna följa med oss dit. Gillade den sena kvällen med full sol som är så speciellt för den viken. Nu satt vi där själva, men huvudet fullt av minnesbilder. Foton på näthinnan då han var med oss. Det är verkligen obegripligt att vi inte kan ta sådana foton igen.
Hur kan hjärnan ha så oerhört svårt att förstå en förlust? Vi är nog många som upplevt svåra förluster som ställer oss samma fråga.
Lugn sommarmorgon.
Kvällning
"Ön där solen aldrig går ner" Dit vi ofta åkte tillsammans.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Förra veckan fick vi veta av polisen i Umeå att den kropp som hittats utanför Skellefteåkusten var kroppen av en kvinna. På något sätt kan vi andas ut och vardagen fortsätter någorlunda som vanligt. Vi kan fortsätta vara sommarlediga och göra "vanliga" saker.
Vi har en väldig tur som är lediga och får uppleva sommarvärmen på ett skönt sätt. Nära vatten och med fläktande vindar. För många kan den intensiva värmen vara en plåga.
Igår kväll åkte vi ut till den ö där vi ofta var tillsammans med Marcus. Han ville gärna följa med oss dit. Gillade den sena kvällen med full sol som är så speciellt för den viken. Nu satt vi där själva, men huvudet fullt av minnesbilder. Foton på näthinnan då han var med oss. Det är verkligen obegripligt att vi inte kan ta sådana foton igen.
Hur kan hjärnan ha så oerhört svårt att förstå en förlust? Vi är nog många som upplevt svåra förluster som ställer oss samma fråga.
Lugn sommarmorgon.
Kvällning
"Ön där solen aldrig går ner" Dit vi ofta åkte tillsammans.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Orosmoln i sommarvärmen
Sommaren är varm, vacker och solig. Vi kan se ut över havet och njuter av den vyn. Det naturliga vore att njuta till fullo. Något vi allra oftast också gör. Havet är fantastiskt!
Förra veckan träffade jag en god vän på ett café och tanken var att vi skulle ha en pratstund och lite gott fika i solskenet. Ett telefonsamtal om en människokropp som var funnen i havet några mil norr om Skellefteå förändrade stämningen ganska drastiskt. Mycket av tiden då vi satt där på caféet ägnades åt telefonsamtal med rättsmedicinska avdelningen i Umeå istället för glatt samspråk. Du kan läsa den korta artikeln på norran.se om du klickar på den här länken.
Det här är ett orosmoln i sommarvärmen. Helt plötsligt kan någon hittat något som kan höra ihop med Marcus försvinnande. Vi vet aldrig när och aldrig om det skulle hända. Vi vet inte heller vad som skulle hända inom oss om det skedde. I just det här fallet handlar det troligtvis om en försvunnen kvinna. Säkert besked om identitet blir inte klart förrän i slutet av den här veckan.
Det finns en stor skillnad mellan problem man inte kan göra någonting åt och problem som jag bit för bit kan påverka, kanske till och med lösa. Händelsen som beskrivits här ovanför är inget som går att påverka mer än att på bästa sätt ta reda på fakta. Vi sänder en tacksamhetens tanke till polisen i Umeå som visar ett gott bemötande och stor förståelse för att vi vill få god information när något liknande händer. Det räcker med information så att vi kan utesluta att det skulle röra sig om Marcus.
Ljumma vindar över havet den 5 juli 2010.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Förra veckan träffade jag en god vän på ett café och tanken var att vi skulle ha en pratstund och lite gott fika i solskenet. Ett telefonsamtal om en människokropp som var funnen i havet några mil norr om Skellefteå förändrade stämningen ganska drastiskt. Mycket av tiden då vi satt där på caféet ägnades åt telefonsamtal med rättsmedicinska avdelningen i Umeå istället för glatt samspråk. Du kan läsa den korta artikeln på norran.se om du klickar på den här länken.
Det här är ett orosmoln i sommarvärmen. Helt plötsligt kan någon hittat något som kan höra ihop med Marcus försvinnande. Vi vet aldrig när och aldrig om det skulle hända. Vi vet inte heller vad som skulle hända inom oss om det skedde. I just det här fallet handlar det troligtvis om en försvunnen kvinna. Säkert besked om identitet blir inte klart förrän i slutet av den här veckan.
Det finns en stor skillnad mellan problem man inte kan göra någonting åt och problem som jag bit för bit kan påverka, kanske till och med lösa. Händelsen som beskrivits här ovanför är inget som går att påverka mer än att på bästa sätt ta reda på fakta. Vi sänder en tacksamhetens tanke till polisen i Umeå som visar ett gott bemötande och stor förståelse för att vi vill få god information när något liknande händer. Det räcker med information så att vi kan utesluta att det skulle röra sig om Marcus.
Ljumma vindar över havet den 5 juli 2010.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
