Sommaren är här

Det har varit midsommarhelg, solen värmer och naturen sjuder av grönska. Jag ser till och med förvånat på all den grönska som omger oss. Var det verkligen så här grönt förra året? Och ännu förra? Kanske var det så att min uppmärksamhet inte riktades mot det då. Tankarna hade fullt upp med annat.

Med ens blir det tydligt att sorgen och saknaden efter Marcus har blivit en del av mig. Den sitter inuti. Finns med i varje steg och tanke, men hindrar mig inte heller att se på min omgivning. Det kan till och med vara så att den svåra erfarenhet vi fick har gett oss förmågan att se vardagens små, små detaljer på ett nytt sätt. Lite grönare och kanske ännu lite mer nyanserade.

De nya erfarenheterna har haft ett orimligt och grymt pris. Nu har vi dem och vi kan inte välja bort det som varit. Sakta blir de nya erfarenheterna byggstenar i det liv vi ska leva nu. Det liv där vi helst av allt skulle önska att Marcus delade med oss. Delade med oss och fanns med i den gröna, vackra sommaren.


Grönska och vatten och massor av möjligheter till fina dagar.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Två år och fem månader

Då jag tänker på Marcus idag så är det leendet jag ser framför mig. Jag kan höra det glada skrattet som alltid låg så nära till hands. Den spjuvriga blicken som var fylld av omtänksamhet och glada upptåg. Hela hans väsen som var så fyllt med liv.

Det har gått två år och fem månader sedan den dag han körde iväg med sin skoter och aldrig återvände. Tiden är inte så viktig längre, men den tjugonde passerar aldrig obemärkt. Kanske är det också så att vi för varje dag kommer närmare ett återseende? Inget vi med bestämdhet vet, men en tanke som gör gott att tänka.

Det gör gott att hålla fast vid de goda tankarna.


Marcus sommaren 2007. Leende...

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Studentexamen

Studentfirandet är över för det här året. Ungdomlig lycka och glädje, förväntningar och uppsluppenhet. Dessutom hade vi ett fantastiskt väder under firandet.

Vi har kunnat glädjas åt att vi kunde glädjas. Det kan låta märkligt med det uttalandet, men hos alla som förlorat någon för tidigt finns säkert en förståelse. Det är ingen självklarhet att kunna vara glad då det förväntas att man ska vara det. Men det är en lycka när det händer.


Martina med klasskamrater i firandets stund.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Studentbal

Förra året flydde jag stan då det var dags för studentbal och examen. Det var oerhört smärtsamt att se Marcus klasskamrater, och inte vår Marcus, uppleva dessa fantastiska stunder. Han hade älskat den här typen av festligheter.

Nu ägnas vår tid till att hjälpa vår dotter med balbestyr och förberedelser inför studentdagen. Det är en obeskrivlig lycka att få göra det. Hela hjärtat ler. Även nu skulle Marcus älskat att ha varit med och firat med oss. Det är så självklart att han skulle gjort det.


Ung lycka och fägring. Martina med kavaljer innan studentbalen.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

RSS 2.0