marcusminnesfond

Vi lägger ut en bild igen på Marcus kläder vid försvinnandet. Detta för att göra bilden lättillgänglig just idag.

Vår vän Reino ringde via tolken Evald och berättade om att man hittat en kropp i Finland utanför Raahe (på svenska heter platsen Brahestad), det ligger rakt över havet på finska sidan.

Vi vet ännu inte om det är kroppen efter en kvinna eller man, inte heller vilken klädsel det handlar om.

Med hjälp av modern teknik hoppas vi att dessa frågor kan besvaras snabbt. Polisen är kontaktad i Skellefteå. Vi har även kontaktat finsk polis.


De här kläderna hade Marcus på sig vid försvinnandet den 20 januari 2008. Hjälmen är återfunnen men under den hade han en limegrön ansiktsmask som fortfarande kan sitta på.

Nu har vi jobbat på med sökning i tre dagar. Det känns i både kropp och själ.

Vi har sökt igenom nya ytor den här gången eftersom de strömriktningstest vi gjort har gett oss en del nya tankar. Det är stora ytor det handlar om på en fjärd. Det ser inte så mycket ut på en karta men väl ute på vattnet, när man kan söka av trettio meter i taget, blir det hur stort som helst.

Just nu har vi gjort vad som har varit möjligt att göra för tillfället. Det känns mer som om vi har kommit en bit framåt än en besvikelse. Detta mycket tack vare Mikael Molanders idoga arbete.

Det värsta har ju redan hänt. Vi kan inte få tillbaka Marcus i livet. Vi kan däremot försöka hitta hans kropp. Kanske är det så att 1% handlar om sökande och 99% handlar den längtan vi kommer att ha efter honom hela livet ut. Sökdagar kan man ändå tidsbestämma.


Det var lugnt på fjärden när vi gav oss ut i morse.


På den här skärmen kan vi se hur bottnen ser ut, 30 m åt höger från båten. Här ser man t ex en fåra som kanske gjorts av ett ankare.

Dykarbåten har kört många sjömil idag, fram och tillbaka inom ett område mellan kajen och olycksplatsen. Mikael och Leif studerar hur bottnen ser ut på en bildskärm som är kopplad till en sidescanning sonar. Ett problem med att söka på grundare områden är att det växer mycket sjögräs. Lätt att det fastnar i utrustningen under båten.

Nu i kväll anslöt även Sjöräddningssällskapet. De har bland annat gjort fler tester av strömriktningar i vattnet.

Det är helt fantastiskt att Skellefteå Sjöräddningssällskap kommer och hjälper till på eget initiativ. Det är också helt fantastiskt att Mikael Molander kör sin båt, timme ut och timme in, för att hjälpa till med sökandet.


Dykarbåten har gjort många sjömil idag med Mikael som kapten.


Alla ni som har båt i Skellefteåtrakten har väl gått med i Sjöräddningssällskapet? Om inte, gör det! Information finns på den här länken.

Det har inte pågått något aktivt sökande i Kågefjärden sedan den 25 juli. Nu är det dags för den sökning som tidigare planerats.

Till vår hjälp har vi Skelleftedykarnas båt, med Mikael Molander som skeppare. Sökandet görs till största del med hjälp av sonar, ljudradar.

Sjöräddningssällskapet i Skellefteå kommer också att vara med en del under veckan.

I natt kröp termometern ner under nollstrecket. Det är inte säkert hösten blir så lång i år.


Fullmånen lyste över havet då dykarbåten kom till kajen.
Det ser nästan ut som en extra lanterna.

Under helgen har vi gjort ett antal test av strömriktningar i vattnet på olika djup (3, 6 och 9 meter). Vi har både gjort test som varat någon timme och även en som varat ett helt dygn.

Vi har kunnat se att vi kanske får tänka helt tvärtom. Kanske, för hur ska man riktigt kunna veta.


Det sökande som gjorts tidigare har i huvudsak varit från olycksplatsen och ut mot havet.


De test av strömriktningar som vi gjort har pekat mot andra hållet, mot nordväst.

Det är inte alltid som man tänker sig. Vi har testat vattenströmmarnas riktning på tre meters djup idag. De går rakt norrut, inte alls mot öster som ytvattnet.

Testen på sex meters djup lyckades inte idag eftersom vinden tilltog och markören var svår att hitta. Kanske ett nytt försök i morgon. Vi kan få mycket hjälp om var vi kan söka framöver om vi vet hur vattnet rör sig under ytan.

Det var nu sju veckor sedan vi var ute på Kågefjärdens vatten. Det är verkligen med blandade känslor vi ger oss ut på fjärden. 


Den fasta punkten som testet utgår ifrån är den vita dunken. Markören för tre meters djup syns snett till vänster om dunken. Den driver sakta norrut. 

 

Inte så konstigt att många funderar på vad ett strömriktningstest är och varför ingen har gjort testet tidigare, om det nu skulle kunna vara till någon hjälp. Det är flera som har ställt frågan.

Dagen då Marcus olycka skedde drev ytvattnet utåt mot havet från nordväst. Några meter under ytan kan strömriktningen vara en annan, ytterligare några meter djupare kan den vara i ännu en riktning. Det är alltså inte det vi ser som är hela sanningen.

För att mäta en strömriktning på fem meters djup har man en boj, en fem meter lång lina och en tyngd på ca 4-5 kg (motsvarar en kropps "masströghet" i vatten). När det är helt lugnt på vattenytan kan man då se hur långt och i vilken riktning bojen förflyttar sig på ca två timmar i förhållande till en fast punkt.  För att mäta på sju meters djup har man en sju meter lång lina ner till tyngden osv.

Under våren och sommaren har älven påverkat strömriktningen på ett sätt som inte liknade förhållandena i januari. Det är en anledning att göra testet nu.


Det fina höstvädret fortsätter och med lite tur så är det lugnt på vattnet några dagar till.

Vi har haft en trevlig kväll med Marcus kompisar här hemma. En kväll som gör en glad. Härligt!

Även om det är ett tag kvar innan skotersäsongen börjar så pratade vi en hel del om skoter och säkerhet på isar. Vår förhoppning är att kunna vara med och utveckla säkerhetslösningar för skoteråkare. Det bör helst handla om enkla och inte alltför kostsamma lösningar om de ska användas. Dyra och obekväma artiklar kommer nog inte med på skoterturen alls.

Just nu planerar vi för att göra en test av strömriktningar på olika djup i Kågefjärden. Om en vecka ska vi och våra dykarvänner genomföra några dagars sökande. Strömriktningstestet kan ge oss en ledtråd åt vilket håll på vattnet som är tänkbart och troligt. Vi har prövat många olika sätt, det här är ännu ett.


Solig och lugn septemberdag inne i Kåge hamn. Än så länge ligger det båtar vid bryggorna.

"Man har större chans att hitta om man letar", sa Reino till oss innan han gav sig av mot Rovaniemi där en ny sökning skulle börja. En man hade drunknat där i närheten av en bro för ett halvår sedan.

Vi som har pratat mycket med Reino förstod också hur han menade. Han tyckte inte att vi skulle tillbringa all vår tid på Kågefjärdens vatten, vilket vi inte heller gör. Han menade att vi kan göra en plan för sökande i framtiden och han är beredd att komma tillbaka med jämna mellanrum. Kanske en gång till vintern, en gång nästa sommar osv. Vi kommer att fortsätta leta, men vi kan inte leta hela tiden. Varken vi eller Reino är människor som ger upp.

Du kan stötta föreningen Etsinatäveneen genom att bli medlem. Klicka här för att läsa mer.

Just nu känner vi tacksamhet över att alla som vistas kring Kågefjärden visar ett så stort engagemang och stöttar oss på så många sätt. Det är tryggt att det finns så många ögon.


Min finaste födelsedagspresent, en tavla som Martina målat.

Efter fyra dagars sökande återvänder Reino och Sinikka till Finland. Vi har sökt av det aktuella område som vi ville ha avsökt men även hunnit med områden utanför detta. Inget har hittats.

Det område som polisens hundar hade markerat har sökts igenom extra noga. Nu har både Reino och kustbevakningen med deras ROV finkammat det området. Reinos hund Sonar reagerar när de kör där men markerar inte. Det är inte uteslutet att polisens hundar har markerat på något annat än Marcus kropp.

Även om nu sökandet blev resultatlöst även denna gång så avslutade vi ändå i en fin stämning. Reino kan återvända om ca ett halvår, om det behövs. Han har ägnat mest tid åt de djupa delarna av fjärden eftersom naturen sköter mycket där det är grundare. Grundare vatten blir varmare och värme påverkar om kroppen kan flyta upp. På djupa vatten ligger oftast kroppen kvar, det beror också på det större vattentrycket.

I dagsläget har vi gjort allt vi kan göra och vi vet att det finns många ögon runt Kågefjärden som spanar på vattenytan. Det är en trygg känsla för oss.


Albin och Helén lånade ut sin fina husvagn till Reino och Sinikka. Den var dessutom full med mat. Tack!


Lauri tolkade den hopplöst svåra finskan åt oss. Tack!


Nu rullar ekipaget, med båten på släp, tillbaka mot Finland. Tack för den här gången Reino och Sinikka!

Klockan sju på morgonen när Leif kommer till hamnen så har Reino redan  startat båtmotorerna. Arbetet börjar nästa minut. Här spills ingen tid.

Idag är det sista dagen våra finska vänner är här, de har många jobb som väntar. Efter lång tid av sökande har vi fått ganska realistiska förväntningar. Hoppet om att finna Marcus kropp finns kvar men vi vet hur svårt det är. Reino är den som är mest kunnig när det gäller att söka drunknade människor men han är ingen trollkarl. Han har hittat 105 människor som drunknat under de år han arbetat med sökning och hans drivkraft är att hjälpa anhöriga. Vi vet att han gör allt för att hjälpa oss.

Det var fyndet av hjälmen som gjorde att Reino kom tillbaka hit en tredje gång. Om vi inte hade hittat den och kunnat dra vissa viktiga slusatser hade sökandet varit helt utsiktslöst. Hjälmfyndet var mycket viktigare för honom än polishundarnas markeringar. Hjälmen hade gett mycket flytkraft om den hade suttit på och då hade kroppen sannolikt försvunnit ur fjärden.

Nu tar vi den här dagen, en i sänder.


Hunden Sonar undrar om husse är redo att börja jobba. Det är en solig och varm morgon med bra förhållanden för sökning.

Under förmiddagen användes hundarna Sonar och Radar i sökandet efter Marcus kropp. Lilla Radar är med för att träna medan Sonar, den svarta jaktlabradoren, har lång erfarenhet. Hunden Sonar har 32 dokumenterade markeringar som resulterat i bärgningar av kroppar (27 som jag skrev tidigare var fel). Tyvärr har hunden inte markerat ut någon plats idag.

Under dagen har vi använt kameran ett flertal gånger och i morgon fortsätter arbetet på liknande sätt, både hundar och teknisk utrustning.

Efter morgondagens sökande kommer Reino och Sinikka att åka vidare till Finland. Nya uppdrag väntar. De har hittat flera drunknade personer sedan de var här sist. Många anhöriga har fått sina svar.


Hunden Radar var trött och slut efter några timmars jobb. Hon får jobba mer när hon blir äldre.


Det var 27 grader idag och middagen valde vi att äta i skuggan. (Sinikka, Lauri, Reino, Martina och Leif. Ingrid stod bakom kameran.)

Båda hundarna är nu ute med båten för att hjälpa till med sökningen. Vi vet att hunden Sonar har hittat 27 drunknade personer sedan hon blev färdigutbildad. Reino berättar att hundarna tränas med kapslar som innehåller en gas. Han säger också att hundar som som endast hittat kapslar inte är lika säkra som hundar som hittat kroppar. Kapslarna ger en tydligare doft. Nu hoppas vi på den här dagen.

I morse sändes inslaget som filmades av TV4 i tisdags. Du kan se det om du klickar på den här länken .


Reino intervjuas av Emma från TV4.

Om det kunde sluta blåsa helt och hållet! Det är så synd att vinden ligger på för fullt nu när vi har några dagar tillsammans med Reino och hans sökutrustning. Det är inte lätt att ligga stilla i vågorna med en undervattenskamera men vi har ändå kunnat undersöka några platser. Vi skulle hinna bra mycket mer om det vore stilla och lugnt på vattnet.

I morgon har meterologerna lovat att vindarna ska bli lite snällare mot oss. Då ska bägge hundarna, Sonar och Radar, ut och jobba. Hittills har vi mest använt den tekniska utrustningen. För mycket vind gör uppgiften omöjlig för hundarnas nosar.


Sonar och Radar laddar med lite middagsrester inför morgondagens jobb.

I morse började arbetet klockan sju ute på fjärden. Under natten hade det varit en del störande moment ute på bryggorna, några som inte riktigt kunde skilja på mitt och ditt. Tur att Reino har vakthundar med sig.

Idag lyser solen och vi hoppas att den envisa vinden snart ska ge med sig. De har sökt med sonaren och markerat ut några platser, sedan går de ner med kameran så fort vinden mojnar. Hunden ska också ut i öppen båt när tillfälle kommer. Det ska visst vara mer värme på gång men för oss är faktiskt vinden det viktigaste. Arbetet fortsätter hela den här dagen och även ett par dagar till.


Idag är det soligt och fint här i Kåge, skönt efter allt regnande under gårdagen.



Båten kommer in efter förmiddagspasset, hunden brukar vara först iland och lyfta på benet.



Sinnikka ger Sonar och Radar mat, det är uppskattat.


Dags att ge sig ut igen på vattnet. Det är lugnt inne vid hamnen men blåsigt längre ut där arbetet pågår.

Det är mitt i sommaren men solen har lyst med sin frånvaro här i Kåge idag. Det blåser rejält från nordväst och regnar till och från hela dagen.

Ute på båten arbetar Reino, Leif och Lauri (tolk) och hunden Sonar förstås. Vi hoppas att det ska blåsa mindre snart så att arbetet går lättare där ute. Inget har hänt under dagen men de fortsätter arbeta några dagar till.

Vädret är viktigt när vi ska söka. Det finns en norsk vädersida som vi tycker är tillförlitlig, den har stämt väldigt bra idag. Här är en länk till yr.no Skriv in den ort eller plats du vill söka på så kan du få en detaljerad rapport. Vi söker på Kågefjärden.


TV4 hittade hit även idag, de är verkligen på alerten.

Igår fick vi besked om att Reino med flera från den finska stiftelsen Etsintaveenen ska komma nu på tisdag. Det känns bra att få den hjälp som de kan erbjuda, både sökhund och teknisk utrustning. Dessutom tar de sig tid att jobba några dagar.

Nu vet vi att det väntar några intensiva dagar och det sätter också igång tankarna. Den paus vi haft har gett ny energi men nu är det snart dags för ett nytt försök att hitta Marcus kropp. Vi vill göra det vi kan göra.


Strandråg i Gullvik.


Ulvö hamn, en plats där man kan koppla av.

Nu har vi jobbat de tre dagar som vi hade planerat tillsammans med Mikael och Andreas från Skelleftedykarna. Det har inte varit de bästa väderförhållandena man kan tänka sig men vi har ändå kunnat göra det som vi hade planerat att göra. Som ni förstår har vi inte hittat något nu heller. Varför ska det vara så svårt?

Vi får många olika råd om var vi ska söka, hur vi ska söka och om vi ska söka alls. Vi förstår att alla råd är givna av välmening men vi tror också att det är viktigt att följa den inre kompassen. Just nu behöver vi vila ett tag för att samla ny kraft.

Vi vill än en gång tacka alla som hjälper och stöttar oss på så många olika sätt. Det kommer in nya bidrag till Marcus minnesfond och vi ska skicka ett bidrag till den finska stiftelsen redan idag. De meddelar oss ett datum när de ska komma och hjälpa oss inom kort.


Några dagars vila ger också tid att tänka på allt som hänt. Det är viktigt att stanna upp.