En blick i backspegeln
Snart är januari slut och det känns som om dagarna efter årsdagen bara åts upp och försvann. Det var känslomässigt väldigt starkt att det hade gått ett helt år sedan olyckan och kanske fanns en förväntan att det skulle kännas annorlunda när den dagen hade passerat. Men vardagarna fortsätter att komma och saknaden är oförändrad. Det fortsätter handla om att bygga ihop saknad och vardag till en tillvaro.
När vi ser tillbaka på januaris sista 11 dagar förra året, 2008, så handlade dagarna då om akut sorg och diskussioner om sökande. Vi förväntades förstå, redan ett dygn efter olyckan, att det var för kostsamt att söka tills man hittade Marcus kropp. Vi förhandlade till oss dag för dag. Den 24 januari var det tvärstopp enligt de poliser som hade skickats att framföra beskedet. Ny förhandling och vi fick en enda extra dag den 30 januari.
Den 31 januari 2008 fylldes av en enorm tomhet, ingen Marcus och inget mer sökande. Det går att känna den tomheten i hela kroppen även idag. Fast nu vet vi hur många som på privata initiativ engagerade sig och hjälpte till med många olika insatser. Vi fick uppleva att det inte bara var vi som kände den stora tomheten.
Bilden är från den 30 januari 2008 Kustbevakningen var här och sökte den sista dagen. De hade sökt två dagar innan dess, den 23-24 januari 2008.
När vi ser tillbaka på januaris sista 11 dagar förra året, 2008, så handlade dagarna då om akut sorg och diskussioner om sökande. Vi förväntades förstå, redan ett dygn efter olyckan, att det var för kostsamt att söka tills man hittade Marcus kropp. Vi förhandlade till oss dag för dag. Den 24 januari var det tvärstopp enligt de poliser som hade skickats att framföra beskedet. Ny förhandling och vi fick en enda extra dag den 30 januari.
Den 31 januari 2008 fylldes av en enorm tomhet, ingen Marcus och inget mer sökande. Det går att känna den tomheten i hela kroppen även idag. Fast nu vet vi hur många som på privata initiativ engagerade sig och hjälpte till med många olika insatser. Vi fick uppleva att det inte bara var vi som kände den stora tomheten.
Bilden är från den 30 januari 2008 Kustbevakningen var här och sökte den sista dagen. De hade sökt två dagar innan dess, den 23-24 januari 2008.
Olyckan den 20 januari 2008
Klockan var ca 16.30 den 20 januari 2008 när Marcus kom körandes vid Kågeälvens mynning och ut mot fjärden. Marcus hade bestämt sig för att köra hem för att äta middag före träningen. Han körde hemåt ensam. På vägen dit hade han kört tillsammans med några kompisar. Det var hans eget val att köra ensam hem i förväg.
På ditvägen, vid 14-tiden, var det dagljus och isen låg en bra bit ut på fjärden.
Under dagen sjönk vattennivån rejält och isen bröt i stora flak och drev utåt. Det blev större och större del av fjärden med öppet vatten samtidigt som mörkret kommer tidigt den här tiden på året. Det började även snöa och blåsa.
Vi kan aldrig få veta exakt vad som hände. Vi vet bara var han kom ifrån och var vi senare hittade hans skoter. Han hade troligen inte en tanke på att han skulle kunna hamna på öppet vatten utan blev överrumplad av detta. Dels därför isen låg längre ut i fjärden några timmar tidigare och dels för att han förmodligen hade navigerat fel.
Det svarta strecket visar var skoterspåret gick. Den röda punkten är platsen där skotern hittades. Där den streckade linjen är var det öppet vatten senare på kvällen och vi vet inte hur lång den sträckan var vid 16.30-tiden.
De blå kryssen visar den väg han kommit tidigare under dagen och som han skulle ta för att komma hem.
Vi tolkar det som att han av misstag försöker runda fel udde.
Så här ser det ut om man kommer och kör från älvens mynning. Då får man också tänka sig lite mer mörker och snö som blåser i luften. Här körde han några grader för mycket åt vänster. Från det här hållet ser man inte småbåtshamnen, som han skulle runda, förrän man kommit en bra bit ut.
Vi vet också att han hade sagt att han inte ville köra nära bryggorna eftersom isen kunde vara svag där. Kanske höll han ut av säkerhetsskäl?
På ditvägen, vid 14-tiden, var det dagljus och isen låg en bra bit ut på fjärden.
Under dagen sjönk vattennivån rejält och isen bröt i stora flak och drev utåt. Det blev större och större del av fjärden med öppet vatten samtidigt som mörkret kommer tidigt den här tiden på året. Det började även snöa och blåsa.
Vi kan aldrig få veta exakt vad som hände. Vi vet bara var han kom ifrån och var vi senare hittade hans skoter. Han hade troligen inte en tanke på att han skulle kunna hamna på öppet vatten utan blev överrumplad av detta. Dels därför isen låg längre ut i fjärden några timmar tidigare och dels för att han förmodligen hade navigerat fel.
Det svarta strecket visar var skoterspåret gick. Den röda punkten är platsen där skotern hittades. Där den streckade linjen är var det öppet vatten senare på kvällen och vi vet inte hur lång den sträckan var vid 16.30-tiden.
De blå kryssen visar den väg han kommit tidigare under dagen och som han skulle ta för att komma hem.
Vi tolkar det som att han av misstag försöker runda fel udde.
Så här ser det ut om man kommer och kör från älvens mynning. Då får man också tänka sig lite mer mörker och snö som blåser i luften. Här körde han några grader för mycket åt vänster. Från det här hållet ser man inte småbåtshamnen, som han skulle runda, förrän man kommit en bra bit ut.
Vi vet också att han hade sagt att han inte ville köra nära bryggorna eftersom isen kunde vara svag där. Kanske höll han ut av säkerhetsskäl?
