Havet är Marcus gravplats
Fredagen den 20 januari samlades först vi och några av våra släktingar till en ceremoni ute på isen. Akten började och slutade med musik som Marcus tyckte om. Mats Björk, sjukhuspräst, lyste frid över gravplatsen och vi sänkte askan i havet. Det blev en mycket vacker stund som vi alla kommer att minnas. Kanske kommer vi också att minnas det intensiva snöfallet som pågick under själva akten. Snön vräkte ner då vi började för att sedan upphöra lika plötsligt då de sista tonerna klingade ut.
Lite senare under kvällen mötte våra och Marcus vänner upp. Vi gick tillsammans ut på isen och tände ljus, skickade ljuslyktor mot himlen och stod stilla och tysta kring hålet i isen. Stunden präglades av respekt och tystnad. Känslorna fanns närvarande och ödmjukheten inför livet fanns som en tyst överenskommelse bland oss. Vi kunde ha stått kvar där länge. Saknaden var tillåten och vi visste alla att vi upplevde en mycket ovanlig stund.
Marcus lever i våra hjärtan. Och vi som stod där kunde med stark inlevelse förstå att livet och kärleken inte är en självklarhet. Men vi hade fått ynnesten att uppleva det.
Ute på isen.
Vi skickar upp Khom Loy, ljuslyktor, mot himlen.
Minnesplatsen med Kåge såg i bakgrunden.
Blommor och ljus vid platsen där vi sänkte ner askan.
Tulpaner och blåbärsris, en kombination som vi starkt förknippar med Marcus.
Tack Anna!
Tänd gärna ett digitalt ljus i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Lite senare under kvällen mötte våra och Marcus vänner upp. Vi gick tillsammans ut på isen och tände ljus, skickade ljuslyktor mot himlen och stod stilla och tysta kring hålet i isen. Stunden präglades av respekt och tystnad. Känslorna fanns närvarande och ödmjukheten inför livet fanns som en tyst överenskommelse bland oss. Vi kunde ha stått kvar där länge. Saknaden var tillåten och vi visste alla att vi upplevde en mycket ovanlig stund.
Marcus lever i våra hjärtan. Och vi som stod där kunde med stark inlevelse förstå att livet och kärleken inte är en självklarhet. Men vi hade fått ynnesten att uppleva det.
Ute på isen.
Vi skickar upp Khom Loy, ljuslyktor, mot himlen.
Minnesplatsen med Kåge såg i bakgrunden.
Blommor och ljus vid platsen där vi sänkte ner askan.
Tulpaner och blåbärsris, en kombination som vi starkt förknippar med Marcus.
Tack Anna!
Tänd gärna ett digitalt ljus i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Fyra år, där något alltid fattas
Den här dagen tillägnar vi våra tankar, samtal och handlingar åt vår älskade Marcus. Det är fyra år sedan han med ett leende lämnade gården på sin skoter. Lycklig i stunden, frisk och med framtidstro. Han kom aldrig hem.
Vår värld gick miste om en människa med mycket kapacitet den dagen. En ung man med god social förmåga, som hade lätt att lära, med stor emotionell kompetens och med gåvan att kunna älska andra människor. Han fick inte stanna kvar hos oss och sprida sitt ljus. Han skulle ha berikat med sitt sätt att vara.
Nu har fyra år passerat och det står klart för mig att han fortfarande ger. Det har inte tagit slut. När man möter en människa som så tydligt förändrar ens liv, tar inte detta slut bara för att det inte går att beröra varandra fysiskt längre. Vi kom tillsammans för 22 år sedan och så kommer det att fortsätta vara.
Idag ska vi ta farväl till askan från hans kropp. Det kommer att ske i kretsen av nära släktingar ute på fjärden.
Senare på kvällen, kl 18.00 är våra vänner välkomna. Vi kommer att skicka upp ljuslyktor, tända ljus och fika tillsammans i klubbstugan i Kåge hamn.
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom"
L Winnerbäck
Älskade Marcus. Vi saknar dig så.
In memoriam, Norran den 20 januari 2012.
Tänd gärna ett digitalt ljus för Marcus idag! Klicka på Tänd ett ljus
Isläget
Nu närmar sig årsdagen och våra planer på en ceremoni till Marcus minne. Isläget är osäkert den här vintern. Ena dagen ligger en tunn is på fjärden, nästa dag kan vind och vågor bryta upp den is som lagts. När snön faller och lägger sig som ett värmande täcke bildas inte heller någon stabil is.
Vår vän Per Landström håller oss uppdaterad om förhållandena ute på Kågefjärden. Något vi är mycket tacksamma över. Går även att följa på den här länken. (Klicka sedan på Islogg till vänster i menyn).
Om det inte finns en is som bär på fredag har vi fått löfte av vänner på Sjöfartsverket att få hjälp. Vad gjorde man utan hjälpsamma människor? Det skulle förmodligen vara mycket krångligt att leva. Det uppstår också en önskan om att hjälpa tillbaka.
Det som ovan nämnts är praktiska göromål. När det gäller alla känslor som rör sig inom oss inför årsdag och urnnedsänkning kan det vara så mycket svårare att sortera. Någonstans finns en vila i allt det praktiska. Att praktiskt få jobba sig fram till en hanterlig lösning. På något som egentligen inte alls går att lösa.
Ord blir små, räcker inte ända fram. Allt var vackrare när du var här Marcus.
Per Landströms bild från den 13 januari 2012. Ute på olycksplatsen.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vår vän Per Landström håller oss uppdaterad om förhållandena ute på Kågefjärden. Något vi är mycket tacksamma över. Går även att följa på den här länken. (Klicka sedan på Islogg till vänster i menyn).
Om det inte finns en is som bär på fredag har vi fått löfte av vänner på Sjöfartsverket att få hjälp. Vad gjorde man utan hjälpsamma människor? Det skulle förmodligen vara mycket krångligt att leva. Det uppstår också en önskan om att hjälpa tillbaka.
Det som ovan nämnts är praktiska göromål. När det gäller alla känslor som rör sig inom oss inför årsdag och urnnedsänkning kan det vara så mycket svårare att sortera. Någonstans finns en vila i allt det praktiska. Att praktiskt få jobba sig fram till en hanterlig lösning. På något som egentligen inte alls går att lösa.
Ord blir små, räcker inte ända fram. Allt var vackrare när du var här Marcus.
Per Landströms bild från den 13 januari 2012. Ute på olycksplatsen.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
22 år
Det är Marcus födelsedag idag. För 22 år sedan föddes han på Skellefteå BB. Då jag vankade omkring på förlossningsavdelningen under natten innan han kom till världen, kunde jag se ut över en stad som stod i lågor. Det var inte hela staden som brann, men ett helt kvarter försvann i en eld- och rökpelare. Det är tydliga bilder även om det gått många år.
Den fina lilla gosse jag fick hålla i mina armar skulle alltid komma att påverka mitt liv. Mitt och många andras. Elden som brann den natten blev lika varm som all den kärlek han delade med sig av. På så sätt är vi väldigt lyckligt lottade.
En av hans barndsomsvänner gav oss en tavla där det stod: "Don't cry because it's over... Smile because it happened." Orden är skrivna av Gabriel Garcia Marquez, och de stämmer så bra, även om det tog tid att kunna tänka så. Men det är vackert att nu kunna le då jag tänker på Marcus. Le och känna värmen inombords.
Inom oss är vi alltid tillsammans. Under 22 år har det varit så, och jag är övertygad om att det fortsätter.
Marcus ute i en kanot, 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Den fina lilla gosse jag fick hålla i mina armar skulle alltid komma att påverka mitt liv. Mitt och många andras. Elden som brann den natten blev lika varm som all den kärlek han delade med sig av. På så sätt är vi väldigt lyckligt lottade.
En av hans barndsomsvänner gav oss en tavla där det stod: "Don't cry because it's over... Smile because it happened." Orden är skrivna av Gabriel Garcia Marquez, och de stämmer så bra, även om det tog tid att kunna tänka så. Men det är vackert att nu kunna le då jag tänker på Marcus. Le och känna värmen inombords.
Inom oss är vi alltid tillsammans. Under 22 år har det varit så, och jag är övertygad om att det fortsätter.
Marcus ute i en kanot, 2007.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
2012
Nu har både jul och nyårshelg passerat. I ärlighetens namn så är det ganska skönt, just det faktum att de har passerat. Den längtan som en gång fanns efter de här högtiderna vill inte riktigt infinna sig längre. Numera ligger koncentrationen på att göra det bästa möjliga av det hela. Tillsammans och med goda vänners hjälp lyckas det ändå ganska bra.
Nu är det nytt år och vi skriver 2012. I media diskuteras nyårslöften och hurvida de kommer att hållas eller inte. Det kan nog vara bra med nya avstamp, men jag tror att för oss som upplevt hårda smällar i livet ses framtiden med en viss försiktighet. Entusiasm och realism går liksom hand i hand. Var glad åt de glada stunderna, brukar jag tänka. Låt dessa stunder ta den allra största platsen.
Igår kväll hade vi en fantastiskt glad stund här hemma. Marcus kompisar kom hit och fikade hos oss. Med kort varsel var det flera stycken av dem som hade tid och möjlighet. Det är en stor glädje att de så gärna kommer, tar sig tid, berättar om sina liv och så gärna tar del av vad vi berättar om Marcus. Att få höra att det var en efterlängtad stund att få komma hem till oss. Det är ett exempel på en glad stund att bära med sig.
Ett nytt liv tillsammans med det liv som är. Önskar er ett gott 2012.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Nu är det nytt år och vi skriver 2012. I media diskuteras nyårslöften och hurvida de kommer att hållas eller inte. Det kan nog vara bra med nya avstamp, men jag tror att för oss som upplevt hårda smällar i livet ses framtiden med en viss försiktighet. Entusiasm och realism går liksom hand i hand. Var glad åt de glada stunderna, brukar jag tänka. Låt dessa stunder ta den allra största platsen.
Igår kväll hade vi en fantastiskt glad stund här hemma. Marcus kompisar kom hit och fikade hos oss. Med kort varsel var det flera stycken av dem som hade tid och möjlighet. Det är en stor glädje att de så gärna kommer, tar sig tid, berättar om sina liv och så gärna tar del av vad vi berättar om Marcus. Att få höra att det var en efterlängtad stund att få komma hem till oss. Det är ett exempel på en glad stund att bära med sig.
Ett nytt liv tillsammans med det liv som är. Önskar er ett gott 2012.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
God Jul alla!
Vill önska er alla en fin jul! Lägger in en bild med firande från julen 2007 då vi spelade julklappsspelet tillsammans. Och en bild från förra julen i Skåne hos min syster. Det ger varma minnen och en fridfull känsla. En glädje som känns även nu.
Julkänslan förändras genom livet och utifrån det som händer längs resans gång. Idag ser jag fram emot att tända några ljus ute vid Kågefjärden och veta att de fortsätter att lysa i julenatten. Som barn låg allt fokus och all förväntan på den högtidliga stunden då klapparna skulle öppnas.
Och vaknar jag tidigt i morgon bitti så tror jag alldeles bestämt jag ska uppsöka en julotta. Det var länge sedan!
Ha det fint alla goda vänner!
Julen 2007 0ch 2010.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Julkänslan förändras genom livet och utifrån det som händer längs resans gång. Idag ser jag fram emot att tända några ljus ute vid Kågefjärden och veta att de fortsätter att lysa i julenatten. Som barn låg allt fokus och all förväntan på den högtidliga stunden då klapparna skulle öppnas.
Och vaknar jag tidigt i morgon bitti så tror jag alldeles bestämt jag ska uppsöka en julotta. Det var länge sedan!
Ha det fint alla goda vänner!
Julen 2007 0ch 2010.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år och elva månader
Vi har tänt ljus i Sankt Olovs kyrka nu ikväll. Många ljus. Tända av föräldrar och syskon till ungdomar som lämnat livet. Lyssnade till musik som valts ut för denna stund, toner som så nära förknippas till dem vi saknar. Inför julen känns saknaden väldigt tydlig. Alla kommer inte hem.
Om en månad, den 20 januari 2012, är det fyra år sedan vår Marcus miste sitt liv. Vi har kommit fram till att askan efter hans kropp ska få finnas i havet. Det hav som omsluter hela vår jord. Den plats dit vi vant oss att gå.
Eftersom inte hela hans kropp är funnen känns beslutet som det enda möjliga. Askan och de delar som inte är funna ska få vila på samma ställe.
Jag tänker på alla lyckliga jular vi upplevt. För några dagar sedan skickade min systerdotter en bild från en av dessa jular. Marcus som kramar om tomten och en bild som lyser av den glädje som vi hade den här fina julen. Det går att glädjas åt goda minnen även om man inte kan få stunderna tillbaka. Längtan och saknad är inget hinder för att glädjen ska få lysa. Det är känslor som ligger så nära varandra.
En glad Marcus kramar om tomten.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Om en månad, den 20 januari 2012, är det fyra år sedan vår Marcus miste sitt liv. Vi har kommit fram till att askan efter hans kropp ska få finnas i havet. Det hav som omsluter hela vår jord. Den plats dit vi vant oss att gå.
Eftersom inte hela hans kropp är funnen känns beslutet som det enda möjliga. Askan och de delar som inte är funna ska få vila på samma ställe.
Jag tänker på alla lyckliga jular vi upplevt. För några dagar sedan skickade min systerdotter en bild från en av dessa jular. Marcus som kramar om tomten och en bild som lyser av den glädje som vi hade den här fina julen. Det går att glädjas åt goda minnen även om man inte kan få stunderna tillbaka. Längtan och saknad är inget hinder för att glädjen ska få lysa. Det är känslor som ligger så nära varandra.
En glad Marcus kramar om tomten.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tankar efter en begravning
Fredagen den 25 november begravdes min syster Gunilla. Saknar henne så mycket, så mycket. Hon fick en mycket vacker avskedsceremoni där hela stämningen andades henne, hennes liv och hennes trygghet. Yngsjö kapell var fyllt till bredden, både av människor och innerlig värme.
Det som jag funderat på mest efter dagarna i Skåne är trygghet. Främst den trygghet som Gunilla utsrålade och gav till människor i sin omgivning. Tänker också på den trygghet som uppstår i en äkta gemenskap.
Det är en lycka att ingå i en släkt där man värnar om varandra. Uppskattar varandras sällskap och prioriterar att mötas de gånger när livet slår oss hårt. Då blir det en stor styrka att sitta tillsammans under begravningsakten, reflektera tillsammans under en minnesstund, umgås och äta tillsammans.
Det är nog också så att när alla är medvetna om sorgen och den är fullt ut accepterad så blir det också lätt att skratta tillsammans. Om man blir ifrågasatt i sin sorg kan inte glädjen komma fram. Då ligger något ivägen.
Efter dagarna i Skåne var själen samtidigt tömd och påfylld med ny styrka. Det är vackert att få vara med om vackra avsked.
Gunillas kista i Yngsjö kapell.
Blommorna på hennes gravplats i Åhus.
Middag i god släktgemenskap.
Sopplunch ute vid havet.
Vi skickar ljusballonger ut över Hanöbukten. Farväl.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det som jag funderat på mest efter dagarna i Skåne är trygghet. Främst den trygghet som Gunilla utsrålade och gav till människor i sin omgivning. Tänker också på den trygghet som uppstår i en äkta gemenskap.
Det är en lycka att ingå i en släkt där man värnar om varandra. Uppskattar varandras sällskap och prioriterar att mötas de gånger när livet slår oss hårt. Då blir det en stor styrka att sitta tillsammans under begravningsakten, reflektera tillsammans under en minnesstund, umgås och äta tillsammans.
Det är nog också så att när alla är medvetna om sorgen och den är fullt ut accepterad så blir det också lätt att skratta tillsammans. Om man blir ifrågasatt i sin sorg kan inte glädjen komma fram. Då ligger något ivägen.
Efter dagarna i Skåne var själen samtidigt tömd och påfylld med ny styrka. Det är vackert att få vara med om vackra avsked.
Gunillas kista i Yngsjö kapell.
Blommorna på hennes gravplats i Åhus.
Middag i god släktgemenskap.
Sopplunch ute vid havet.
Vi skickar ljusballonger ut över Hanöbukten. Farväl.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
På väg mot en begravning
Vi packar våra väskor min dotter och jag. På väg mot min systers, och hennes mosters, begravning. Åter igen kommer den där overklighetskänslan. Vi borde åka för att träffa Gunilla, umgås, skratta och ha fina stunder ihop. Det är inte så det är. Hon ska begravas.
Kanske tror man att det går att förbereda sig. Ända tills det är dags. Då känns det annorlunda. Verkligheten går inte längre att förneka utan vi måste möta den. Det är inte heller ett alternativ att inte delta, men visst är det gruvsamt.
Vi ser oerhört mycket fram emot att vara tillsammans med vår stora och varma släkt. Det ger en styrka som bär.
Jag letade efter bilder på min syster och fick på så sätt vandra igenom många lyckliga, men också sorgliga stunder i min släkts historia. Uppsluppna sammankomster blandat med bilder från begravningar och minnesstunder.
Hittade en bild som på något sätt betydde så mycket för mig. En solig sommar för ca 15 år sedan då livet var i högform. Min mamma Maj, min syster Gunilla och jag, såg alla så avspänt trygga ut. I varm gemenskap.
Så underbart livet kan vara ibland.
Gunilla, mamma Maj och jag.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Kanske tror man att det går att förbereda sig. Ända tills det är dags. Då känns det annorlunda. Verkligheten går inte längre att förneka utan vi måste möta den. Det är inte heller ett alternativ att inte delta, men visst är det gruvsamt.
Vi ser oerhört mycket fram emot att vara tillsammans med vår stora och varma släkt. Det ger en styrka som bär.
Jag letade efter bilder på min syster och fick på så sätt vandra igenom många lyckliga, men också sorgliga stunder i min släkts historia. Uppsluppna sammankomster blandat med bilder från begravningar och minnesstunder.
Hittade en bild som på något sätt betydde så mycket för mig. En solig sommar för ca 15 år sedan då livet var i högform. Min mamma Maj, min syster Gunilla och jag, såg alla så avspänt trygga ut. I varm gemenskap.
Så underbart livet kan vara ibland.
Gunilla, mamma Maj och jag.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år och tio månader
Det har gått tre år och tio månader sedan Marcus dog. Just nu bläddrar vi i pärmar, letar fram dokument som behövs, kontaktar Länstyrelse, begravningsbyrå, kyrkogårdsförvaltning för att på ett värdigt sätt ta hand om Marcus kropp. Det känns minst sagt komplicerat. Det har gått så lång tid. Det är inte heller hela Marcus kropp som har hittats.
Vi tänker oss att hans gravplats även i fortsättningen ska vara havet. Troligen hade vi tänkt på ett annat sätt om han hade hittats inom det första året.
Än är det beslut från myndigheter som vi måste vänta in. De formella besluten. På något sätt framstår de som ganska enkla i jämförelse med de känslomässiga beslut som ska tas.
Det första jag gjorde då jag vaknade i morse var att tända ljusen vid Marcus foto. Tycker om att titta in i hans varma ögon och kan fortfarande känna hans omtanke.
Mor och son efter en joggingrunda. Stunder som lockar fram något varmt i hjärtat.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vi tänker oss att hans gravplats även i fortsättningen ska vara havet. Troligen hade vi tänkt på ett annat sätt om han hade hittats inom det första året.
Än är det beslut från myndigheter som vi måste vänta in. De formella besluten. På något sätt framstår de som ganska enkla i jämförelse med de känslomässiga beslut som ska tas.
Det första jag gjorde då jag vaknade i morse var att tända ljusen vid Marcus foto. Tycker om att titta in i hans varma ögon och kan fortfarande känna hans omtanke.
Mor och son efter en joggingrunda. Stunder som lockar fram något varmt i hjärtat.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Allhelgonahelgens stillhet
Just nu ljuder kyrkklockorna här på vårt område. Vet inte om jag inbillar mig men jag tycker de klingar ovanligt starkt. Kanske brukar jag inte lyssna efter ljudet andra gånger eller så brukar klangen blandas upp med vardagens brus. Det är dimmigt ute idag och inga andra ljud hörs. Bara klockor.
Igår kväll åkte vi ut till Kåge hamn och tände några ljuslågor. Vi skickade också upp två Khom Loy-lyktor i mörkret. Lyktorna lyfte och svävade iväg tillsammans mot den mörka himlen.
Den här helgen finns mina tankar hos dem som lämnat oss. Marcus, min syster Gunilla, min svåger Per, mamma, pappa. Man skulle kunna gå tillbaka i fler släktled, vidga tankarna till vänner som lämnat livet för tidigt men just nu stannar mina tankar i min innersta krets.
Döden har varit väldigt påtaglig för oss inför den här Allhelgonahelgen. Min syster som dog för en vecka sedan, besöket på begravningsbyrån för att ordna det fint för Marcus.
På begravningsbyrån fick vi det allra varmaste bemötandet. En lugn och fin pratstund om de praktiska beslut som ska tas. De har också sina regler att följa men försöker möta våra behov så gott det går. Men visst känns det lite konstigt att köpa en kista som är vackert inredd och utsmyckad för att få göra en kremering. Vi kommer aldrig ens att få se kistan som vi köpte. Ändå är det en liten del i sammanhanget.
Allhelgonahelgen behöver vi alla. En tillåtande högtid där saknad och kärlek känns så tillåtna. Det här är en högtid vi ska vara rädda om.
Några ljus ute vid hamnen. För dem vi som satt spår i våra hjärtan.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Igår kväll åkte vi ut till Kåge hamn och tände några ljuslågor. Vi skickade också upp två Khom Loy-lyktor i mörkret. Lyktorna lyfte och svävade iväg tillsammans mot den mörka himlen.
Den här helgen finns mina tankar hos dem som lämnat oss. Marcus, min syster Gunilla, min svåger Per, mamma, pappa. Man skulle kunna gå tillbaka i fler släktled, vidga tankarna till vänner som lämnat livet för tidigt men just nu stannar mina tankar i min innersta krets.
Döden har varit väldigt påtaglig för oss inför den här Allhelgonahelgen. Min syster som dog för en vecka sedan, besöket på begravningsbyrån för att ordna det fint för Marcus.
På begravningsbyrån fick vi det allra varmaste bemötandet. En lugn och fin pratstund om de praktiska beslut som ska tas. De har också sina regler att följa men försöker möta våra behov så gott det går. Men visst känns det lite konstigt att köpa en kista som är vackert inredd och utsmyckad för att få göra en kremering. Vi kommer aldrig ens att få se kistan som vi köpte. Ändå är det en liten del i sammanhanget.
Allhelgonahelgen behöver vi alla. En tillåtande högtid där saknad och kärlek känns så tillåtna. Det här är en högtid vi ska vara rädda om.
Några ljus ute vid hamnen. För dem vi som satt spår i våra hjärtan.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Till min syster
Jag har svårt att hitta ord för att formulera det här inlägget. Vet inte hur några futtiga rader ska kunna innehålla tillräckligt mycket värme och kärlek för att jag skulle tycka att det räckte.
Min syster dog i lördags. Det var stilla och lugnt och hon hade sin fina familj hos sig som höll hennes hand. Så omgiven av nära och uppriktig omtanke. I allt det sorgliga är det en så fin minnesbild jag tar med mig. Också glad att jag hann fram och fick vara med henne i den stunden.
Efter en tid då cancern aggresivt brutit ner hennes kropp var hon så trött, samtidigt så lugn och berättade själv att hon förberett sig för att livet skulle ta slut. Hon gjorde nog allt för att underlätta för oss anhöriga.
Det är våldsamt orättvist. Vet nog ingen som så väl tagit hand om sitt liv, vårdat sina relationer och brytt sig om den värld vi lever i på ett så ansvarsfullt sätt.
Gunilla har ägnat mycket av sin fritid åt orientering tillsammans med sin familj. Hon kunde hitta vägarna i den mest snåriga skog, hon visste hur man skapade trivsel i ett hem, hur man visade sina barn att bli trygga vuxna individer, hur man tar till vara på trädgårdens frukter på ett smakfullt sätt, hur man var en pålitlig arbetskamrat. Listan kan göras så mycket längre.
Gunillas vägar ledde inte vilse.
Grinden ut mot havet vid deras sommarställe och en bild som togs när familjen var ung.
Älskade syster.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Min syster dog i lördags. Det var stilla och lugnt och hon hade sin fina familj hos sig som höll hennes hand. Så omgiven av nära och uppriktig omtanke. I allt det sorgliga är det en så fin minnesbild jag tar med mig. Också glad att jag hann fram och fick vara med henne i den stunden.
Efter en tid då cancern aggresivt brutit ner hennes kropp var hon så trött, samtidigt så lugn och berättade själv att hon förberett sig för att livet skulle ta slut. Hon gjorde nog allt för att underlätta för oss anhöriga.
Det är våldsamt orättvist. Vet nog ingen som så väl tagit hand om sitt liv, vårdat sina relationer och brytt sig om den värld vi lever i på ett så ansvarsfullt sätt.
Gunilla har ägnat mycket av sin fritid åt orientering tillsammans med sin familj. Hon kunde hitta vägarna i den mest snåriga skog, hon visste hur man skapade trivsel i ett hem, hur man visade sina barn att bli trygga vuxna individer, hur man tar till vara på trädgårdens frukter på ett smakfullt sätt, hur man var en pålitlig arbetskamrat. Listan kan göras så mycket längre.
Gunillas vägar ledde inte vilse.
Grinden ut mot havet vid deras sommarställe och en bild som togs när familjen var ung.
Älskade syster.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tre år och nio månader
Tre år och nio månader sedan Marcus försvann. En månad sedan han hittades och en dag sedan han identifierades. Siffror och tideräkning som känns så fel.
Det är tjugoett år, nio månader och nio dagar sedan han föddes. En vacker tideräkning som började den dag han kom till oss. Det finns inget så vackert som när en människa kommer till världen och börjar ge sina avtryck från första stund. Marcus har gett oss många vackra minnen, avtryck hos oss och många andra, och jag är övertygad att hans avtryck alltid kommer finnas kvar.
Det är en sann glädje att jag fick bli hans mamma. Är mycket tacksam över det.
Igår ringde rättsläkaren upp och berättade att identifieringen var klar. Det rådde inga tvivel. Vi hade inte heller några tvivel. Vi har hela tiden trott att det var i Kågefjärden hans kropp fanns. Det var där vi letade intensivt under ett och ett halvt år.
Snart kommer dagar då vi får ansvaret för att ta hand om hans kropp. Det finns inga mallar att följa hur man gör, känner ingen som upplevt en liknande situation och kan berätta. Det är inte enkelt att veta vad man ska göra.
Vår fina Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Det är tjugoett år, nio månader och nio dagar sedan han föddes. En vacker tideräkning som började den dag han kom till oss. Det finns inget så vackert som när en människa kommer till världen och börjar ge sina avtryck från första stund. Marcus har gett oss många vackra minnen, avtryck hos oss och många andra, och jag är övertygad att hans avtryck alltid kommer finnas kvar.
Det är en sann glädje att jag fick bli hans mamma. Är mycket tacksam över det.
Igår ringde rättsläkaren upp och berättade att identifieringen var klar. Det rådde inga tvivel. Vi hade inte heller några tvivel. Vi har hela tiden trott att det var i Kågefjärden hans kropp fanns. Det var där vi letade intensivt under ett och ett halvt år.
Snart kommer dagar då vi får ansvaret för att ta hand om hans kropp. Det finns inga mallar att följa hur man gör, känner ingen som upplevt en liknande situation och kan berätta. Det är inte enkelt att veta vad man ska göra.
Vår fina Marcus.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Tänk om vi hade tvivlat
Nu har en hel månad passerat sedan Marcus kropp hittades i Kågefjärden. Det besked som poliserna kom med den dagen gjorde att känslorna åkte kana på ett ögonblick tillbaka i tiden. Tillbaka till de fasansfulla dagar då Marcus försvunnit från oss för tre år och åtta månader sedan.
När det har gått en tid så blir det tydligt för oss att ingenting har egentligen förändrats. Han var död då och han är död just nu. Det kan låta krasst, men det är så det är. Döden försvinner inte.
Förra veckan ringde jag till rättsmedicin i Umeå för att höra vad som händer med identifieringen. Den officiella identifieringen. Jag tycker att det har tagit ganska lång tid och inget besked kommer. Fick prata med en mycket tillmötesgående läkare på den rättsmedicinska avdelningen som berättade vad som pågick just nu. De hade sänt prover till ett laboratorium för en dna-analys. Sådant kan ta tid och det var inte något ovanligt med det, berättade hon. Vi får helt enkelt vänta tills proven är färdiganalyserade.
Tänk om vi hade tvivlat på att det var Marcus som hittats. Då hade den här tiden av väntan varit outhärdlig. Det hade varit mycket svårt att fungera och varje dag skulle ha släpat sig fram. Att gå och vänta utan att veta skulle ha sugit orken ur oss.
Något jag först tyckte var mycket svårt att titta på, men som sedan givit mig en annan sorts lugn, var bilderna som poliserna visade för oss samma kväll som kroppen hade hittats. De gav en tröst på grund av en liten detalj. Snölåsen på byxorna. Gummibanden satt nerdragna över skorna, helt orörda. Bilderna tar bort skräckfyllda scener ur mitt huvud om en kamp i det iskalla vattnet. Den som försöker simma eller ta sig upp på en iskant gör säkerligen allt för att få av sig täckbyxor och otympliga snowboardskor.
Det finns en tacksamhet över att få lämna ifrån sig några tankar som plågat mig. En ödmjukhet över att de här bilderna kom till oss.
Under helgen som gick var jag med om Febe-dagen i Kista. För varje ljuslåga lästes ett namn upp. Ett namn på ett barn som lämnat vår värld alldeles för tidigt. Så mycket samlad kärlek.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
När det har gått en tid så blir det tydligt för oss att ingenting har egentligen förändrats. Han var död då och han är död just nu. Det kan låta krasst, men det är så det är. Döden försvinner inte.
Förra veckan ringde jag till rättsmedicin i Umeå för att höra vad som händer med identifieringen. Den officiella identifieringen. Jag tycker att det har tagit ganska lång tid och inget besked kommer. Fick prata med en mycket tillmötesgående läkare på den rättsmedicinska avdelningen som berättade vad som pågick just nu. De hade sänt prover till ett laboratorium för en dna-analys. Sådant kan ta tid och det var inte något ovanligt med det, berättade hon. Vi får helt enkelt vänta tills proven är färdiganalyserade.
Tänk om vi hade tvivlat på att det var Marcus som hittats. Då hade den här tiden av väntan varit outhärdlig. Det hade varit mycket svårt att fungera och varje dag skulle ha släpat sig fram. Att gå och vänta utan att veta skulle ha sugit orken ur oss.
Något jag först tyckte var mycket svårt att titta på, men som sedan givit mig en annan sorts lugn, var bilderna som poliserna visade för oss samma kväll som kroppen hade hittats. De gav en tröst på grund av en liten detalj. Snölåsen på byxorna. Gummibanden satt nerdragna över skorna, helt orörda. Bilderna tar bort skräckfyllda scener ur mitt huvud om en kamp i det iskalla vattnet. Den som försöker simma eller ta sig upp på en iskant gör säkerligen allt för att få av sig täckbyxor och otympliga snowboardskor.
Det finns en tacksamhet över att få lämna ifrån sig några tankar som plågat mig. En ödmjukhet över att de här bilderna kom till oss.
Under helgen som gick var jag med om Febe-dagen i Kista. För varje ljuslåga lästes ett namn upp. Ett namn på ett barn som lämnat vår värld alldeles för tidigt. Så mycket samlad kärlek.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Oktober
Det är plötsligt oktober upptäcker jag. När det sker händelser som väcker starka känslor blir inte almanackan och klockan lika viktiga. Dagar och timmar passerar iallafall även om inte jag är så uppmärksam på detta. Som sörjande får man ibland höra att livet går vidare. Det är klart det gör det, men det är inte där man fäster tankarna när hjärnan är upptagen med annat. Undrar varför det är så viktigt att påtala det? Det är kanske den frågan som borde ställas istället.
Vi har inget fått höra från rättsmedicin angående identifieringen av Marcus kropp. Det är inte heller något vi har så bråttom att få bekräftat. Just den tekniska biten känns ganska liten i sammanhanget.
Det är en mycket större fråga hur vi vill hedra vår Marcus på lite längre sikt. Och det är inte enkelt att hitta ett bra svar på den frågan. Inte ett tillräckligt bra.
Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
