Ett nödvändigt men tråkigt beslut
Vi som träffat Reino och hunnit prata en del med honom vet att inget smått skulle stoppa honom. Då han en gång började med sökandet efter drunknade personer var hans mål att så småningom hitta 100 människor. Dvs hjälpa anhöriga till hundra försvunna personer. Han har nu hittat 112 människor som lämnat livet. Det har skett genom ideellt arbete där driftskostnader bekostats av frivilliga gåvor.
Vi har ett nytt beslut att förhålla oss till. Eftersom vi lärt känna Reino och sett hans engemang känner vi att det absolut mest väsentliga är hans hälsa. Inget annat. Det skulle vara mycket fel att på något sätt begära annat. Han har lagt ner många, många timmar i sökandet efter Marcus kropp. Ingen har gjort ett mer gediget arbete. Det viktigaste för oss i dagsläget är att Reino får vara så frisk som möjligt och ha ett gott liv.
En annan tråkig händelse är att hunden Sonar, som varit med i arbetet med Reino under många år, blev sjuk och måste avlivas. Sonars känsliga nos har bidragit till att ca 35 drunkande människor hittats. Det är en stor förlust att en hund som Sonar inte kan arbeta längre.
Reino och Sonar sommaren 2009. Två som gjort enormt många insatser för många människor.
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Beundransvärd energi
Reino och Pirkko har erbjudit sig att komma hit i sommar igen för att söka efter Marcus kropp. Det är ett väldigt fint erbjudande som vi är mycket tacksamma över. Vi vet och har sett hur mycket jobb det är. Dessutom är resan hit med en båt på släp lång (från södra Finland).
Tidigare har Reino berättat om människor han sökt efter i sex-sju år innan han hittat dem. Det är ett exempel på en beundransvärd energi.
Du som vill stötta föreningen Etsintavene, klicka på den här länken.
Vintern har varit lång och kall även i Finland. Här en bild på Reino och hans sökhundar ute på isen.
Fotograf: Pirkko
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
4 augusti
Idag fick vi ett mejl från Finland. När Reino och Pirkko åkte härifrån i slutet av juni, efter en veckas sökande i Kågefjärden, var tanken att de skulle bege sig direkt till Estland. En man hade försvunnit, mest troligt var han drunknad, och de anhöriga behövde hjälp att söka efter honom.
När de var på väg ner till Estland fick de veta att det just då var svårt att ta sig fram på den lilla sjön pga mycket sjögräs. Sjögräset brukade dock lägga sig under sommaren så de önskade att Reino skulle komma lite senare. Förra veckan åkte Reino dit med hunden Sonar och de hittade den saknade mannen efter fem minuters sökande. Detta trots att andra sökt i området under de veckor som gått.
Ni som bidragit på olika sätt (nyckelringar, gåvor mm) till Marcus minnesfond har också varit med och bidragit till att Reinos resa till uppdraget i Estland kunde bli av.
Nästa vecka kommer nästa sändning av nyckelringar. Beställ gärna!
[email protected]
4 augusti 2009
Lördag 27 juni
Vi återkommer om hur den här insamlingen ska gå till men hänvisar tills dess till plusgirot för Marcus minnesfond. Det som kommer in där under sommaren (jun-aug) går direkt till Etsintävene.
Under fem dagar hinner man inte finkamma en hel fjärd och för vår del är dessa dagar allt vad orken räcker till. Det är en känslomässig bergochdalbana. För Reinos del står många nya uppdrag och väntar.
Vi har inte hittat Marcus kropp under dessa dagar. Trots allt jobb.
Hur det känns? Vi har realistiska förväntningar på sökandet och vi vet hur svårt det är. Men det finns alltid en förhoppning.
Vad händer nu? Det som är mest sannolikt är att kroppen finns kvar inne i Kågefjärden (med tanke på strömriktningstest och fjärdens form). Etsintävene hoppas på att kunna skaffa in en kraftigare sonar som kan skanna av ännu större ytor. De kan komma tillbaka vid ett senare tillfälle och återuppta sökandet. Om vi vill och orkar.
En vanlig missuppfattning
Alla kostnader kring ett eftersök får man bekosta själv som familj. Det finns inga statliga eller kommunala resurser till detta.
Reino sänker ner en av kamerorna.
Mikael och Reino tittar på de fyra skärmarna som är kopplade till kamerorna.
Hunden Sonar hade det varmt under lördagen också. Inte ett moln i sikte.
Fredag em
Just för tillfället har det blåst upp så det är en paus i arbetet. Kanske ger de sig ut i kväll igen om vinden lugnar sig. Glädjande nog har Reino och Pirkko bestämt att de stannar tills i morgon och letar vidare under morgontimmarna. Det är vi mycket tacksamma över.
Ett litet tillägg
Det är några som har frågat hur man kan ta miste på det man ser i vattnet när man har bra utrustning. Förklaringen är att de först använder en sonar, en slags ljudradar, och med den ser man större ytor men bara konturer. När något stämmer överens med måtten på en människa sänker de ner kameror och tittar efter vad det är. Kameran ger en mycket tydlig bild men kan inte ta in så vida ytor som sonaren.
Reino och Leif i båten.
Fredag morgon
Det går inte att sluta förundras över Reinos energi. Han jobbar ständigt och jag tror aldrig han tänker tanken att något skulle vara besvärligt. Det är också roligt att han fått ekonomiska medel från en annan finsk stiftelse för att kunna förbättra sin utrustning. Den nuvarande båten har han ändå byggt ihop själv. Som sagt var, inget är besvärligt för honom. Och han jobbar utan lön. Men det är något annat som jag ser glittra i hans ögon, jag tror det kallas lycka. Lycka över att göra insatser för andra. Det är det som är drivkraften.
I morse åkte de ut för att leta i området kring olycksplatsen, med hund, sonar och kamera. De kommer att leta så länge som det är lugnt på vattnet. Vi hoppas på att havsbrisen kommer betydligt senare idag. Om det blir för blåsigt kan inte hundarna arbeta och känna lukt lika bra. Det blir också svårare eftersom man inte kan arbeta med kamerorna i hög sjö, risken är för stor att de ska slås sönder mot stenar på bottnen.
Båten åker iväg på lugnt vatten. Det sägs att det ska bli värmerekord idag men vi hoppas mest på att det inte blåser upp.
Torsdag em
Just nu har sjöräddningen en övning i området, bland annat med en helikopter. De kommer att flyga över området och spana från luften.
Reino och Mikael är ute och jobbar.
Torsdag morgon
Efter Marcus skoterolycka har vi bara två konkreta saker att gå på, skotern och hjälmen. Kustbevakningen hittade skotern den 23 januari 2008 utanför sågkajen i Kågefjärden och fiskaren Gunnar Brännström hittade hjälmen den 23 maj 2008 ute på Långnäsgrundet.
Strategin under den här veckans sökning är att leta på de här två platserna. Vi har letat två dagar ute vid Långnäsgrundet och nu väntar två dagar inne i Kågefjärden. Det är bra väderförhållanden för sökning även idag.
Bild från igår, onsdag, då vi sökte utanför Långnäsgrundet.
Onsdag em
Vi kan konstatera att havet är stort och det behövs mer än skicklighet och bra utrustning för att hitta det man letar. Det behövs tur också.
Mellan arbetsskiftena behövs det både lite lek och lite svalka. Hundarna Sonar och Radar tar ett dopp.
Onsdag morgon
Med på båten är sökhunden Sonar, hon har mest utbildning och erfarenhet. Den andra hunden, Radar, får vänta på land. Enligt Reino tar det flera år att träna upp en sökhund och Radar är bara drygt ett år gammal. Det bör inte heller vara två hundar på båten samtidigt, då kan de tappa koncentrationen på jobbet.
Sonar jobbar både som sökhund och vaktar båten då den ligger vid bryggan.
Tisdag em
Arbetet har pågått sedan i morse en bit ut till havs. Den lugna och soliga morgonen byttes till åskväder och blåst senare under dagen. Om det lugnar sig i kväll så ger de kanske sig ut på en ny tur. Som vanligt får vädret styra en del. Om prognosen håller ser resten av veckan ut att bli fin och vindarna svaga. Det skulle betyda bra förutsättningar för sökandet.
Reino, Leif och hunden Sonar tillbaka efter första turen. Dykarna Andreas och Mikael har också anslutit.
Etsintävene på plats
Båten är ny och även delar av utrustningen. Hunden Radar har också vuxit på sig från i fjol.
Nu hoppas vi att de goda väderförhållandena fortsätter under veckan så att sökandet kan bli effektivt.
I morgon tisdag börjar sökandet
Reino är på väg hit från Finland med båt på trailer, hundar och teknisk utrustning. Han kör hela vägen hit för att hjälpa oss med några dagars eftersök. Vi kommer även att få hjälp av Mikael med båt och dykutrustning. Sjöräddningen finns också på plats i Kåge hamn den här veckan. Det kommer nog att bli några intensiva dagar och i morgon bitti börjar vi.
En bild från juli 2008 när Reino från Etsintavene var i Kåge hamn och hjälpte oss med sökandet.
Vi kan utesluta att det handlar om Marcus
Vi har fått uppgifter som gör att vi kan utesluta att det handlar om Marcus i samband med den upphittade människokroppen utanför Härnösand. I första steget kunde vi inte räkna bort den möjligheten, men efter en extra kontroll av tandkort så vet vi att det handlar om en annan människa som är funnen.
Det här kanske händer igen, att en människokropp hittas och det finns en sannolikhet att det kan vara Marcus. Med tanke på att man har hittat kroppar som färdats ca 80 mil i havet så är den sannolikheten stor för många anhöriga som förlorat någon i havet. Alla vi kommer att lyssna extra till händelser som denna, varje gång.
Det som ändå varit positivt den här gången är det vänliga bemötande och det engagemang vi mött från en polis på tekniska roteln i Umeå. Det gör verkligen skillnad.
Tankarna går till den 17 juni 2008, för precis ett år sedan alltså, då vi diskuterade med polischefen, Thomas Olofsson, i Skellefteå om fortsatta insatser i sökandet efter att polisens hundar markerat ut en plats i Kågefjärden. Det värsta var nog inte att vi fick vänta i drygt två veckor på den uppföljande insatsen med ROV, det värsta var det irriterade bemötande vi fick känna på och uttalandet om att det här ärendet inte skulle vara viktigt.
Umeå-polisen Leif Harding har både ett och annat han kan lära ut.
Bilden är från en sommardag när livet lekte. Fast det tänkte vi kanske inte på just då...
När hjärtat slår hårdare
Vi fick tag på en klok och förstående Umeå-polis som lovade att informera oss direkt om det är vår Marcus som hittats. Han ringer även om det inte är så. Lika viktigt det så att det går att lägga bort den tanken.
Det är också så mycket bättre med ett telefonsamtal än att läsa en rubrik.
Du kan läsa mer om händelsen på den här länken.
Planerad vecka för eftersök
Vilken tur att vi fick den här kontakten med Finland och Reino förra vintern. Och att han inte drar sig för att åka hela vägen från södra Finland och hit.
Bilden är från 25 juli 2008 då de åkte härifrån efter en veckas intensivt jobb.
Du kan läsa mer om detta om du klickar på kategorin Eftersök.
En hälsning från Finland
Igår hade vi vägarna förbi vår vän och tolk Evald. Tidigare har vi bara träffats när sökarbetet pågått och han har tolkat det svåra språket finska åt oss. Nu fick vi pratas vid under lugnare förhållanden.
Evald har pratat med Reino i Finland som bekräftar att han kommer hit framåt sommaren och hjälper oss med sökandet. Båten är ombyggd och klar och vi bestämmer datum när vi ser hur ihärdig vintern blir på dessa breddgrader.
Arbetet som Reino med flera i Etsintavene utför är en mycket stor hjälp för många anhöriga. Han har hittills hittat 108 människor som drunknat och då vet vi hur många som finns kring varje människa. Det blir säkert 1000-tals anhöriga och vänner som fått ett svar. Även om du inte kan finska kan du titta på deras hemsida. 
Vår tolk Evald den 9 maj 2008. Då hade isen nyss gett med sig. Vi får se hur länge den ligger i år.
Privata insatser, igen
Före jul skedde två skoterolyckor, en i Luleå och en i Jokkmokk. På bägge ställena körde förarna genom isen och man började leta efter de försvunna förarna i vattnet. Ganska snart hittades den drunknade föraren i Luleå. I Jokkmokk letade man ca en vecka men sedan avblåste polisen sökandet.
Vi känner igen situationen och den maktlöshet man känner. Det är fruktansvärt att ens älskade son är borta och det förvärras av att man inte hittar kroppen. Ovanpå det kommer ett beslut från polismyndigheten som det inte går att rucka på en tum. Polischefen bestämmer, pang bom.
Den man som försvann i Jokkmokk hade, precis som vi, många vänner, släktingar, arbetskamrater som inte gav upp utan arbetade målmedvetet vidare på egen hand. De sökte vidare, dag efter dag. I dag har de bärgat den drunknade mannens kropp. Privata insatser som är ovärderliga.
Läs hela artikeln i Norrbottenskuriren här.
Bilden är tagen den 18/2 2008 när dykarna från Boden var här och hjälpte oss att söka. Samma dykare tog upp den försvunne mannens kropp i Jokkmokk under tisdagen.
18 november
Den andra kontakten med Finland var en hälsning från vår vän Reino som just nu jobbar med ett uppdrag utanför Tammerfors. Han hälsar att han kan komma hit igen när isarna bär för att söka igenom en bit till av fjärden. Det är beundransvärt att han jobbar med sådan kämparglöd.
Vi kunde uttyda på deras finska hemsida att han nu har hittat 107 personer som drunknat. Runt dessa personer finns så många, så många som fått svar på en av alla dessa frågor som finns kring ett dödsfall.
Vintern börjar smyga sig fram, snart står vi mitt i den.
Mest troligt en annan person som hittats
Det är viktigt med alla tips som kan ge oss en lösning och det är inte alls osannolikt att en kropp kan färdas i vattnet över till Finland. Just nu kan vi ändå lägga det här åt sidan och vill också tacka er som hjälpt till att få fram viktiga uppgifter.
