marcusminnesfond

Söndag den 20 april

Söndagar har blivit speciella dagar för oss. Söndagen den 20 januari var för exakt tre månader sedan. Då hade vi ingen aning om vilken vändning livet skulle ta. Vi kunde aldrig tänka oss att vi skulle kunna drabbas av en olycka på det där viset. Det vill ingen gå omkring och tänka och det ska man ju inte heller tänka.

Just nu funderar vi mycket på hur det går med isen i Kågefjärden och vi åker då och då dit och tittar efter hur det ser ut. Igår åkte vi längst ut i Kågefjärden, ute vid Kågeön. Isen låg på fjärden, långt utanför Bergskäret och tornade upp sig som en isbergskant någon kilometer längre ut mot havet. Kågefjärden verkar vara isigast av alla fjärdar i havet. Det är bara ett stråk mitt i fjärden som är öppet just nu.

Vi satt i solen och pratade och fick plötsligt höra motorljud ute på havet. En båt? Det var ju omöjligt med all is. Det visade sig vara Kustbevakningens svävare från Luleå. De hade vägarna förbi och hade även som uppdrag att gå in i Kågefjärden och leta efter Marcus. Det kändes lite märkligt att vi råkade vara där just den halvtimme de var inne i fjärden och letade.



Från Kågeön och västerut in mot Kåge. Fortfarande is.

                                                                Norr om Kågeön. Svävaren längst bort i bild.

Aldrig förut
Aldrig har vintern varit så bister

Aldrig har vinden varit så hård
Aldrig har isen bitit sig så fast
Aldrig har våren dröjt så
Aldrig har havet varit så stort
Aldrig har solen varit så frånvarande
Aldrig har hjärtat känts så tungt
Aldrig har sorgen varit så stor
Aldrig har saknaden varit så enorm
Aldrig har tårarna varit så många
men....
Alltid alltid kommer Marcus finnas
kvar i allas minnen och hjärtan...
/Marlene (vi tänker på er varje dag)

Nu får solen allt ta o göra sitt, vi hoppas på Varma och soliga dagar! Håller tummarna och tänker på er och Marcus!

Sköt om er.

/Petter

It's gotta be terrible for you. I don't think I quite understand how you feel, but I can well imagine. I do. But never forget, there are times to come where you have to move on and not let grief take over your life, because a lost mind can be worse than a lost soul.

Kämpa på, ni kan inte ha det lätt men ni har många som tänker & stöttar er!
Livet måste ju gå vidare trots allt, vi alla hoppas på att Marcus så snart som möjligt hittas så att ni kan få säga farväl på riktigt, de förtjänar ni!

/ En som tänker mke på er!

Det är konstigt att isen inte smält än av all värme vi känner när vi tänker på Marcus. Hoppas solen lyser starkt över er och över fjärden!
Kram/Elin