En man med ett stort hjärta
Det har gått två dagar sedan Reino åkte tillbaka till Finland. Han är motorn i den finska stiftelsen som har specialiserat sig på att hitta drunknade personer. Vi har nog skrivit om honom förut men det tål att berätta om honom igen.
Reino är pensionerad från ett arbete vid ryska gränsen i Finland. Med det arbete han hade blev man pensionerad vid 45 års ålder. När hans bäste vän drunknade bestämde han sig för att leta reda på vännens kropp. Han säger själv att han då letade med finsk sisu, inte med så mycket kunskap och utrustning.
Under 20 år har han utvecklat kunskap och lyckats skaffa utrustning för att söka efter människor på ett professionellt sätt. Allt det här har kostat och han har därför sålt sitt hus och sina ägodelar för att kunna skaffa bra grejor. Han ser ingen glädje i att äga prylar men han ser mycket glädje i att kunna hjälpa anhöriga. Han vill helt enkelt inte ha prylar som inte hjälper honom i jobbet, sådant är bara i vägen.
För att kunna organisera alla hans uppdrag har några anhöriga bildat en stiftelse. Stiftelsen finansierar sin verksamhet med frivilliga gåvor. De har filosofin att man inte ska behöva ha pengar för att få hjälp och de tar därför inte betalt eller tar inte heller emot pengar direkt i handen.
Vi stödjer denna stiftelse genom vårt Plusgiro 151 09 31-7. Det går också att sätta in pengar på deras finska konto, men det kan vara lite krångligt med banknamn och annat, och språket...
Reino sa att ha en anhörig som är försvunnen är som att svarva och svarva och aldrig bli klar. Vi kan förstå hur han menar.
Hur ser han då ut, en man som jobbar 12-14 timmar per dygn för att hjälpa andra och själv inte tjänar en krona på jobbet?
Så här! Som ett enda stort hjärta!
PS Vi fick alldeles nyss ett meddelande om att han, med hjälp av hunden, hittade den kanotist som försvunnit i Kemi älv. Det var dit han åkte på måndag kväll efter en hel veckas arbete i Kågefjärden.
Reino är pensionerad från ett arbete vid ryska gränsen i Finland. Med det arbete han hade blev man pensionerad vid 45 års ålder. När hans bäste vän drunknade bestämde han sig för att leta reda på vännens kropp. Han säger själv att han då letade med finsk sisu, inte med så mycket kunskap och utrustning.
Under 20 år har han utvecklat kunskap och lyckats skaffa utrustning för att söka efter människor på ett professionellt sätt. Allt det här har kostat och han har därför sålt sitt hus och sina ägodelar för att kunna skaffa bra grejor. Han ser ingen glädje i att äga prylar men han ser mycket glädje i att kunna hjälpa anhöriga. Han vill helt enkelt inte ha prylar som inte hjälper honom i jobbet, sådant är bara i vägen.
För att kunna organisera alla hans uppdrag har några anhöriga bildat en stiftelse. Stiftelsen finansierar sin verksamhet med frivilliga gåvor. De har filosofin att man inte ska behöva ha pengar för att få hjälp och de tar därför inte betalt eller tar inte heller emot pengar direkt i handen.
Vi stödjer denna stiftelse genom vårt Plusgiro 151 09 31-7. Det går också att sätta in pengar på deras finska konto, men det kan vara lite krångligt med banknamn och annat, och språket...
Reino sa att ha en anhörig som är försvunnen är som att svarva och svarva och aldrig bli klar. Vi kan förstå hur han menar.
Hur ser han då ut, en man som jobbar 12-14 timmar per dygn för att hjälpa andra och själv inte tjänar en krona på jobbet?
Så här! Som ett enda stort hjärta!
PS Vi fick alldeles nyss ett meddelande om att han, med hjälp av hunden, hittade den kanotist som försvunnit i Kemi älv. Det var dit han åkte på måndag kväll efter en hel veckas arbete i Kågefjärden.
Kommentarer
Trackback
