marcusminnesfond

Två gånger idag har hjärtat näsan stannat på dem som jobbat ute på båten. Vid ett av tillfällena stämde återigen måtten med en människa. Den som blev minst upphetsad var hunden och det visade sig att den hade rätt. Det var en tät gran och naturligtvis inget hunden skulle markera.

Just för tillfället har det blåst upp så det är en paus i arbetet. Kanske ger de sig ut i kväll igen om vinden lugnar sig. Glädjande nog har Reino och Pirkko bestämt att de stannar tills i morgon och letar vidare under morgontimmarna. Det är vi mycket tacksamma över.

Ett litet tillägg
Det är några som har frågat hur man kan ta miste på det man ser i vattnet när man har bra utrustning. Förklaringen är att de först använder en sonar, en slags ljudradar, och med den ser man större ytor men bara konturer. När något stämmer överens med måtten på en människa sänker de ner kameror och tittar efter vad det är. Kameran ger en mycket tydlig bild men kan inte ta in så vida ytor som sonaren.


Reino och Leif i båten.