marcusminnesfond

Sista dagen som Reino från Etsintävene har möjlighet att stanna kvar och söka här i Kågefjärden. Han har fått nya uppdrag och beger sig mot Estland då han varit här. Anhöriga till en man som drunknat för tre veckor sedan vill ha hjälp att hitta kroppen.

Det går inte att sluta förundras över Reinos energi. Han jobbar ständigt och jag tror aldrig han tänker tanken att något skulle vara besvärligt. Det är också roligt att han fått ekonomiska medel från en annan finsk stiftelse för att kunna förbättra sin utrustning. Den nuvarande båten har han ändå byggt ihop själv. Som sagt var, inget är besvärligt för honom. Och han jobbar utan lön. Men det är något annat som jag ser glittra i hans ögon, jag tror det kallas lycka. Lycka över att göra insatser för andra. Det är det som är drivkraften.

I morse åkte de ut för att leta i området kring olycksplatsen, med hund, sonar och kamera. De kommer att leta så länge som det är lugnt på vattnet. Vi hoppas på att havsbrisen kommer betydligt senare idag. Om det blir för blåsigt kan inte hundarna arbeta och känna lukt lika bra. Det blir också svårare eftersom man inte kan arbeta med kamerorna i hög sjö, risken är för stor att de ska slås sönder mot stenar på bottnen.


Båten åker iväg på lugnt vatten. Det sägs att det ska bli värmerekord idag men vi hoppas mest på att det inte blåser upp.