marcusminnesfond

Marcus kom aldrig hem efter skoterfärden den 20 januari 2008 och skotern hittades på havets botten. För oss är sorgen så enormt stor. Vi hade en minneskväll som så många delade med oss, som stöttade oss. Marcus finns inte med oss här på jorden längre.

Som ni alla säkert vet har vi fått jobba hårt med sökandet efter honom. Eftersom vi inte har hittat honom räknas han bara som försvunnen. Vårt samhälle accepterar inte honom som död, det kan ta ett par år innan det ändras.

För oss innebär det att posten till honom fortsätter att komma. Just nu har vi fått hans deklaration som ska lämnas in med en underskrift. Annars kan det bli påföljder om den inte kommer in.

Vi har hamnat utanför den svenska mallen för hur saker och ting ska gå till. Man måste vara hittad för att räknas som död. Det finns ingen myndighet i Sverige som ansvarar för eftersök av försvunna personer. Man måste lämna in sin deklaration om man inte är död...


Det finns, som tur är, så mycket kraft och handling i människor vi möter som gör att man ändå kan överse med tråkig byråkrati. 
Till minneskvällen hade någon förberett sig med att måla en sten och ta med den till kyrkan. Vi hittade den på bordet bredvid Marcus foto. Det finns så mycket värme och omtanke i den stenen. Tack!