Havet är Marcus gravplats

Fredagen den 20 januari samlades först vi och några av våra släktingar till en ceremoni ute på isen. Akten började och slutade med musik som Marcus tyckte om. Mats Björk, sjukhuspräst, lyste frid över gravplatsen och vi sänkte askan i havet. Det blev en mycket vacker stund som vi alla kommer att minnas. Kanske kommer vi också att minnas det intensiva snöfallet som pågick under själva akten. Snön vräkte ner då vi började för att sedan upphöra lika plötsligt då de sista tonerna klingade ut.

Lite senare under kvällen mötte våra och Marcus vänner upp. Vi gick tillsammans ut på isen och tände ljus, skickade ljuslyktor mot himlen och stod stilla och tysta kring hålet i isen. Stunden präglades av respekt och tystnad. Känslorna fanns närvarande och ödmjukheten inför livet fanns som en tyst överenskommelse bland oss. Vi kunde ha stått kvar där länge. Saknaden var tillåten och vi visste alla att vi upplevde en mycket ovanlig stund.

Marcus lever i våra hjärtan. Och vi som stod där kunde med stark inlevelse förstå att livet och kärleken inte är en självklarhet. Men vi hade fått ynnesten att uppleva det.


Ute på isen.


Vi skickar upp Khom Loy, ljuslyktor, mot himlen.


Minnesplatsen med Kåge såg i bakgrunden.


Blommor och ljus vid platsen där vi sänkte ner askan.


Tulpaner och blåbärsris, en kombination som vi starkt förknippar med Marcus.
Tack Anna!

Tänd gärna ett digitalt ljus i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus

Kvällen den 20 januari 2011

Det kommer dagar då man behöver få tid att stanna upp och tänka. Tid för att känna det man känner, möjlighet att få visa sin stora saknad och låta det som finns i förfluten tid synas i det liv vi lever nu. Det känns också så viktigt att få visa allt detta på ett värdigt sätt.

Det var isande kallt då vi hade samlats i klubbstugan vid småbåtshamnen för att gå ut på isen. Jag tittade på termometern i klubbstugans kök som visade -22,9 grader vid 19-tiden på kvällen. Det hade snöat flera decimeter snö i början av veckan och en kort stund funderade vi på om det överhuvudtaget var möjligt att ta sig ut till platsen där skotern hittades för tre år sedan. Vi var dock en tapper samling som inte gav upp i första taget.

Efter en kall promenad var vi framme. Leif hade tänt en eld och vi tände våra ljuslågor och skickade upp fem ljusballonger. De svävade iväg i riktning mot månen och de hade inga problem att lyfta, trots kylan.

Efter promenaden tillbaka mot hamnen smakade det gott med fika tillsammans. Småpratet kom igång efter stunden av tystnad ute på isen.

Tack alla som var med oss i tankar och handling igår!

Det var också så fint att titta in i den digitala ljusgruppen och se alla tända ljus, över 40 stycken.


Framme vid elden elden efter en promenad i -22,9 grader.


Ljuslågor som värmer i saknaden och kylan.


Robin skickar upp kvällens sista ljusballong.


En underbar bukett som Elin A skickade med blombud.


Annonsen i vår lokaltidning.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

I morgon

I morgon är det tre år sedan Marcus förolyckades på Kågefjärden. Vi har fått frågor om hur vi tänker uppmärksamma den dagen och om man kan komma och vara med. Många av hans vänner har flyttat till andra orter för jobb eller studier, men ni som kan och bor här i närheten är naturligtvis välkomna att vara med.

Eftersom det är kallt för närvarande har vi lånat Kåge båtklubbs klubbstuga i morgon kväll. Det behövs någonstans att värma sig. Vi tänkte oss kvällen så här:

19.00 Vi går från klubbstugan ut på isen, tänder en eld och skickar upp ljusballonger.
ca 20.00 Fika för frusna inne i klubbstugan.

Ta gärna med ljus eller marschaller om du vill.

För att komma ut på isen, som är ca 40 cm tjock, kan man följa den plogade isbanan en bit och sedan gå i ett skoterspår fram till minnesplatsen. Det är mycket snö så vinterskor är lämpligt.


Fullmåne idag, kanske får vi se den ute på isen i morgon.

Tänd gärna ett digitalt ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Ljus i Allhelgonahelgen

Den här helgen tänker vi tankar om de som lämnat oss. De människor vi saknar, älskar och som alltid kommer att finnas levande i minnet så länge vi finns här. Det känns tillåtande och viktigt med den här högtiden. Vi människor behöver den.

Igår kväll åkte vi ut till Kåge hamn och tände några ljus och marschaller längst ute på kajen. Vattnet är fortfarande öppet och lågorna speglades i det lugna vattnet. Det kändes också varmt att det redan brann en låga då vi kom, en känsla av omtänksamhet.

Vi skickade iväg två Khom Loy-lyktor. Den ena dalade först ner mot vattenytan innan den ändrade kurs och styrde upp mot himlen. Det blev en vacker minnesbild att ta med sig.


Fredag kväll ute i Kåge hamn då vi tänder lyktorna som ska skickas mot skyn.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

"Aldrig blir du glömd"

"Att sörja är inte att försöka glömma. Det handlar istället om att hitta fram och leva med de ljusa minnena och tankarna om den man saknar. Det tar tid. Mycket lång tid."

De här orden fick vi med oss från kvällens minneshögtid med fackeltåg i Alhemskyrkan. Vi var drygt sextio personer som samlats för att tänka på våra barn, syskon eller unga föräldrar som lämnat jorden alldeles för tidigt. Det känns fint att få visa sin längtan tillsammans med så många andra.


Några av facklorna som fick brinna för våra saknade.


Vid den frusna källan hölls en tyst minut.


Så många ljus för så många älskade barn, syskon och unga föräldrar.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Hjärtats symbolik

Lördagkväll den 23 januari gick vi ut på isen tillsammans med Marcus vän Robin och hans mamma. Vi pratade bland annat om att den 23 januari var det datum då vi hittade skotern där ute. På en plats som ligger ca 800 m från Kåge hamn och 300 m från sågkajen. Beskedet om att skotern var hittad lamslog all annan aktivitet. Ingen behövde leta efter Marcus i skogen längre, vi insåg alla att han fanns i havet. Allt var definitivt.

Igår kväll då vi kom ut till den här platsen där skotern hittades för exakt två år sedan skulle vi börja med att plocka ihop utbrunna marschaller från onsdagkvällen. Vi vill ju inte att det inte ska se skräpigt ut. Några marschaller hade stått där i snön ute på isen och av värmen sjunkit ner en bit. Formen hade blivit till ett vackert hjärta. Underbart att mötas av denna symbolik på en plats som är så känsloladdad som just den här. Tack!


Hjärtat ute på isen.


En bild tagen med blixt på vänners blommor och det fina hjärta vi alla fick tillbaka.


Om du vill tända ett ljus igen klicka på  Tänd ett ljus

Bilder från 20 januari 2010

Det är förunderligt så varmt det känns med alla omtankar, fina gester, ljuslågor och fina ord när man möter en dag som är svårare än andra att ta sig igenom och förbi. Tack till er alla och ett extra tack till Catrin, Margareta och familjen Nerdal som hjälpte till med fikat! Det behövdes efter en stund ute i vinterkvällen.

En mamma som förlorat sin dotter uttryckte att under en årsdag ser man hela händelseförloppet spelas upp igen. Jag håller med, varenda minut från söndagen den 20 januari 2008 blev kristallklar under den dag som förflöt igår.

Ni var många som gjorde den här dagen lättare att uthärda. För tiden går som sagt var inte att hejda, jobbiga dagar kommer hur man än gör. Vi vill inte heller vara utan den sorgsna känslan eftersom grunden för sorgen är så vacker. Kärleken till ett eget barn.

Här kommer några bilder från kvällen ute på isen.


Ute på olycksplatsen brann en stor eld. Pär Landström och Leif hade forslat dit ved från Kåge såg. Mycket bra idé Per! Tack!


Vi skickade upp flera ljuslyktor, bl a Khom loy lyktor från Thailand som Adam, Kina och Staffan hade ordnat med.



Blommor och ljus från vänner. Det är så fint att alla ni ungdomar kommer, gång på gång. Det är hos er vi finner framtidstro!


- Den natt som Marcus föddes brann det i vår stad Skellefteå. Den elden brinner fortfarande, sa Mats Björk, präst under minneskvällen den 14 mars 2008.
De orden kom tillbaka i minnet där ute på isen igår kväll.

I morse lyste 77 ljus i vår ljusgrupp. Om du vill tända igen klicka på  Tänd ett ljus


Snart årsdag

Nu närmar sig den 20 januari, bara några få dagar kvar. För två år sedan var det ett datum som bara passerade  bland så många andra datum. Så är det inte längre i vårt nya och annorlunda liv och dagen kommer aldrig mer att passera obemärkt.

Vi vill att dagen ska bli fin, bra och mitt i sorgen fyllas med hopp. Den ska kännas värdig, lugn och vi önskar att den glädje som Marcus spred ska stå i centrum. Det är stora krav på en enda dag. Men det är också svårt att tänka annorlunda. Vet inte hur det skulle gå till. Det är klart man vill göra sitt allra bästa.

Två år i rad har vi gjort en islykta ute på olycksplatsen. Det här året har snöande, köld och skiftande vattennivåer gjort att det inte finns samma kärnis som byggmaterial. Vi kommer därför att tända en eld ute på den här platsen istället.

Ni som vill tända ljus, marschaller eller bara komma ut en stund på isen under kvällen är välkomna. Förhoppningsvis kan vi låna klubbstugan så det går att gå in och värma sig. Vi finns där efter 19.00 på kvällen.



Tänd gärna ett ljus i ljusgruppen DgN^ Tänd ett ljus

Allhelgonahelg

I natt brinner många ljus på våra kyrkogårdar eller i våra hem. Bakom varje låga som tänds finns en människas tanke på någon hon eller han saknar. En tanke av kärlek.


Vid kajen idag på eftermiddagen. Ljus, marschaller och rosor.


Lågor som värmer på mer än ett sätt. Tack till alla!


I kväll brinner marschaller och ljus i Kåge hamn

Tillsammans med flera stycken av Marcus vänner åkte vi ut till Kåge hamn och tände ljus och marschaller nu i kväll. De brinner där ute just nu. Vi pratade om att åka dit under Allhelgonahelgen och tända ljus igen, lördag vid 16-tiden.

Innan vi åkte ut till hamnen fikade vi här hemma och såg Fridas dokumentär om Marcus. Även om vi själva har sett den filmen förut så kändes den ännu närmre när vi såg den tillsammans med alla ungdomar. Dom som brukade vara här.

Tack goa Frida för din film och tack alla ungdomar som kom i kväll. Det är så gott att se er!



Onsdag kväll i Kåge hamn.

Ungdomsgenerationen är vår tro på framtiden

Det kan aldrig sägas en gång för mycket. Vi är så imponerade av de ungdomar vi har träffat och de som också hör av sig på andra sätt. De ungdomar som fanns kring Marcus har fortsatt att finnas med hela tiden sedan olyckan skedde. Och de finns framför allt till för varandra.

Den 23 januari för ett år sedan hittades skotern i Kågefjärden. Just i den stunden var ett stort gäng ungdomar ute för att leta efter Marcus. De hade hoppet kvar. När de fick beskedet att skotern fanns i havet stannade sökandet upp.

Under det gångna året har ungdomarna samlats i större och mindre grupper många gånger,  nu senast i tisdags. De har modet att visa sina känslor för varandra och de vågar gråta för de vet att efter gråten känns det bättre igen. De vet att det är OK att vara glada tillsammans trots allt som hänt. De kommer ihåg hur viktigt det är att bry sig om varandra.

Vi är glada över att få vara med om en så modig och stark ungdomsgeneration. Det ger tro på en bra framtid.
Nog är det så som vi läste i en kommentar: Meningen med livet är vänskap.

Här kan du se ett nyhetsinslag på svt från tisdagen.


Några av ungdomarna kring lyktan den 20 januari 2009.


Samma kväll när vi värmde oss inne i Kåge klubbstuga. (Bosse Fuhrmans bild)

Det blev en så minnesvärd kväll

Det blev en kväll där Marcus minne hedrades. En kväll när det kom, framför allt så många ungdomar, för att tillsammans med oss tända ljus och marschaller ute på isen. Vi var många, ett hundratal som samlats.

Samtidigt som tankarna fanns allra mest hos de minnen vi har av Marcus, så blev det också en ödmjuk hyllning till livet. Vi påminns om hur skört livet kan vara och hur oerhört viktig varje människa är.

Tack till alla er som kom, till er som tänkt på Marcus den här dagen, till er som läser här på vår blogg och till er som skriver så omtänksamma kommentarer!
Ett extra tack till familjen Nerdal som ordnade fika till alla frusna under kvällen!



Det var många som gick ut till islyktan för att tända ett ljus och stå tysta en stund.


Det finns fler bilder från kvällen här i Norrans reportage och på Västerbottensnytt eller ett nyhetsinslag.

18 januari

Nu är islyktan byggd och står på samma punkt som förra året. På platsen där vi bärgade Marcus skoter. Leif, Per och Staffan hade några timmars jobb med motorsåg och isblock.

Det är viktigt att få ha en egen plats, om än den bara är tillfällig, och extra viktigt nu när det snart har gått ett år sedan olycksdagen.

Om du vill komma och vara med oss i Kåge hamn på tisdag kväll så ser kvällen ut ungefär så här:

19-20 Tänder vi ljus och marschaller
20.00 Vi samlas utanför klubbstugan och avslutar med att skicka upp ljusballonger.
           Ta gärna med egna ljus, marschaller eller ljusballonger.

Det är öppet i klubbstugan så man kan värma sig. Kaffe, thé mm.

Du är välkommen!


Staffan sågar ut byggmaterial ur isblocken. (spännbanden ska bort)


Det kom förbi flera hjälpsamma människor som erbjöd både skjuts och annan hjälp. Tackar!

12 januari

Dagen igår blev bra, trots allt. Det kändes gruvsamt när födelsedagen närmade sig men tack vare underbara ungdomar (Marcus vänner) och mycket stöd från vår omgivning blev det ändå en bra dag.

Även om det är så fel på situationen så hjälptes vi åt så gott vi kunde. Tack för att ni finns!




Bilderna är från kvällen ute i Kåge hamn. Tårtan hann aldrig komma med på bild eftersom vi hade så god hjälp ;)

Inför den 20 januari

Den 20 januari har det gått ett år sedan Marcus olycka. Det är om precis två veckor, en tisdagkväll. Några har undrat hur vi tänker oss den dagen så därför skriver vi om det redan nu.

Vi har tänkt oss en kväll ute vid Kågefjärden och att vi mestadels är utomhus, men även har möjlighet att gå in i klubbstugan och värma oss vid behov. Där kommer det att finnas kaffe, the och choklad.

Klockan 19-20 tänder vi ljus och marschaller. Ta gärna med egna!
Klockan 20 samlar vi ihop oss utanför klubbstugan. Musik, kanske någon vill säga något och avslutningsvis skickar vi upp ljusballonger. Ta gärna med egna ljusballonger!

Du som kan och vill är välkommen att vara med oss den här kvällen!

Många som var med på Minneskvällen den 14 mars bor lång bort och har inte möjlighet att komma nu. Om ni vill skicka en hälsning som vi läser upp under kvällen kan ni antingen skriva en kommentar under det inlägget eller skriva till marcusminnesfond@live.se


Islyktan från den 14 mars, Minneskvällen. Förhoppningsvis kan vi bygga en ny till den 20 januari.

Foton från Minneskvällen

Vi som ofta har kameran med oss hade det inte under Minneskvällen den 14 mars. Den kvällen var all vår koncentration riktad mot Marcus.

Det kanske var någon av er läsare som fotograferade den kvällen? Vi skulle gärna vilja ha bilder om ni har några. Hör gärna av er på marcusminnesfond@live.se Du kan också skriva en kommentar här i bloggen.

Det stöd vi fick från alla er som var där den kvällen kommer vi aldrig att glömma. Den värmen vi fick känna då och det faktum att ni är så många som följer vad som skrivs här ger en otrolig energi. Det är ni som ger oss vind i seglen framåt. Alla ni som på ett eller annat sätt finns där.


Marcus foto i kyrkan under Minneskvällen. Mats Björk var vår präst som gav oss mod.


Islyktan ute på Kågefjärdens is dit vi åkte senare under kvällen.

En bit av vår vardag

Marcus kom aldrig hem efter skoterfärden den 20 januari 2008 och skotern hittades på havets botten. För oss är sorgen så enormt stor. Vi hade en minneskväll som så många delade med oss, som stöttade oss. Marcus finns inte med oss här på jorden längre.

Som ni alla säkert vet har vi fått jobba hårt med sökandet efter honom. Eftersom vi inte har hittat honom räknas han bara som försvunnen. Vårt samhälle accepterar inte honom som död, det kan ta ett par år innan det ändras.

För oss innebär det att posten till honom fortsätter att komma. Just nu har vi fått hans deklaration som ska lämnas in med en underskrift. Annars kan det bli påföljder om den inte kommer in.

Vi har hamnat utanför den svenska mallen för hur saker och ting ska gå till. Man måste vara hittad för att räknas som död. Det finns ingen myndighet i Sverige som ansvarar för eftersök av försvunna personer. Man måste lämna in sin deklaration om man inte är död...


Det finns, som tur är, så mycket kraft och handling i människor vi möter som gör att man ändå kan överse med tråkig byråkrati. 
Till minneskvällen hade någon förberett sig med att måla en sten och ta med den till kyrkan. Vi hittade den på bordet bredvid Marcus foto. Det finns så mycket värme och omtanke i den stenen. Tack!

image32



Tack till er alla!

Vi vill tacka alla er för att ni har stöttat oss så mycket under den här svåra tiden. Det är svårt att få orden att räcka till för det vi vill tacka för är så mycket mer än vad som ryms i detta korta ord. Tack.

Tillsammans med er blev minneskvällen den 14 mars ett vackert minne som vi alltid kommer att bära med oss. Vi fick så mycket styrka av att ni fanns med oss och kunde dela vår sorg.

Vi vill också tacka för de generösa bidrag som kommit in till Marcus minnesfond. Ni kommer att kunna följa arbetet med fonden här på vår blogg.

Vi hoppas också att ni kommer med kommentarer och förslag på hur vi kan arbeta med detta. Vi har valt att använda oss av en blogg just av den anledningen, att vi ska kunna föra en dialog. Vi vet ju hur mycket kraft det finns när vi samarbetar och använder oss av våra kontaktnät. 

Designen på den här bloggen har gjorts av Marcus vän Julia Lundqvist. Tack Julia, det här hade vi inte hunnit ordna med utan din hjälp!

Ni kan också maila idéer och synpunkter, om ni inte vill skriva i bloggen. Adressen är:
marcusminnesfond@live.se








image16          
Islyktan som står där skotern hittades.

        
     image17                  
 Blommor från minneskvällen.







Här är ett brev från pappa Leif som han läste upp vid Kågefjärden den 14 mars 2008:


Hej Marcus !


Jag är så stolt att få vara din pappa.


Tänk att DU som bara fick leva i 18 år kunde lära oss så mycket gott. Du lärde oss om empati och medkänsla.


Vi har fått lära oss om allt gott som finns hos våra vänner och hos alla dina kompisar. Det är helt ofattbart hur mycket stöd och hjälp vi har fått från de vi känner.


Det är också allt detta goda som gör att vi orkar gå vidare i livet.


Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna.

Jag vet att du vill att vi ska vara glada.


Man brukar säga att man skall dela glädje och sorg - som om det vore två olika saker. Men jag tror det är samma sak - bara olika sidor av samma mynt.


Därför tror jag att det är så viktigt att vi får känna glädje, när vi tänker på dig.


Jag fyller ju snart år - 30 år och några månader.(Obs! Leifs eget lilla skämt mellan honom och Marcus) Vi hade planerat att göra en resa tillsammans - bara du och jag. Men den resan hann vi aldrig göra.


Men jag tror att vi kommer att få göra en resa tillsammans - ändå.  Om ett litet tag. Jag vet att du sitter och väntar ... (och då skall vi göra något riktigt roligt, något som är lika roligt som att köra skoter).


Jag är så stolt att få vara din pappa.


Tack för allt det goda


Älskar dig


Pappa


                     

Minneskvällen den 14 mars 2008

          

Fredagen den 14 mars 2008 klockan 17.00 samlas vi i Morö Backe kyrka och håller en avskedsgudstjänst för vår älskade vän Marcus.


Efter kyrkan åker vi ut till Kågefjärden där vi tänder ljus och marschaller. Ta gärna med egna ljuskällor.


Ta vanliga kläder som du trivs i. Tänk på att vi också kommer att vara ute en stund under kvällen.


Vi har öppnat en minnesfond i Marcus namn där vi ska arbeta för säkerhet och räddning för skoteråkare.  

PG 1510931-7


Du behöver inte anmäla dig. Alla är välkomna!


Ingrid, Leif och Martina Degerman


RSS 2.0