marcusminnesfond

År 2008 håller på att ta slut och i tidningarna skrivs krönikor över året som gått. 2008 blev ett år vi aldrig mer vill uppleva eftersom det värsta hände. Det blev kanske också ett år då ögonen öpnnades lite mer och vi fick lära oss mycket som vi aldrig hade förväntat oss att vi skulle behöva lära oss. Om människors omtanke, sorg, eftersök mm.

I en av våra lokala tidningar fick några ungdomar härom dagen svara på vad som var det värsta som hänt under året. De gav uppriktiga svar, rakt ur hjärtat, och ett par av dem kände Marcus och de berättade att det var värst för dem under året. Att förlora en vän.

Det finns inget värre än att förlora någon man älskar. Men det är också en otrolig styrka att kunna älska, känna sorg, våga gråta. Det hänger ihop, för att kunna sörja måste man kunna älska.

Inte visste vi att det krävs så mycket mod för att våga gråta. Det vet vi nu och det är en smärtsam lärdom vi fått göra under det år som passerat.


29 december 2008 i Kåge hamn.