Artikel i Västerbottens Folkblad
Klicka här så kan du läsa hela artikeln i VF.
Just nu dyker en stilla undran upp i mitt huvud. Vad har vi egentligen för beredskap i vårt samhälle när sorgen kommer oväntat och in mitt ibland oss? Är det tänkt att vi ska ha byggt upp en egen beredskap inom oss utan att knappt ha berört ämnet död tidigare? Ibland blir vi ganska små som människor.
Brittas bilder från julafton 2008.
Vi har precis läst artikeln i VF och det rinner tårar nerför våra kinder. Vi skickar en STOR KRAM till er alla!
/ Anna och Marie
Kram också från Varberg. Finns inga ord, men många varma tankar!
//Viktoria
Vad fint skrivet av journalisten. Men vad jobbigt att det ska behövas skrivas. Önskar så att ni finner Marcus igen.
Vi har inte köpt några raketer till imorgon utan ska skicka upp ljusballonger istället. Kommer då att tänka på Marcus lite extra.
Många varma kramar till er alla i familjen!
Bra skrivet men.. jag fattade som att ni fick tjata er till att polisen skulle hjälpa till i sökandet? eller har jag kanske läst fel?i artikeln står att dom jobbade dag och natt utan mat..typ.
hur som helst hoppas vi alla att ni snart finner honom
/Tina
Allt blir inte på pricken rätt i massmedia ;)
Ja, så lite man vet vad som ska ske.... Läser och känner igen så mycket. Många unga som får på ett ögonblick en erfarenhet som vi alla vill slippa. Denna odödlighet som hör till när man är ung....som helt kastas omkull.
Och beredskapen beror mycket på kommun och/eller vilka som är i tjänst just den dagen du blir drabbad skrämmer mej enormt. Har inte hört två lika berättelser ännu, en del får hjälp eller som vi bli hemskjutsade och lämnade ensamma i all kaos. Det är inte långt vi har kommit när det gäller att hjälpa någon i katastrofen som händer för den enskilde.
Har svårt att finna ord vad ni måste gått/går igenom utan att känna en ilska och samtidigt bli ledsen att allt blev så fel för Marcus när han gjorde något som han älskade.
Nu är snart detta år slut och ett nytt på väg....tiden stannar inte, envist så går och går den.
<3<3 Kramar ifrån ett mörkt och kyligt Småland. Vi har ju ingen vacker snö som lyser upp. Tack för de vackra bilderna som du visar för oss.
Erics mamma Cine
så fint :)<3
