marcusminnesfond

Fyra månader idag

Det har gått fyra månader sedan den 20 januari. På ett sätt är det en lång tid eftersom inget har varit sig likt. Det är ändå en väldigt kort tid om man ser det i ett större sammanhang. Marcus har varit borta från oss i fyra månader men han fanns hos oss i arton år.

Våren går sakta framåt här i norr. Fortfarande kyligt men visst finns det många tecken på att det faktiskt är vår. Det är underligt att årstiderna fortsätter och rullar på, som om inget hade hänt.

På samma gång som tiden bara rusar förbi, man hinner knappt med själv så är det som om tiden tycks stå still.

Det känns som om allt vore igår. Igår fick jag ett samtal om att Marcust försvunnit. Det känns som igår jag låg i min säng och grätförtvivlat och ville inte tro att de va sant, jag intalade mig att han bara kört vilse.

Men sammtidigt inser man att han inte alls bara kört vilse, att han inte alls kommer att komma hem med ett leende på läpparna och säga att träden ser likadana ut över allt. Det kommer aldrig hända, och det gör så ont. Men ja vet att han alltid kommer att vaka över oss, för det är sån han var! Han ville alltid alla väl!



Jag saknar dig, vi saknar dig, alla saknar dig Marcus, Det vet du!