Lekfullhet
Marcus var bra på det där. Han kunde plocka fram lekfullheten i alla möjliga situationer. Han kunde också få oss att skratta och inte ta oss själva på så blodigt allvar varje sekund.
Hans lekfullhet fortsätter att ge energi. Den egna lekfullheten gömmer sig när sorgen upptar alla tankar. Jag hoppas vi hittar den.
Så många tillfällen till lek, bara en del är fångade av kameran.
Hej!
I dag när jag så smått började planera inför julbaket kom jag att tänka på ett av Marcus hyss som du berättade om när han var liten. Du höll på att baka en massa goda bullkransar med nötter och russin och när de skulle gräddas så var Marcus framme i ett obevakat ögonblick och vred om inställningarna på ugnen. Kransen som gräddades blev nu grillad i mycket hög temperatur och därmed alldeles kolsvart...minns du det? Det är många Marcus-minnen som får mig att le. Varma kramar!
Tack Emma för din lilla historia! Det är som att få en fin present att få en Marcus-historia. Han hade ju, precis som du sade, en hel del hyss för sig.
Just den här händelsen hade vi totalt glömt bort men nu kommer jag ihåg situationen. Framförallt hans förvåning över att det inte gick att äta bullkransen. Vilken miss!
Kramar!
Hittade hit från en länk där flera sorgbloggar finns...berörs djupt av er blogg o förstår er sorg. Jag förlorade min lillebror i suicid i våras...
Mina tankar är hos er.
Styrkekramar Storasyster
