Nio månader
Nio månader har gått sedan den tjugonde januari. Längtan och saknaden följer oss i varje steg vi tar.
Två gånger har Marcus förändrat tillvaron totalt för oss. Första gången då han föddes, efter nio månaders längtan. Andra gången då han dog. Då föddes en längtan som aldrig tar slut.
En glad ung Marcus, hösten 1990.
Det var länge sedan jag kommenterade nu, men jag är in och läser flera gånger i veckan. Den här bilden väcker många minnen till livs så jag kände att jag ville lämna ett avtryck. Tänker på er! Kramar
Tänker på er idag som alla andra dagar! 9 månader låter länge men ändå är det ju inte länge. Så fin bild på er älskade Marcus, han var söt redan som liten:)
Många varma kramar Elin.
Jag har inte fattat för än idag hur det änns att förlora någon man älskar. I kväll förlorade jag min mamma det var fredsfullt men ändå.
Jag hade Marcus som konfa ledare och fattade det inte då hur det fungerar, men nu jag vet inte vad jag ska göra.
Har ni något som hjälper en kommalite längre, må bara lite bättre....
Otroligt vacker liten bild :)
