marcusminnesfond

Allting har en början, allting har ett slut.
Man vet aldrig hur nästa dag ser ut.
Ena dagen lycka, ena dagen sorg
men alla fina minnen vi samlar
i våra hjärtans minnesborg.

Så börjar en vers som vi fick av en nära och kär vän. Jag vet inte vem som skrivit versen eller var den finns att läsa, bara att den kom till oss för att vår vän tänker på vad som hänt Marcus och för att hon bryr sig om.

Det är så sant att vi inte kan veta vad som händer nästa dag, men vi kan inte gå omkring och tänka det värsta. Det skulle bli olidligt.

Vi brukar tänka att vi ska göra något bra av just den här dagen och tänka på något om Marcus som får oss att le. Det är faktiskt inte så svårt att komma ihåg glada stunder med honom. Han hade många. På så vis var han en lyckans ost.


En sommar har också ett slut, även om värmen gjorde comeback. Men nog syns det ändå att det är höst i strandrågen. Och visst är den vacker hösten, den som nyss har börjat.