marcusminnesfond

Vi hittade en bild som togs för två år sedan. Två år och två dagar sedan om det ska vara exakt. Bilden visar en kille full av livslust som aldrig kunde passera en gitarr utan att provspela några ackord eller toner. Sjunga några texter av Lars Winnerbäck. Han, och alla vi andra, tog för givet att livet stod och väntade på honom. Det hade bara börjat.

Idag pratade jag med en kvinna som nyligen förlorat sin man. Hon berättade att hon fann tröst av att gå till graven. Där hittade hon en lugn stund och tid för sina tankar.
- Hur gör ni, undrade hon, ni har ju ingen grav att gå till?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Men att skriva om Marcus, se bilder på honom, vara nära havet eller att prata om honom ger delar av den tanketid som behövs i sorgeprocessen. Att skriva på nätet ger dessutom möten med andra människor i liknande situationer. Att dela med sig ger ofta mycket mera tillbaks.


Marcus den 18 augusi 2007