25 augusti
Det går att se det som en möjlighet att lära sig nya vägar av varandra för att bearbeta sorgen. Tänkaren skulle kanske må bra av att vara lite mer praktisk, praktikern kanske har ett behov av att stanna upp och tänka?
Det som är allra viktigast är nog ändå att acceptera att sorgen tar sig så olika uttryck och det är helt okej. Man kanske till och med får turas om att vara ledsen om den övriga familjen ska kunna fungera.
Förra hösten deltog vi i en samtalsgrupp tillsammans med åtta andra föräldrar som förlorat sina ungdomar genom olyckor eller sjukdom. Genom att berätta för varandra om vår sorg, lyssna till varandras berättelser fick vi många nya tankar på hur vi ska kunna leva vidare trots den tunga saknaden. Bara i den här gruppen föräldrar fanns tio olika sätt att hantera den nya verkligheten och det gav oss alla många nya och tänkbara vägar.
Olikheter kan verkligen vara en tillgång, om vi väljer att se dem på det viset.
Solnedgång över Kågefjärden augusti 2009.
Så sant det du skriver att man kan o FÅR sörja på olika sätt,men det är nog viktigt ATT man sörjer. Det behöver ju inte betyda att man går omkring hela tiden o är ledsen/gråter. Tror att du Ingrid får vara till hjälp för många som av någon anledning har sorg i sitt liv. Förstår att bloggen o det du skriver betyder mycket för DIG i ditt sorgearbete men det betyder även mycket för andra. Så fortsätt att dela dina kloka o fina tankar om Marcus, sorg, glädje, livet, döden mm. Är nog många (både män o kvinnor) som läser o blir berörda även om inte alla kommenterar. Varma kramar i sensommaren / Mari
Tack Mari för dina ord! Håller med dig om hur viktigt det är ATT man sörjer. Det går inte att springa ifrån en svår förlust även om det ibland skulle kännas skönt om det var möjligt.
Kram Ingrid
