Då, nu och en framtid
Det finns alltid dessa tre perspektiv; då, nu och sedan, eller framtiden. Alla tre perspektiven bildar en helhet och ingen del kan ta över helt och hållet. Vi lever i nuet men behöver dåtiden och framtiden för att nuet ska bli mer stabilt.
Det har nu gått drygt ett och ett halvt år sedan Marcus rycktes ifrån oss. Efter en lång tid av smärtsam sorg kan vi då och då känna en lycka över att vi i alla fall fick ha honom hos oss en tid. Det går att hitta en glädje i dåtiden trots att vi ville ha den så mycket längre. Men det är en ännu mer skräckfylld tanke att vi aldrig hade fått möta honom. Det finns ju trots allt många människor som aldrig får känna lyckan i att bli förälder. Tänker man så kan dåtiden bli till en glädje.
Just nu. Den 14:e augusti bjuder på sensommarsol. De flesta semestrar börjar ta slut och snart är det skolstart. Men det glittrar på vattnet.
Framtiden då? Det är aldrig lätt att veta vad som står för dörren men man kan ha tankar på vad man vill göra. Vad som känns angeläget.
För oss finns tankar på att fortsätta att stötta Etsintävenes arbete med eftersök, senare i höst fortsätta arbetet med skotersäkerhet tillsammans med kunniga på området. Vi kommer också att tillsammans med andra drabbade föräldrar arbeta för en samlingspunkt/förening för att stötta varandra, Febe.
Det här är tankar som gör framtiden meningsfull när vi så ofta längtar tillbaka till en dåtid.
Då - en glad unge i solen på bryggan.
Nu - samma brygga och sol. Men det känns så tomt.
Framtid - vi kan önska vad som ska hända men vi vet inte allt och vi kan inte se så långt.
Det har nu gått drygt ett och ett halvt år sedan Marcus rycktes ifrån oss. Efter en lång tid av smärtsam sorg kan vi då och då känna en lycka över att vi i alla fall fick ha honom hos oss en tid. Det går att hitta en glädje i dåtiden trots att vi ville ha den så mycket längre. Men det är en ännu mer skräckfylld tanke att vi aldrig hade fått möta honom. Det finns ju trots allt många människor som aldrig får känna lyckan i att bli förälder. Tänker man så kan dåtiden bli till en glädje.
Just nu. Den 14:e augusti bjuder på sensommarsol. De flesta semestrar börjar ta slut och snart är det skolstart. Men det glittrar på vattnet.
Framtiden då? Det är aldrig lätt att veta vad som står för dörren men man kan ha tankar på vad man vill göra. Vad som känns angeläget.
För oss finns tankar på att fortsätta att stötta Etsintävenes arbete med eftersök, senare i höst fortsätta arbetet med skotersäkerhet tillsammans med kunniga på området. Vi kommer också att tillsammans med andra drabbade föräldrar arbeta för en samlingspunkt/förening för att stötta varandra, Febe.
Det här är tankar som gör framtiden meningsfull när vi så ofta längtar tillbaka till en dåtid.
Då - en glad unge i solen på bryggan.
Nu - samma brygga och sol. Men det känns så tomt.
Framtid - vi kan önska vad som ska hända men vi vet inte allt och vi kan inte se så långt.
Kommentarer
Trackback
