2:a december
Från och med idag, den 2:a december ska uppgifterna om Marcus ändras i Folkbokföringen. Han ska inte längre vara registrerad som en levande person. Han ska inte fira några födelsedagar. Aldrig fylla 20 år. Fortfarande kan det kännas helt obegripligt och kan förstås av hjärnan, men hjärtat hänger inte med.
När Marcus försvann var fullmånen på väg, när han hade sitt födelsedagsdatum lyste fullmånen. Så även idag. Jag tände några marschaller vid Kågefjärden nu i kväll. För Marcus, fullmånen och livet.
Tänd gärna ett ljus, välj själv om du vill vara anonym eller signera
Klicka på: Tänd ett ljus
Herregud...att tänka tanken av vad ni nu står inför får det att susa i magen.
Ingrid, Din text i detta inlägg känns definitivt på något sätt. Och samtidigt så ofattbar att jag ryser. Jag har faktiskt haft ett hopp om att ni skulle återfå er Marcus, att han skulle komma tillbaka...på något sätt. Ologiskt och så långt från verkligheten man kan komma, jag vet, men ändå -hoppet har jag ärligt burit på.
Om jag som inte kände Marcus kan hysa sådana känslor, kan jag kanske ana vidden av det ni tvingas gå igenom. Då, nu och imorgon.
All kraft till er.
Kram Viktoria
Hej Viktoria!
Det är många som har frågat oss om vi inte har hoppet kvar. De menar då att vi skulle hoppas att han kom tillbaka.
Vi som kände Marcus så väl vet att han aldrig skulle vara borta utan att höra av sig. Vi visste redan samma kväll han försvann att han aldrig skulle komma tillbaka.
Ändå är det precis som Malin Sävstam säger: "Det går inte in i min tröga hjärna." Malin förlorade sin man och två av sina barn i Tsunamin. Jag förstår exakt vad Malin menar.
Kram!!
