marcusminnesfond

Har plockat fram alla anteckningar och papper från förra året. Mycket har bara fått ligga i sina pärmar eftersom det inte är någon rolig läsning att titta på. Det är nog bra att titta tillbaka i alla fall. En del i att försöka förstå.

För ett år sedan, den 5 februari 2008, hade vi precis fått polisrapporten i vår hand. Mycket detaljerad läsning. En del var begripligt och annat obegripligt. Vi hade också fått veta att det behövdes en kopia av rapporten då man skulle skicka in en ansökan om dödsförklaring. I det läget gruvade vi oss för att formulera den ansökan som behövdes. Det fanns inte i tankevärlden att vi skulle få avslag på vår ansökan.

Idag har vi återigen försökt få kontakt med  någon på Skatteverket i Solna för att få veta hur vi kan göra nu. Kan vi skicka in en ny ansökan? Är det mödan värt eller är risken stor att vi får avslag igen? Det har tyvärr inte gått att komma fram till någon människa att prata med. En telefonsvarare var det närmaste vi kunde komma en mänsklig röst.

Det känns så fruktansvärt korkat att vi ska behöva hålla på med sådana här formaliteter. Det borde gå att ta hänsyn till hur situationen var. Man hittar inte på sådana här historier.


Bilden är från 27 januari 2008. En grupp från Friluftsfrämjandet Frostkåge deltar i sökandet efter Marcus. Isen hade nyligen lagt och på många ställen var den genomskinlig som en glasskiva.