Ett år av sorg, saknad och längtan
För ett år sedan, den 20 januari 2008, var det ett par minusgrader, lite lätt vind och ny snö på marken och i luften.
Den morgonen trodde vi att vi vaknade till en dag som alla andra. Den kvällen gick vi aldrig och lade oss.
Idag har vi vaknat till en ny dag, och vi vet att det finns dagar som förändrar livet.
Kärleken till Marcus fortsätter att växa, liksom saknaden och längtan.
Sorgen innehåller förtvivlan men också så mycket glädje. Bägge delarna är tillåtna och viktiga att de får komma fram.
Den här dagen och kvällen är helt och hållet tillägnade Marcus och den tid han gav oss.
Vi skulle vilja sväva ut till dig och träffa dig bara en kort liten stund. Vi skulle vilja säga en gång till hur mycket vi älskar dig!
Jag följer er blogg dagligen och idag sänder jag er extra tankar...Ögonen tåras när jag läser vad ni skriver, det är alltid så vackert. Ikväll kommer jag att krama mina söner en extra gång och tänka på er.
Mitt hjärta lider med er!
Kram
Så fort året har gått men ändå så långsamt...så många är vi som minns marcus med glädje men sörjer i hjärtat att han är borta...ikväll ska vi tända ljus bara för Marcus...vi tänker extra mycket på er idag, ikväll, inatt...varma kramar
Hej
Läser (som nästan alltid) bloggen idag
Tänker extra mycket på er idag, på denna väldigt speciella dag. Vi kommer inte till Kåge ikväll men hoppas att det blir en fin kväll med många ljus i mörkret !
kram /Eva
Sitter i Norrköping, men tänker på er...Vi ses i april ! //Micke
Alla tankar till er, jag tänder ett ljus hemma.
Vila i frid Marcus! Jag är tacksam att jag fick lära känna dig och ta del av din värme och utstrålning.
Sitter här å försöker komma på något vettigt att skriva,men vad är vettigt/rätt att skriva just idag? Vet någon finner ni mig här hemma, men ett enkelt:
Jag saknar dig Marcus!, räcker tror jag.
Vi ses på kajen.
Varma tankar och styrkekramar till er idag...
Det fanns en tid....och det finns en annan tid...
<3<3Cine från ett regnigt och mörkt Småland
Jag beundrar eran styrka, och skänker min tanke åt er idag. Ha det bra ute på kajen. Markus kommer titta ner på er :-)
Sitter här i mitt nyrenoverade hem i USA och minns hur det var för ett år sedan när telefonen ringde i köket och min pappa talade om att nå't förskräckligt hänt. "Marcus har kört genom isen."
Benen vek sig, och allt kändes overkligt.
Så konstigt att livet är ett, så ringer telefonen och med ens är livet något annat.
Nu är det köket borta. Väggar har tagits ner och ett IKEA kök fyllt dess plats. Till och med telefonen är ny.
Saker och ting har flyttat på sig, men inom mig är mitt hem alltid mitt hem. Saker och ting i mitt liv flyttar på sig, men inom mig är mitt liv ändå alltid mitt liv.
Igår var molnen framför solen och det kändes lite tungt. Idag har de flyttat på sig och nu känns det bättre. I åtta år var George W. Bush i vita huset och det var inte så kul. Idag flyttar han på sig och det känns förhoppningfullt. Igår kändes min hals bra. Idag har bakterier flyttat in och det var bättre när de inte var där.
För precis ett år sedan återvände Marcus till... det icke-fysikaliska, och så mycket förändrades.
Som jag ser det försvinner ingenting. Det flyttar på sig. Och det är genom denna dans som våra liv fylls med händelser.
Men ens liv är inte dessa händelser, ens liv är ens uppfattning av dessa händelser, och det är vår personliga uppfattning som skapar vår värld.
Marcus är inte där jag tänkt att han skulle vara. Där jag mer eller mindre tagit för givet att han skulle vara. Otaliga är de sätt på vilket jag kan se detta. Jag väljer tacksamhet. Jag väljer att finna något att vara tacksam för.
När jag ser det från den vinkeln är det lätt att inse hur mycket denna oberäknerliga händelse lärt mig om mig själv, och om livet.
På många sätt känner jag honom bättre nu än innan han flyttade på sig och jag hör honom säga:
Saker och ting är inte alltid på plats. Sträva inte emot, utan Finn dig själv i dansen.
Må så gott Marcus, välsigne dig.
Tänker på er massor idag.
Massor med styrkekramar!
Tänker extra mycket på er idag. Kunde inte komma till Kåge men skulle gärna vilja vara där ikväll.
skänker en stor tanke till er.
ni är så otroligt starka!
Tänker på er idag!
Hej Ingrid , Leif Och Martina. Ja så har ett år gott. Det känns så ofattbart fortfarande , tänker på er och sänder min styrka och varmaste tankar till er. Hoppas att det var en varm och kärleks full afton i Kåge. Kramar till er alla./C
Jag följer bloggen flitigt och tänker extra mycket på er idag. Vilken underbar bild på M!
Leif, Ingrid och Martina!
Ikväll är ni nere på kajen med många vänner omkring er. Må det bli en fin och ljus kväll.
Vi tänker på er och sänder många varma tankar!
Kramar från Peter och Helena...Viktor Nilssons pappa och mamma.
Har tänkt på er allihop hela dagen!
Det har inte riktigt gått att komma till ro med någonting, inget har känts särskilt kul eller meningsfullt. Jag hoppas verkligen att kvällen varit precis som ni önskade med alla de känslor som en sådan här kväll består av. Själv kan jag inte riktigt fånga känslorna, det känns bara som en obehaglig klåda och en otillfredsställelse som gnager. Därför är det skönt att gå in här och läsa och känna sig nära fast man är långt bort och se alla fina bilder av Marcus!!!
En stor, varm kärleksfull kram från Trosa
Mina tankar är hos er i dag.
jag tror alla i skellefteå minns världens finaste marcus idag och alla andra dagar
ni imponerar med ert mod och styrka!
många kramar
Har tänkt på er under dagen och hoppas ni hade en fint stund med era och Marcus vänner nu ikväll!
Många varma kramar Elin.
Denna dag tillägnar vi åt att tänka på er.
Ni är så starka och slutar inte imponera oss med er styrka och mod! Ni är fantastiska människor.
Många varma kramar
Så många tankar och känslor som kommer upp när jag tänker på er och titta tillbaka på förra året. Jag känner också värme, hur fina ni är mot varandra Leif, Ingrid , Martina och mot Marcus
Kramar
Carina
Jag hoppas att gårdagen var lika fin som kortet ni har på Marcus i det senaste inlägget. Vilken värme det utstrålar. Berör mycket.
Kramar Viktoria
