4 juni
Vid den här tiden är affärerna fulla med studentkort, blomdekorationer med studentmössor och blågula band. Marcus skulle ha tagit studenten nästa fredag. Det är omöjligt att låta bli att göra den kopplingen när man omringas av allt som erbjuds inför studenten. Vi vet att han hade gillat det här ståhejet och framför allt alla upptåg runt i kring.
Inför skolavslutningar är det både svart och vitt. Det underbart härliga för att ledigheten väntar och ibland en smygande oro för att man snart kommer att tappa bort den grupp av människor som varit en del av vardagen. Människor som varit så självklara och dykt upp varenda dag.
Nu vet vi alla att förändringar kan komma plötsligt och slå omkull vardagen i ett enda slag. Det bästa man kan göra är nog att visa uppskattning mot dem som dyker upp just idag. Kosta på sig att ge bort ett litet leende och troligen få ett tillbaka. Det brukar kännas gott.
Värmen har dragit sin kos men det är väldigt mycket sommar ändå. Så många dagar kvar.
Jag kan tänka mig hur ni känner inför nästa fredag. Jag känner lite av samma sak, fast det inte är förrän om ett år som Gabriel skulle ha tagit studenten. Jag jobbar vid Sergels torg i Stockholm, och varje dag den här veckan har jag blivit gråtfärdig - både rörd, glad och ledsen - av att se alla lastbilar som kör omkring där med glada ungdomar. Det känns hårt att tänka på att ens som skulle ha ÄLSKAT att få stå på ett sånt flak. Önskar er en fin försommar. Kram!
