Ett år och två månader
Den 20:e varje månad har blivit ett datum som känns väldigt viktigt. Idag har det gått ett år och två månader sedan Marcus dog.
När barnen var små räknade man år och månader. "Nu är jag fem år och tio månader" kunde någon av dem säga. Två månader kvar till sexårsdagen. Det var födelsedagarna som räknades.
Nu har den 20:e, dödsdagen, blivit så mycket viktigare än den 11:e, födelsedagen. Inte ville vi att det skulle bli så, men jag tror att fler som förlorat sina barn upplever samma sak. Att även fast man inte vill det så träder dödsdatumet fram så mycket mer än födelsedatumet. Allt går inte att bestämma.
Idag är det vårdagjämning, lika mycket dag som natt. För tre år sedan togs den här bilden när Marcus njöt av vårsolen vid slalombacken.
När barnen var små räknade man år och månader. "Nu är jag fem år och tio månader" kunde någon av dem säga. Två månader kvar till sexårsdagen. Det var födelsedagarna som räknades.
Nu har den 20:e, dödsdagen, blivit så mycket viktigare än den 11:e, födelsedagen. Inte ville vi att det skulle bli så, men jag tror att fler som förlorat sina barn upplever samma sak. Att även fast man inte vill det så träder dödsdatumet fram så mycket mer än födelsedatumet. Allt går inte att bestämma.
Idag är det vårdagjämning, lika mycket dag som natt. För tre år sedan togs den här bilden när Marcus njöt av vårsolen vid slalombacken.
Kommentarer
Postat av: Tojjan
Vilken lycka att få ha slalombackar utanför dörren. Vilken lycka att få ha haft Marcus. Ingrid, han är så fin där han sitter. Ser avslappnad och bekväm ut. Så trygg. Tänk om vi kunde skydda våra barn från allt ont. Och skydda oss själva från sorger.
Kram.
Postat av: Linda
Vilken fin kille! Sitter med tårar i ögonen.
Trackback
