Livet före och livet efter
Härom dagen så pratade vi med en kvinna som arbetar för Febe i Kista. Febe är en förening för föräldrar och syskon som mist en son/dotter eller syster/bror. Föreningen är en samlingspunkt för anhöriga och finns på många platser i landet. En samlingspunkt där man kan stötta varandra och även en möjlighet om man vill sprida information och kunskap om vad som händer i sorgen efter en ung familjemedlem. En förhoppning finns om att föreningen ska finnas även här i Skellefteå inom en inte allt för avlägsen framtid.
Den kvinna vi pratade med hade också mist sin son som hette Marcus. Hon pratade om livet före och livet efter han hade dött. Det är precis så det är, ett liv före och ett annat liv efter.
En bild från livet före, en fjällsemester 2007.
Den kvinna vi pratade med hade också mist sin son som hette Marcus. Hon pratade om livet före och livet efter han hade dött. Det är precis så det är, ett liv före och ett annat liv efter.
En bild från livet före, en fjällsemester 2007.
Kommentarer
Postat av: Tojjan
För och efter. Kan det vara så att vi behöver dela in våra liv före och efter exempelvis tragedier för att orka? Jag tror det är sunt, med risk för att bli missförstådd. Men det är som om vi börjar om igen efter att något hänt, får lära om och lära nytt för att kunna fungera.
I de bästa avsikter, vi skrivs igen.
Kramar Viktoria
Postat av: S Hedström
Att åka till fjällen kommer aldrig att bli den samma...Men jag är ändå grymt taggad på att sätta mig i bilen och lämna skellefteå ett tag. Och nu när solen äntligen har hittat hit igen efter en lång vinter som till mesta dels bestått av mörker. Nu vill jag bara snöra på mig brädan och susa ner för backarna! och bilden^ bjuder på många minnen och ett stort leende!
Trackback
