marcusminnesfond

I kväll skrev jag ett brev till en vän som jag inte träffat på länge, länge. Hon hade skickat några låtar som jag lyssnade på och det var musik och texter som gick rakt in i hjärtat. Tårarna fick rinna ett slag. Jag berättade i mitt brev hur skönt det är när det går att släppa ut en del av de tårar som samlats inombords. När det har samlats många gör det ont. De måste få komma ut.

Just nu lyssnar vi mycket på den musik och de fantastiska texter som Lars Winnerbäck skapar. Det var Marcus som tog in den musiken i vårt hus, han både sjöng och spelade hans låtar så även vi lärde oss texterna. Det gick inte att komma undan. "Kom ihåg mig då", "Kom änglar" och många andra.

En av Lars Winnerbäcks texter som vi hoppas få höra nu på fredag, live, är den här:

Nu skulle jag inte säga nej
till en fribiljett mot himlen
Är du ute nånstans
I natt så drömde jag om dig
och det väckte gamla minnen
Jag fick aldrig någon chans

Säkert har vi olika tolkningar, vi och Winnerbäck, av den här texten och förmodligen går det hur bra som helst.


Marcus missade inte gärna en konsert med Winnerbäck. Vi börjar förstå varför.

PS Det är så fint att se ljusen brinna i gruppen som heter DgN^