Korta ögonblick
Det dök upp en regnbåge över havet idag. Ett kort litet ögonblick och sedan var den borta igen. Vi hann se den och även ta kort av den.
Undrar hur många gånger regnbågen har synts på himlen då vi aldrig uppmärksammat den? Tusentals gånger säkert.
När vi tänker på Marcus, och säkert också när andra tänker på älskade anhöriga som de mist, så kommer vi ihåg många korta ögonblick. Ett leende, en blick eller kanske ett uttalande som etsat sig fast. Livet består av så många korta ögonblick, men det är inte alltid vi hinner se dem. Och ändå är just de där korta ögonblicken det som är allra mest betydelsefulla, särskilt när de är små tecken på samhörighet.
Regnbågen den 5 september 2009
Jag / och Åsa/ är så oförberedda på denångest vi känner nu då 1-årsdagen närmar sig.
Jag har alltid älskat hösten och mörkret som kommer krypande. Nu känner jag bara panik!
Det känns som om han ska dö igen...
Det känns som om det är NU - ett helt år efteråt - som man skulle behöva prata. Då man upplevt sorgens olika ansikten. För vi sörjer så olika.
Periodvis känns det som om stigen bär riktigt bra framåt. I nästa stund rasar man utför ett stup - och knappt orkar ta sig upp igen.
Nu då så lång tid gått känns det som om man fastnat - omgivningen verkar ha svårare att hantera att man är ledsen NU. Då är det bättre att spela med och klistra på ett leende.
Någon som känner igen sig?
Hej Wivianne!
Jag känner igen mig i varje ord du skriver. Det var en kamp inför både årsdag och födelsedag. Årsdagen av dödsfallet blev också mycket jobbigare än födelsedagen. Inte så konstigt med tanke på alla minnen det datumet väcker.
Det känns som om du var med i samtalet vi hade igår kväll. Vi pratade då om hur sorgen förändras när det gått en tid. En mamma sa att det första året tänkte hon att det här skulle väl ändå ordna sig. Så här hemskt kan inte livet fortsätta att vara. För omgivningen bleknar minnena men för oss som står allra närmast blir aldrig förlusten mindre. Vi hittar bara fler sätt att lindra den akuta smärtan så vardagen blir hanterbar.
Vi har tagit ännu ett steg mot att starta upp en föräldraförening här i Skellefteå. Nu finns troligtvis en lämplig lokal för detta. Jag kommer att skriva mer om detta här på bloggen så småningom men hör gärna av dig via mejl eller telefon om du vill veta mer om vad som händer innan dess. Ju fler vi är som tänker kring detta, desto bättre.
Kram Ingrid
Ni skriver så bra. Ta hand om er! kram
