marcusminnesfond

Våren och ljuset strömmar in över oss och helt plötsligt lockar även kvällarna utomhus. Det är så härligt med en stund i kvällningen då man kan andas in vårluft. Våren som inbjuder till förnyelse och som också kan ge nytt hopp. Vintern är alltså inte evig.

Igår kväll intervjuades jag i en studie om sorg och sorgebearbetning. Bland annat om hur det är att dela med sig av sin sorg till andra. Det är positivt att någon ställer frågor där man får möjlighet att reflektera över varför man hanterar sin sorg på ett visst sätt. Det blir som att titta på sig själv med ett utifrån-perspektiv.

Det blir också tydligt att det finns lika många sätt att hantera en svår sorg som det finns förluster. Alla hanterar vi dem på vårt alldeles eget sätt. Det finns inget rätt och inget fel. Vi letar efter våra egna och unika vägar med målet att överleva, trots det som hänt.

En av frågorna jag fick under intervjun var om jag kände en press att skriva vidare i bloggen. Svaret är nej. Jag skriver när det dyker upp en tanke som känns viktig och aktuell. Det betyder inte att tankarna är försvunna då inget skrivs här, de kanske bara är lite för personliga och har ännu inte hittat några av de ord som finns att tillgå i vårt språk. Det är nog som med allt annat, pauser kan ge ny näring.


Vårvinterljus

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus