Tålamod och mycket tid

Den senaste veckan har många nyhetsinslag handlat om flygtrafiken. Kommer det att vara möjligt att flyga idag? Blåser askmolnet från Island åt vårt håll? Är det tillräckligt säkert? Den vanliga lunken och flygtrafiken blev plötsligt ingen självklarhet. Många har fått tänka om och hittat andra lösningar. Mycket har också gått om intet.

Under en vanlig flygresa uppmanas alla resenärer vid säkerhetsgenomgången att först ta på sig andningsmasken själv innan man hjälper andra. Du måste först kunna andas själv innan du kan göra någon nytta för andra. Andas själv först...

När en för tidig död drabbar en familj blir det nästan omöjligt för de efterlevande att kunna andas överhuvudtaget. Kanske får man också höra att man måste komma ihåg det kvarvarande syskonet, sin partner osv. Det är tuffa bördor när syret knappt räcker till för egen andning.

Jag tror jag pratar i de flestas namn när jag säger att man vill inget annat än att de som lever vidare i den närmsta kretsen ska få så mycket stöd det bara går. Men hur ska man kunna räcka till och hjälpa dem när man själv inte fått på sig andningsmasken?

Med tålamod och mycket, mycket tid kommer andningen igång. Det enda som finns i tankarna då är att leva för, och ta igen så mycket som möjligt för dem som lever vidare i samma livslånga sorg.


24 april i Skellefteå. Med tålamod och en stor portion tid kommer våren även hit. Det finns hopp...

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: Elin A

Har tänk på er dom sista dagarna. Min morfar dog natten till i fredags och det känns sorligt. Men vi för försöka glädjas åt att han haft ett bra liv. Nu när jag varit och är så ledsen, så tänkte jag hur ledsna är inte då Marcus familj!

Vi är några av dom tusentals som fått ofrivilligt längre semester. Vi blev strandsatta på Teneriffa men hade det bra för Ving var helt enastående att ta hand om sina gäster. Men lillkillen blev sjuk där nere och det kändes inte så bra att inte veta hur länge vi skulle bli tvugna att stanna eller hur vi skulle komma hem.

Tänker på er! Många varma kramar Elin

2010-04-24 @ 20:50:19
Postat av: Ingrid

Elin!

Så tråkigt med din morfar. Även om man försöker trösta sig med att när äldre anhöriga dör, så har de levt ett långt och bra liv, så är saknaden ändå där. Man vill ju kunna fortsätta träffa dem! Krama om varandra och prata om det där som vi aldrig hann prata klart om. Så kommer det att fortsätta att vara. Vad skulle morfar sagt om det här?

Jag kommer ihåg att jag var på väg att ringa upp min mamma flera gånger även fast jag mycket väl visste att hon inte levde längre. Saknaden måste få vara där.



Sån tur att flygförseningen ändå ordnade upp sig och att ni kände er nöjda över bemötandet av Ving. Men det kan verkligen bli rörigt när planerna blir förändrade och man ingenting kan påverka.



Kram!!

2010-04-25 @ 09:39:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0