Tystnad

En upptäckt vi gjort nu när det gått två år sedan Marcus olycka är att behovet av en stunds tystnad är så stort. Det behövs några tysta och lugna minuter under varje arbetsdag, ledig dag eller helg. Både morgon, middag och kväll. En paus för återhämtning för att sedan åter kunna kliva tillbaka in i ett socialt sammanhang.

Kanske har det här behovet alltid funnits? Kan det vara så att vi inte tidigare lyssnat in behovet av lugn utan bara stormat runt i livskarusellen? Proppat almanackan full med aktiviteter och "hunnit" göra allt innan det blivit kväll...

Om det är så att vi genom en stor och smärtsam sorg lärt oss att bättre att lyssna in våra innersta behov, skulle det kunna vara något positivt. Det känns väldigt främmande och märkligt att fundera över positiva effekter av något som är det allra mest skrämmande och smärtsamma som varje förälder kan föreställa sig. Det går inte att låta bli att fundera över om man inte skulle kunna ha lärt sig detta om egna behov i alla fall? Nu har vi fått lära oss på ett helt annat sätt, men visst har vi lärt oss.


Om blicken får vila på eld föds ett hopp om överlevnad sägs det. Jag tror att det stämmer.


Tystnaden i naturen kan ge otroligt mycket kraft tillbaka. Idag var vintern så här vacker.

Om du vill tända ett ljus igen klicka på  Tänd ett ljus

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!



Vilken otroligt gripande men samtidigt så fin blogg du har. Så många kloka tankar som du omvandlar till ord och texter. Tänkte på er idag när jag läste i aftonbladet om 18 åriga David som varit försvunnen sedan i lördags. Hoppas så innerligt att dom finner honom vid liv.



// Lena

2010-02-06 @ 22:04:26
Postat av: Ingrid

Hej Lena!

Tack för dina så uppmuntrande ord. Det känns verkligen bra om våra tankar och ord kan ge någon annan människa något positivt. Det är viktigt att aktivt söka efter det som är positivt tycker jag. Hitta något som bär en bit framåt.

Läste om flera tragiska händelser på webben idag; 18-åringen i Varberg som är spårlöst försvunnen, 17-åringen som omkom i Jämtland då han körde skoter igår och en man i Älvdalen som också förolyckades på samma sätt. Tragedier för all anhöriga och ett hugg i bröstet på alla som varit med om att förlora någon för tidigt. Overklighetskänslan de där första dagarna efter olyckan kommer alltid att vara nära i minnet. Nu vet vi att de anhöriga till de ovan nämnda lever i just dessa dagar. Ibland vill jag knappt läsa nyheter.

Tack för att du hörde av dig!



//Ingrid

2010-02-07 @ 10:43:31
Postat av: Elin A

Åh så fina foton! Här är ju också en hel del snö, mycket som ligger kvar för att vara här i söder:)

Här hemma är inte ofta tyst med 3 barn, varav 2 st ganska små. Men på kvällen kan jag sätta mig i soffan när dom somnat och bara ha det tyst omkring mig.

Tänker på er! Många varma kramar Elin

2010-02-07 @ 12:11:35
Postat av: Eva W

Det är kloka tankar att vi behöver återhämtning. Jag hörde nånstans att vi inte blir utbrända på grund av att vi har en massa aktiviteter utan det är för att vi aldrig ger oss tid till återhämtning.

Och så tycker jag det är jättebra att medel från Marcus fond används för att hjälpa Haiti. Det blir som dubbel effekt på nåt vis.

2010-02-07 @ 14:19:42
Postat av: Mari

Hade ett samtal med en person som trodde att det fanns en mening med allt som händer. Men jag höll inte med då jag ej kan se någon mening med att en person dör i för tidig ålder tex. Däremot tror jag att man kan hitta en mening trots allt som händer...som du säger Ingrid söka efter det positiva. Sorgen o saknaden blir inte mindre för det men man får nog kraft att "börja om att leva" under de nya förutsättningarna i allfall om man kan se något positivt som kommer ur sorgen. Fast det är viktigt man inte ställer detta "som krav" på någon som sörjer en älskad närstående, då blir det fel.

Kram/Mari

2010-02-07 @ 14:41:40
Postat av: Ingrid

Hej Elin, Eva och Mari!



Det där med tystnad kan vara en bristvara i en småbarnsfamilj eller som för mig, på jobbet. I en skola F-5 finns mycket som kan producera ljud... Konsten kan vara att hitta de små stunderna. Ibland lyckas det :)



Tror precis som du Eva, det kan vara hektiskt och stressigt men om det går att hitta stunder av avkoppling behöver inte stressen ta överhand.



Det är jättebra Mari att du skriver om detta att inte börja ställa krav på positivt tänkande då någon drabbats av sorg. Det blir med all sannolikhet totalt omvänd effekt. För mig har det tagit drygt två år att försöka se sådant som kan vara positivt i vår nya livssituation. Det krävs aktivt sökanade för att se det positiva, som ändå kan finnas där, medan det som är negativt och tragiskt är så otroligt uppenbart. För oss är smärtan som överskuggar allt att Marcus inte är här. Med den sanningen krävs all energi till att åtminstone hitta något, då och då, som bär oss en bit framåt. Men det är inte lätt.



Kram på er!!

2010-02-08 @ 16:47:16
Postat av: Camilla

Jag sorterade lite hemsidor idag och ramlade in på denna http://hem.passagen.se/jsovik/marcusd/

En söt liten pojke glad och nöjd för sin nya hemsida.



Vill även kommentera på de vackra bilderna, jag och mamma var ute och gick i två timmar i söndags och det var helt underbart.

2010-02-10 @ 16:52:21
Postat av: Ingrid

Tack Camilla!

Kommer ihåg hur lyckan lyste ur Marcus ögon då han kom instormande och berättade att han hade en egen hemsida. Han var omåttligt stolt.

Jättekul att du skickade länken! Det var evigheter sedan jag såg den här sidan.

Kram på dig!

2010-02-10 @ 20:51:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0