Bilder från 20 januari 2010
Det är förunderligt så varmt det känns med alla omtankar, fina gester, ljuslågor och fina ord när man möter en dag som är svårare än andra att ta sig igenom och förbi. Tack till er alla och ett extra tack till Catrin, Margareta och familjen Nerdal som hjälpte till med fikat! Det behövdes efter en stund ute i vinterkvällen.
En mamma som förlorat sin dotter uttryckte att under en årsdag ser man hela händelseförloppet spelas upp igen. Jag håller med, varenda minut från söndagen den 20 januari 2008 blev kristallklar under den dag som förflöt igår.
Ni var många som gjorde den här dagen lättare att uthärda. För tiden går som sagt var inte att hejda, jobbiga dagar kommer hur man än gör. Vi vill inte heller vara utan den sorgsna känslan eftersom grunden för sorgen är så vacker. Kärleken till ett eget barn.
Här kommer några bilder från kvällen ute på isen.
Ute på olycksplatsen brann en stor eld. Pär Landström och Leif hade forslat dit ved från Kåge såg. Mycket bra idé Per! Tack!
Vi skickade upp flera ljuslyktor, bl a Khom loy lyktor från Thailand som Adam, Kina och Staffan hade ordnat med.
Blommor och ljus från vänner. Det är så fint att alla ni ungdomar kommer, gång på gång. Det är hos er vi finner framtidstro!
- Den natt som Marcus föddes brann det i vår stad Skellefteå. Den elden brinner fortfarande, sa Mats Björk, präst under minneskvällen den 14 mars 2008.
De orden kom tillbaka i minnet där ute på isen igår kväll.
I morse lyste 77 ljus i vår ljusgrupp. Om du vill tända igen klicka på Tänd ett ljus
Vilken värme både elden och era fina ord om den sorgfulla kvällen sprider via nätet. Vi som inte kan vara där på plats, får via bloggen en förmånlig möjlighet att känna delaktighet i såväl samling som process.
Önskar en lugn fortsättning på veckan.
Kramar.
Åh så fint det var igår! Tack för att du la in bilder så jag kunde se.
Hoppas det var okej men jag la ut en länk igår på min Facebook status och uppmanade folk att gå in och tända ljus för Marcus.
Tänker på er! Många varma kramar Elin
Så fint du skriver om sorgen..Har faktiskt ofta funderat på varför man säger "Jag beklagar sorgen" ..förstår ju vad som menas men egentligen är det ju inte sorgen vi ska beklaga utan att en nära anhörig eller vän inte finns här hos oss längre. Sorgen vill vi ju inte vara utan....den finns ju som du säger där just för att personen vi saknar är så älskad.
Tack Ingrid för att du ännu en gång satt ord på mina "flummiga" tankar.=)
Kram/Mari
Det är ni som ska ha tack vänner! För er förmåga att sätta er in i andras situationer, för att ni reflekterar över livsvillkor och att ni bryr er om. Det är goda egenskaper att "smitta" sin omgivning med.
Kramar till er!!