Snart årsdag
Vi vill att dagen ska bli fin, bra och mitt i sorgen fyllas med hopp. Den ska kännas värdig, lugn och vi önskar att den glädje som Marcus spred ska stå i centrum. Det är stora krav på en enda dag. Men det är också svårt att tänka annorlunda. Vet inte hur det skulle gå till. Det är klart man vill göra sitt allra bästa.
Två år i rad har vi gjort en islykta ute på olycksplatsen. Det här året har snöande, köld och skiftande vattennivåer gjort att det inte finns samma kärnis som byggmaterial. Vi kommer därför att tända en eld ute på den här platsen istället.
Ni som vill tända ljus, marschaller eller bara komma ut en stund på isen under kvällen är välkomna. Förhoppningsvis kan vi låna klubbstugan så det går att gå in och värma sig. Vi finns där efter 19.00 på kvällen.
Tänd gärna ett ljus i ljusgruppen DgN^ Tänd ett ljus
Eftersom jag inte känner er personligen, men har följt er under två år nu, så kommer jag att hedra mnnet av Markus hemma i min egen vrå. Så gör jag på årsdagen av någon när och kärs bortgång, eller deras födelsedag. Eller någon fag när jag tänker extra mycket på någon speciell person som inte längre finns med oss.
Tänker på er ofta. Kram
Så fint av dig Maria! Hemmets vrå och en stunds reflektion över vad som är våra livsvillkor är något vi alla borde ägna en stund då och då.
Kram!!
Viker morgondagens tankar åt er. Ljusa tankar.
Kramen.
//Viktoria
Kram Tojjan!
Tänker(xtra)mycket på er. Kram.
Ni kommer finnas i mina tankar imorgon under hela dagen! Det känns så fel att läsa om er saknad, ja inte fel på det sättet för du skriver så bra Ingrid, utan fel att denna bloggen ska behöva finnas!
Många varma kramar Elin
