marcusminnesfond

Sommaren är varm, vacker och solig. Vi kan se ut över havet och njuter av den vyn. Det naturliga vore att njuta till fullo. Något vi allra oftast också gör. Havet är fantastiskt!

Förra veckan träffade jag en god vän på ett café och tanken var att vi skulle ha en pratstund och lite gott fika i solskenet. Ett telefonsamtal om en människokropp som var funnen i havet några mil norr om Skellefteå förändrade stämningen ganska drastiskt. Mycket av tiden då vi satt där på caféet ägnades åt telefonsamtal med rättsmedicinska avdelningen i Umeå istället för glatt samspråk. Du kan läsa den korta artikeln på norran.se om du klickar på den här länken.

Det här är ett orosmoln i sommarvärmen. Helt plötsligt kan någon hittat något som kan höra ihop med Marcus försvinnande. Vi vet aldrig när och aldrig om det skulle hända. Vi vet inte heller vad som skulle hända inom oss om det skedde. I just det här fallet handlar det troligtvis om en försvunnen kvinna. Säkert besked om identitet blir inte klart förrän i slutet av den här veckan.

Det finns en stor skillnad mellan problem man inte kan göra någonting åt och problem som jag bit för bit kan påverka, kanske till och med lösa. Händelsen som beskrivits här ovanför är inget som går att påverka mer än att på bästa sätt ta reda på fakta. Vi sänder en tacksamhetens tanke till polisen i Umeå som visar ett gott bemötande och stor förståelse för att vi vill få god information när något liknande händer. Det räcker med information så att vi kan utesluta att det skulle röra sig om Marcus.


Ljumma vindar över havet den 5 juli 2010.

Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på  Tänd ett ljus