Två och ett halvt år
Jag tänker ofta på vad vår Marcus lärde oss under det korta liv han fick på jorden. Listan på allt han delade med sig av kan bli lång, men en viktig livskunskap han bjöd på var förmågan att fånga tillfället och ha kul. En mycket viktig kunskap som smittar när man använder sig av den. En mycket positiv form av smitta.
På kylskåpet i vår sommarstuga hänger en lite urblekt bild som togs för fem år sedan. Hela familjen samt kompisen Linnéa var på Gröna Lund och roade sig. På ett nöjesfält är det lätt att roa sig och vi fröjdade oss storligen. Marcus uppfann ytterligare en dimension på skalan då han upptäckt var kameran fanns i attraktionen "Vilda musen". Vi åkte gång på gång och försökte se ut som vilda möss i just det ögonblick kameran fotade oss. Otroligt barnsligt men fantastiskt skojigt. Vi skrattade så vi vek oss. Jag som mamma gav nog upp efter några svängar men de glada tonåringarna fortsatte fram tills nöjesfältet slog igen portarna.
Det är viktigt att våga leka och släppa ut lite nyttig barnslighet. Vi behöver sådana minnen när vi ska ta oss fram i livets sorgliga stunder. Jag är mycket tacksam över de uppsluppna minnena som Marcus bjöd oss på.
Bilden från 17 juli 2005 som sitter på kylskåpet. På bilden är det Linnéa, Martina och nere Marcus och mamma Ingrid. Vi försöker alla se ut som den vilda musen i bildens framkant :)
Tänd gärna ett ljus igen i vår ljusgrupp! Klicka på Tänd ett ljus
Vilken underbar bild! Skrattade riktigt högt!
Många varma kramar!
Åsa
Jag tror inte riktigt att jag och Linnea fattade att vi skulle se ut som möss ;)
Åsa: Det är samma sak här. Trots allt som hänt och all sorg får det här kortet mig att skratta högt. Gång på gång. Den där lyckliga känslan vi hade den här dagen finns fortfarande kvar.
Martina: Det spelar ingen roll om ni likande möss eller inte, ni hade helt underbara miner på den här bilden. Framför allt så hade vi så roligt alla tillsammans.
Kram på er!!
Hej
Så märkligt vad vissa minnen kan få en att skratta så enormt och så viktigt! Jag fick oxå mej ett skratt åt era galna miner.:) Vi har faktiskt ett liknande kort som får mej att bara känna en sådan värme och skratt när jag tittar på det.
Jag vill tacka för dina ord på min sida, jag skriver inte mycket längre. Har inte haft något att skriva, dagarna går och jag har för första gången kunnat känna att livet "pockar på", det är både fantastiskt och skrämmande. Kan det vara möjligt???
Många varma soliga kramar Cine<3
åh, vad jag älskar den där bilden. Dör verkligen av skratt VARJE gång jag ser den, och jag har ju som hunnit sett den ett anrtal gånger nu, haha! :D
Hej Cine!
Tack för att du skriver här! Förstår så väl det att du inte skriver på din sida så ofta längre. Det är samma sak här. Livet pockar på, som du säger, så mycket tar upp ens energi och tankar och så ska det ändå vara. Ibland kommer stunder då jag måste få gå in i mitt "sorgerum", vara där, tänka och samla nytt hopp och mod innan jag kommer ut igen. Då är det skönt att komma ut och glädjas åt allt som är så underbart i livet. Det finns så mycket och jag kommer på mig själv med att känna så mycket tacksamhet. Trots allt. Det finns ju inget som man kan ta för givet.
Kram på dig!!
Hej Linnea!
Jag vet inte heller hur många gånger jag skrattat åt den här bilden. Otaliga.
Du ska veta att du har en stor roll i vår familj, du var viktig i Marcus liv, snudd på oumbärlig i Martinas liv och som en extra dotter för oss föräldrar :-)
Jag läste det du skrev till ditt ljus i DgN> ljusgruppen. Jag kände det också så väl, det gjorde vi alla. Det var en som saknades väldigt mycket då "barnen på gatan" samlades och åt frukost på altanen idag.
Kraaaaaaaaaaaaam!!!
